Dekadensens baksida!
Vaknade upp till roliga sms. Dock alldeles för tidigt. Varmt var det också i lägenheten. Obehagligt varmt.
Har spenderat hela eftermiddagen i mitt mörka vardagsrum, badande i mitt egna svett och sovit kontra halvsovit. Jag hatar sol när jag är bakis. Jag vill ha regn, rusk och svalhet då. Så att jag med gott samvete kan titta på dålig tv-program och filmer.
Kan inte heller komma ifrån känslan av att jag har slösat bort denna fina dag. Har säkerligen något att göra med det faktum att mamma alltid tvingade ut en när det var fint väder fast jag hellre ville sitta på mitt rum och läsa Kitty-böcker. Det faktum att jag nu är vuxen och kan välja själv om jag vill vara inne eller inte verkar inte alls slå mig.
Kärlek till mamma idag. Mors dag och allt. Puss.
It's all good
Har öst på Café Opera tills nu. Och lite på Josefinas innan det. Träffade Bodenfolk där i form av Ilir och Patrik. All good.
Taxiresan hem gick på 670 spänn. Brukar ligga mellan 200-300 spänn. Den jäveln blåste mig så det stänkte om det. Kan bero på att jag är nyblonderad och blondare än vanligt.
Happ, då får man svälta i en vecka.
(Notera att det är jävligt ljust ute och att jag är pigg pigg pigg)
Fan vilket oflyt.
Jag somnade givetvis i soffan i ett par timmar.
Nu är jag vaken igen.
Kl. är 3.30.
Det är ljust ute.
Jag är sjukt hungrig igen.
Kommer aldrig somnar om.
Det är inte ok att ringa folk denna tid på dygnet va?
Hot big city life.
Någon gång under förmiddagen så dog jag lite inombords. Sen kämpade jag upp mig igen och tog tag i reklamationsärenden och fick agera bitch. Då kändes allt genast så mycket bättre.
Efter jobbet drog vi till Caliente och käkade tapas och drack frozen margaritas och rosé. All good. Spottade några hunkar och kände suget efter en manlig kropp smyga sig på. På måndag löper min celibatperiod ut. Dangerous!
Efter Caliente drog vi vidare till La Dame Noire och drack champagne och åt ostron med champagnevinäger och rödlök. Big city life. And I love it. Inredningen där är fantastisk och dom spelar svår fransk loungemusik. Love that to. I'm all about love these days.
Avslutade kvällen med att köpa en Cornetto och Damernas Värld på Pressbyrån.
Mitt liv är fantastiskt. Bortsett från smärre missöden. Och ett par bakslag. Och en besvikelse. Men annars är det fan i mig helt jävla fantastiskt.
Dagens sista: Olas val
Eftersom Ola gnäller på "min jävla musik", så får dagens sista blir en låt han tycker om.
Yvonne Fair med It should have been me.
Enjoy.
Jag påbörjar nu mission gå-och-lägga-mig-innan-kl-23. Får se hur det går.
Dampbarn dampbarn hela daaaan!
Jag har druckit 4 dubbla espresso. Alltså 8 stycken.
Nu har jag damp.
Viktigt att hålla sig vaken när man trilskas med miljöbalken och paragrafer. Lite införsel moms och tulldeklarationer också.Viktigt viktigt att man är vaken.
Nu har jag damp.
Viktigt att hålla sig vaken när man trilskas med miljöbalken och paragrafer. Lite införsel moms och tulldeklarationer också.Viktigt viktigt att man är vaken.
Hjärnsläpp?
Träffade Nils för middag och rosé på NK. Var säkert en månad sedan vi sågs. Vad har vi pysslat med? Det är få människor som skänker mig så mycket levnadsglädje som Nisse P. Jag älskar när människor ger mig levnadsglädje.
I rosé dimman smet jag in på Pressbyrån och kittade en Veckans NU! En tidning som jag annars endast brukar läsa när jag är hos frisören. Totalt hjärnsläpp. Skulle köpa Sonic magazine men kom ut med Veckans NU. Antar att det endast var den lektyren som min hjärna klarade av just då.
Kanske beror det på att jag är trött trött. Det är typ 3 dagar sedan jag sov. Hm. Måste nog gå till doktorn snart och fixa lite nya piller. Min kropp pallar inte mer. Min hjärna pallar verkligen inte mer. Och den behöver palla mer.
Hej hopp byråkrati. Hej då komplicerade liv.
Idag vill jag ha långt ruffsigt hår och var komplicerad. Jag ser mig själv på en strand någonstans långt långt härifrån. Där jag kan vara långhårig och komplicerad.
Så är det dock inte.
Jag är relativt korthårig och alldeles alldeles vanlig. Hur kul är det en onsdag?
Nu ska jag skriva lite inkassokrav och ringa runt till lite företag och kräva dom på cashet. Känns som en bra sysselsättning idag. Kanske ta ut lite missriktad ilska på dom. Eller så ska jag vara byråkratiskt svår och slänga mig med lite komplicerade termer och paragrafer.
Ska bara googla några komplicerade termer och paragrafer först.
Så är det dock inte.
Jag är relativt korthårig och alldeles alldeles vanlig. Hur kul är det en onsdag?
Nu ska jag skriva lite inkassokrav och ringa runt till lite företag och kräva dom på cashet. Känns som en bra sysselsättning idag. Kanske ta ut lite missriktad ilska på dom. Eller så ska jag vara byråkratiskt svår och slänga mig med lite komplicerade termer och paragrafer.
Ska bara googla några komplicerade termer och paragrafer först.
Det går INTE bra nu.
Efter en veckas vilande från mission springa tills jag blir smal, så gav jag mig ut i spåret igen. Det var en dum idé. Efter drygt 3,5 km krampade jag ihop totalt och funderade seriöst på att slänga mig i vattnet för att helt enkelt självdö. Fick gå en bit. När jag sedan krampen släppt och jag kunde springa igen så möttes jag av den mest brutala motvinden i världshistorien vilket gjorde det hela gravt jobbigt. Jag kämpade på som en galning men på väg upp för backen från vattnet till min lägenhet så ville jag bara lägga mig inne på en lyxig tomt och spy. Fy fan. Nu mår jag sisådär.
Och den där jävla bullshiten som alla jävla tidningar har matat mig med sedan tonåren om att mensvärk blir bättre vid motion är ju bara skit också. Mensvärken blev ännu mer jobbig och ett tag trodde jag att mina äggstockar helt enkelt skulle släppa från sina fästen och komma ut genom muttan.
Och mitt förbannade knä värker också.
Jag är så jävla trasig.
Äh men åhhhhh
Bla bla bla is now in a relationship.
Men en jävla riktig real life beautyqueen.
Men jag är ju inte bitter.
Nej inte alls.
Men det finns tydligen ingen rättvisa i världen.
Crazy banana ekonomskit
Idag har jag lyckats skapa det mest perfekta exceldokumentet i världshistorien. Räknar ut summor både vertikalt och horisontalt och det hela är helt fantastiskt.
Jag finner en näst intill sjuklig tillfredsställelse i att ställa upp saker i ett exceldokument. Ordning och reda. Jag var så nöjd efter slitet att jag satt och fnittrade för mig själv. Om folk på jobbet inte trodde att jag var galen innan så tror dom det säkerligen nu.
Det bor nog en liten ekonom i mig ändå.
Vidare har jag bokat klipp och färgtid på Bobbys hårstudio. Självklart inte hos Bobby utan hos någon Carl-Robert. Men Jossan lovar och svär att han också är gay, vilket är all good, för då kan han nog styra upp mitt hemska hår. Jag litar blint på bögar när det kommer till väteperoxid. Dock måste jag vänta tills på lördag. Om vi inte hade klädkod på jobbet så skulle jag satsa på mössa resterande del av veckan. Så jävligt är det.
Dagens sista: Old habits die hard, when you got a sentimental heart
Man ska inte titta igenom mobilfoton. Då blir man nostalgisk och tragisk på stört. Minns dom gamla goda tiderna som inte alls var så goda. Och det enda positiva är väl egentligen att man inte lipar över det längre.
She & Him med Sentimental heart.
Fy på mig själv!!
Jag tog precis bort ett inlägg jag skrev.
Jag gick för långt. Blev alldeles för personlig.
Jag har även lovat mig själv, att bara för att jag gillar att hänga ut mig själv i cyberrymden, så ska jag aldrig hänga ut någon annan (utom då Sara möjligtvis). Det gjorde jag nu.
Även om han kanske förtjänar det lite så har ingen annan med det som jag skrev om att göra.
Jag är ju en bättre människa nu för tiden. Då kan man ju inte hålla på och hänga ut folk till höger och vänster.
Fy skäms på mig själv.
PARTYTIME
Precis när jag hade skrivit nedanstående inlägg så hörde Linnéa av sig och tyckte att jag skulle komma till Rålis och dricka rosé och hänga. Så jag skrapade upp mitt sorgliga arsle från soffan och tog mig dit. Vi hade ett gemytligt Rålishäng med dålig musik tills regnet började dugga över oss. Då drog jag och mötte upp Olof. Vi satte oss på Tranan och drack rosé och öl. Kändisspottade Både Magnus Betnér och Torkel Pettersson på Tranan. Pettersson med en stor mängs dressing i fejjan. Jag tror han åt toast skagen eller liknande. Jag hade gärna legat med honom any day. Så jag stirrade lite oroväckande mycket. Olof gav sedan upp alldeles för tidigt i min mening så nu sitter jag hemma i soffan och är ganska full och inser att jag snart ska jobba. FY FAAN!
Tack till finaste finaste http://finest.se/kuttii
Imorgon lovar jag att sluta vara död.
11 bitar sushi och misosoppa blev lite för mycket.
Och det var först när jag rörde mig utanför lägenheten de dryga 10 minuter som det tog att köpa sushi som jag insåg att det var drygt 25 grader ute. Men jag ligger i min lägenhet och spelar död. Jag orkar inte ta mig någonstans. Jag har ingen lust att ta mig någonstans. Denna avsaknad av pengar har tagit det bästa av mig. Men imorgon är det återigen PARTYTIME! Då ska jag sluta spela död och njuta av sommaren och mina vänners sällskap.
Kanske tar jag mig ut på en springtur för att slippa undan tristessens bojor. Men först ska det blir svalt ute. Och så ska jag se Cashmere Mafia och Gossip Girl tills jag verkligen känner mig tragisk och tråkig.
Söndag söndag söndag
Happ, då var det söndag.
Vem är upp för fika på söder?
Jag tror det kan vara ganska varmt ute även fast solen inte stekar allt för mycket.
Alla mina blommor har dött. Så ganska varmt borde det vara. Kan även vara mina icke gröna fingrar som har fixat biffen men det är bättre för självkänslan att skylla på värmen.
I will love you today, tomorrow and forever and ever.
Jag har aldrig slutat älska någon. Inte om jag en gång har älskat dom. Visst har jag slutat bry mig om människor, men det var människor som aldrig någonsin egentligen betydde nåt.
Jag förstår inte hur man kan sluta älska någon? Visst kärleken tar slut, men slutar man älska den personen då? Jag gör inte det. Visst kan vänskap ta slut, men slutar man älska den personen då? Nej, jag gör inte det. Personens härliga egenheter som man en gång älskade lever väl ändå kvar i minnet? Även om personen inte finns i mitt liv längre? Jag tror inte det går att radera dessa människor. Glömma bort dom och aldrig tänka på dom igen. Jag tänker på de människor jag älskar varje dag. Även dom som inte finns i mitt liv. Och jag vill dom inget ont. Även om vi ibland har betett oss som skit mot varandra så tänker jag sällan något elakt om dom. Även fast jag kanske tänkte elakheter där i stundens hetta. Men aldrig i efterhand. Kan det vara så att jag helt enkelt förtränger att människorna ibland är skit för att jag ska kunna fortsätta älska dom? Kan det vara så att jag helt enkelt tycker att det är enklare att älska dom än att hata dom?
Därför förstår jag inte hur Alice kan säga till Dan i filmen Closer "I don't love you anymore". Det är sådana stora ord. För att inte alls älska någon så måste man ju vara helt likgiltig för personen ifråga. Det spelar ingen roll om dom lever eller dör. Personen kan då alltså helt enkelt falla ner död framför en och man skulle inte bry sig det minsta.
I slutändan så vill man ju alla dessa människor som man har älskat gott. Man vill ju dom inget ont. Man vill ju inte att dom ska dö. Och i en rättvis värld så känner dom ju förhoppningsvis detsamma för dig. Det är iaf vad jag hoppas på. Jag hoppas att ingen som någonsin har älskat mig är helt likgiltig för mig och inte bryr sig om mig alls längre.
Världen vore nog alldeles för grym då. Och det vill jag ju inte. Då är det bättre att fortsätta älska. Det är så himla enkelt.
MISSA INTE!
Missa inte Stranger than fiction på 4:an nu kl. 21.25. Grym film. Fantastisk film. Lätt topp 10 om inte bättre.
Såg den på Royal i Umeå en gång för några år sedan. I den biosalen där man kunde sträcka ut benen rakt ut utan att ta med fötterna i stolen framför. Varför stängde den biografen? Det hela var iaf en gemytlig upplevelse, Jag hoppas på en lika gemytlig upplevelse nu.
SE DEN!
HALLÅ?! Var är du?
Jag vill träffa någon som är snygg. Och inte säger så mycket. Då kan jag prata (jag gillar att prata) och titta på honom samtidigt. Han kan bara le sött. Och nicka instämmande till allt galet jag säger.
Och när han för en gångs skull pratar så säger han väsentliga saker. Inte nån skit om en annan tjejs bröst.
Så ska ha vara lång så jag får känna mig liten. Så kan vi skeda och jag kan krypa in i hans famn och inte känna mig tjock och stor och icke brudig.
HUR SVÅRT SKA DET VARA?
Beach 2010 anyone?
Jag åt chips till frukost. Och tre mackor. Den var den beachkroppen 2009. Kanske satsar jag på beachkroppen 2010? Eller så ger jag helt enkelt upp och accepterar förfallet. Jag har ju ändå planer på att bli rik och ha råd att fettsuga mig 2 gånger per år. Så detta slit i löpspåret är ju egentligen helt jävla onödigt.
Storebror och Pernilla kommer snart hit med lite Ben & Jerry's också. Smal får jag helt enkelt bli sen. Tipslördag kl.16. Forza HAMMARBY! Hoppas på tredje raka och några snäpp upp i tabellen. Vill inte behöva sjunga Bye Bajen Bye Bye ikväll.
Edsviken är fantastiskt vackert just nu. Önskar att jag hade en kamera så jag kunde dokumentera det hela. Har precis skickat en liten önskelista till mamma där kamera stod först. Jag kanske borde ha satt upp en beachkropp på önskelistan?
Dagens sista
Dagens sista låt blir barnslig pop av Sugarplum Fairy. Låten blir Just a little bit more. Bandet innehåller ju skandalöst snygge Gustaf Noréns lillebrorsor Victor och Carl. Lika skandalöst snygga dom också.
Fan vad jag älskar snygga män.
Graduation time!
För två månader sedan så bestämde jag mig för att skita i att göra det sista på min utbildning, dvs. examensarbetet. Mycket för att jag hade fått ett bra jobb, men även för att jag helt enkelt inte hade någon vidare lusta att skriva 35000000000 ord om logistikens fördelar eller liknande ekonomiskt mumbojumbo. Självklart var detta ett beslut förenat med en stor grad ångest.
Och nu är det dags för min klass att ta sin examen. Känns som om det var nyss vi blev insparkade rakt in i handelshögskolans hårda värld (eh?). Det är faktiskt med lite sorg i hjärtat som jag missar det hela. Och eftersom jag helt enkelt vill önska alla klasskamrater ett STORT lycka till så lägger jag upp lite bilder från vår inspark så ni kan minnas hur jävla långt ni faktiskt har kommit. Själv så snubblade man ju på mållinjen!
GRATTIS OCH LYCKA TILL RSCM-KLASSEN!
Förnedringen är total. Nils andra från vänster och jag trea. Kanske var det detta som förde oss samman?
Ge mig fett fett fett
Idag kan ha varit den mest händelselösa jobbdagen på väldigt länge.
Det mest intressanta var typ att jag åt en satsumas som smakade bajs.
Sen pratade jag skit med Jossan, åt jordgubbar, fakturerade, körde kreditkontroller och suckade över alla företag som går i konkurs och som är skyldig oss pengar. Muttrade ordet kuk ca 40 gånger på 20 minuter.
Nu har jag tryckt sojakorv med chilisås. Bredvid mig står en skål med chips och en skål med dipp. Ska bara ladda med en snus först och sen ska jag ge mig på dom också. Jag har längtat efter fett på ett nästan obehagligt vis denna vecka.
No more broken parts
En gång i tiden levde jag ett liv som hade kunnat vara vilken destruktiv tonårsroman som helst. Destruktivitet och dekadens var mina ledord som jag följde till punkt och pricka. Allt skulle vara lite sunkigt, slitet och trasigt. På så vis slapp jag ta ansvar. Jag kunde fortsätta vara deprimerad och helt uppfylld av mig själv och mina viljor och mina måsten. Behövde inte bry mig om någon annan eftersom jag ändå var trasig och deprimerad. Me me me! Allt dåligt jag gjorde kunde jag skylla på det faktum att jag var trasig och deprimerad. Mitt beteende var ibland så sjukt och destruktivt att jag hade problem med att se mig själv i spegeln. Tillslut höll min kärlek till självförstörelse på att ta död på mig. Jag tyckte inte alls om mig själv längre.
Så jag ändrade mig. Och blev god som Linnéa säger. Snäll. Hon tycker iofs mest att jag är konstig nuförtiden. Men jag antar att det är konstig på ett bra vis?! Jag orkar inte med den där livsstilen som har blivit min generations ledord. Alla är deprimerade. Ingen tar ansvar. Och alla skyller ifrån sig.
Ibland saknar jag den sidan av mig själv som var så där galen. Ibland undrar jag vart den har tagit vägen. Men jag vet även att den sidan av mig fortfarande finns kvar och väntar på att dyka upp igen. Så att jag igen får tycka att allt är skit och så att jag kan tycka synd om mig själv igen.
Sen läser jag Linda Rosings blogg om att hon ska skaffa barn med en snubbe hon har varit tillsammans med i 3 månader och jag tänker att hon är trasig. Sen bestämmer jag mig för att hålla borta den trasiga sidan av mig ett tag till. Eller kanske för alltid?
En ganska sällskaplig dag
Mötte upp Olof och Thomas för lite kaffe på Sveavägen. Long time no see. Trevligt trevligt. Sedan vidare för att möta upp Linnéa och hennes lillasyster som är 16 år och söt söt söt på ett alternativt vis. Hängde på fik i Kungsträdgården och köpte ett gott glas rosé för mina sista slantar (väntar på the moneytrain a.k.a. lön som kommer på måndag). Sen häng i Kungsan med en McFlurry och en cigg. Linnéa tog fina bilder som jag hoppas kunna sno inom en snar framtid. Har jag nämnt att jag vill ha en kamera i födelsedagspresent. Helst en rosa.
Sen åkte jag hem och fixade käk. Nu ser jag på tjocka människor på tv och känner mig själv en gnutta tjock själv. Var genast tvungen att ta på mig myskläder och leka tjockis på riktigt. Kritiska tankar flyger omkring i mitt huvud rörande allehanda livsval som en del väljer att göra. Rörande en mängd olika ämnen.
Instinktivt!
Ibland träffar man på personer som man vill döda så fort dom öppnar munnen.
Sedan omvärderar man det hela och tänker att alla förtjänar en andra chans. Sedan kommer man på att ens instinkt när det kommer till andra människor ofta stämma. Och då vill man döda igen.
Men man håller sig i kragen. Och tänker att det säkert finns nåt gott i alla. Men hos en del är det bara väldigt svår detekterat.
Så i fortsättningen när personen pratar så lyssnar man inte alls utan går till sitt "happy place" och tittar på omgivningen istället. Allt för att behålla friden.
Seriöst.
Seriöst.
Hur mycket kostar det att anställa en polsk städerska? Jag orkar inte städa. Det är så jävla tråkigt. Mitt liv skulle vara så mycket mer roligt om jag slapp städa. Och diska.
Seriöst.
Vem fan käkar upp min kaviar? Jag äter typ aldrig kaviar och ändå är det alltid slut?! Jag skyller på Nils. Han gillar kaviar.
Seriöst.
Varför är jag så jävla trött?
Let's go out with a BANG!
Idag har jag ätit en McBean till lunch och en pizza till middag. Sköljt ner det med en flarra vin och några öl. Har inte fått i mig så mycket skräpmat like never. Jag mår lite risigt.
Köpte en flarra vin på biljardhallen i rent ekonomiskt syfte. 140 spänn. Ville nästan betala mer för det kändes som att jag rånade honom. Det var så roligt att sänka vinaren att jag och Jossan totalt glömde att spela biljard och totalt fokuserade på att dricka vin. Efter sänkt vinare så hittade vi världens mysigaste butik på Kungsholmen. Ca 10 meter från jobbet. Butiken hette Butiken och kommer få extremt många besök av mig i framtiden. Sen vidare till sunk-Theodoras för det obligatoriska alkoholintaget. Sedan vidare till Grappa med Rutger och Morgan för ytterligare alkoholintag.
Linnéa försökte få mig att komma till söder för att träffa några pojkar. Vilket jag givetvis hade ställt upp på om jag inte var så jävla sunkig efter att ha hängt på sunkhak i 9 timmar. Ska man träffa pojkar som man inte har träffat förut så kan man ju inte vara sunkig. Då ska man ju vara funky fresch och lukta blommor. Inte flottig och lukta rapé och rödtjutsfylla. Jag lovade dock att ställa upp på möte vilken annan dag som helst. Jag behöver träffa lite pojkar.
Vidare försöker jag och Jossan planera lite kring min födelsedag. Jag tänker fan i mig fira ordentligt att jag fyller 25. Jag tänker fira att jag officiellt är vuxen. Om än 14 år i sinnet.
Dagens sista: When I watch you, wanna do you right where you're standing!
Tack Emma för denna låt och alla gånger du satt i vår soffan back in Umeå och sjöng den.
Peppen. Kärlek.
Ge mig kaos!
Ibland vet jag inte om jag älskar kaos eller om kaos älskar mig.
I vilket fall som så försöker jag alltid styra upp mitt liv med rutiner, rutiner, rutiner i ett försök att få det att funka fläckfritt utan psykbryt med efterföljande stortjut och sömnlösa nätter. En stund är det skönt med denna inrutade tillvaro sedan smyger sig längtan efter kaos på. Det är då jag får damp och vill sno en GB-gubbe och slåss.
Men istället för att skapa detta kaos som min kropp som desperat behöver så håller jag mig i skinnet och sitter hemma och flossar så att tandköttet blöder, petar näsan och försöker göra dreads i mitt söderblonderade skitiga hår.
Åhhhhhh, ge mig kaos!
Idag tänker jag stordåd
Idag tänker jag inte springa. Jag vägrar springa. Jag har ont i knäna och har ingen lust alls.
Jag vill bara sitta hemma och äta ost och dricka te. Jag har hamnat i The Hills koma sedan Ola föreslog att jag skulle kolla in www.ch131.com. Har nött säsong 4 och nu 5. Tror jag ska ge mig på Gossip Girl sen.
Detta kommer givetvis medföra att jag blir tjock igen. Och jag som precis har börjat kunna ha mina jeans igen.
Detta har inte varit en bra dag. Stressigt. För mycket. Gjort fel. Jag tycker inte om när jag inte utför mina arbetsuppgifter felfritt. Det gör ont i mig.
Imorgon är det dock endast halvdag. Jag hoppas på stordåd i biljardhallen på afterworken. Och kall öl. Och lite mat
Jag är ett dampbarn
Idag fick jag damp. Efter att ha stirrat på siffror på en dataskärm så blev jag dampbarn utan dess like. Hoppade upp och ner och gapade och skrattade och petade på saker och trummade på saker. Sen blev jag mega trött. Typ av dampandet. Funderade på att lägga mig under skrivbordet och slagga en stund. Gjorde dock inte detta av rädsla för att få kicken.
På pendeln hem var jag fortfarande trött. Jag hade kunnat åka åka åka pendeltåg i flera timmar lyssnandes på musik. Från Märsta till Södertälje. Från Södertälje till Märsta. Om och om och om igen. Det hade varit mys. Jag hade nog gjort det om det inte var för att jag var så hungrig och undernärd att jag trodde att jag skulle kollapsa. Staplade istället in på affären och köpte juice och sojamjölk för mina sista slantar.
Idag har jag trott att jag skulle hungra ihjäl. Trots flertalet mål mat så var jag fortfarande så hungrig att jag trodde att jag skulle avlida. Helt plötsligt känner jag ännu mer för alla människor i u-länder. Lite mer respekt. Jag skulle inte överleva två timmar utan ett ordentligt mål mat.
Nu ska jag ut och springa av mig dampen. Jag tror jag kör Phoebe-style när jag springer. Det gör nog slut på lite damp.
Music is my hot hot sex
Eftersom Ola tycker att jag ska sluta med "min jävla musik" så tänker jag lägga upp mer musik än vanligt.
Fan vad folk är tråkiga.
Denna låt är helt jävla fantastisk. Jag och bror nötte den igår. Sjöng den en sväng på tunnelbanan också.
Är inte detta typiskt Boden?
Min bror visade mig en film på Youtube igår där en snubbe från Boden kvaddar med skotern. På sommaren. När han hoppar med skotern. Bra idé tyckte han tydligen. Jag skrattade så jag trodde att jag skulle dö. Speciellt vid repliken: Jag var väl int börjat lipa eller nå?
Kolla in bulan han har i skallen.
Ringde Sara och frågade vem snubben var och det var tydligen nån galning som gått i hennes klass. Dom brukade kalla honom ollonet eller kuken eller liknande för att han såg ut som en.
Sånna här grejer händer bara i Boden. Jag är övertygad.
Happy sunday
Idag mår jag så otroligt bra.
Det var grymt att grina igår. Släppa ut all skit. Klumpen i magen som har funnits där i några dagar utan anledning släppte.
Men främst, allra främst, jag är inte död på insidan.
The breakdown
Jag lipar, grinar, tjuter. Det har inte hänt på länge.Nu pratar vi inte någon stillsam tår som trillar ner för kinden utan snor, utkletat smink och högljudda snyftningar.
Såg en video på MySpace och bröt ihop. Inget fel i sig på videon men alla dessa minnen som inte går att radera väcktes långsamt till liv. Varken lägenhetsbrand eller avslagna känslor kan få en att radera dessa. Även fast alla fysiska bevis på minnena inte längre existerar så finns de mentala kvar. Omöjliga att glömma. Kommer ihåg varenda detalj av samtal, intima stunder, bråk och skratt.
Och allt jag kan tänka är varför älskade du inte mig nog mycket?
Kom inte tillbaka nåt mer nu. För jag kommer låta dig. Och jag vill vill vill inte. Men kan inte låta bli. Så kom inte tillbaka mer. Stanna där du är. Var lycklig. Kom inte tillbaka mer. Snälla snälla snälla. Även fast det är vad jag vill mest av allt. Orkar inte med att du lämnar mig för miljonte gången. Jag har bara lämnat dig en gång.
(Fy satan vad skönt det är att lipa över en sådan här sak. Skönt skönt skönt. Jag är inte död på insidan. Jag älskar och jag längtar fortfarande. Jag insåg det inte bara förrän nu)
Dagens sista: Dedicerad till Marina
En gång i tiden (innan Marina blev chef, sambo och nu snart mamma och jag ekonom, blond och seriös) hade vi en hel del kul till denna låt. Ofta under inverkan av en del vodka, en del tropiskjuice och en del Sprite. Någonstans i ett kargt landskap på en ö som nu håller på att gå i konkurs p.g.a. finanskrisen. Och sedan i staden där alla säger gött och enna.
Det var en fin tid. Jag var förvirrad. Du var förvirrad. Jag tror vi höll varandra flytande. Du höll mig iaf ovanför vattenytan och sa allt det som ingen annan vågade säga.
Jag är så glad att snart få bli "tant Hanna" åt din unge. Vad fan bor du i Jönköping för?
Leo Sayer med You make me feel like dancing.
Jag hatar intetsägande människor
Åkte till brorsan och drack vin. Sedan vidare till brud han dejtar + hennes vän för att se schlager. Jag lyckades pricka in 4 av 5 låtar på topp fem. Vilket givetvis fick mig att tänka att jag har satsat på fel bransch. Det är ju i musikindustrin jag hör hemma. Den skiten kan jag,
Anywho, "vännen" i entouraget var så jävla intetsägande och menlös att jag ibland fick en stor lust att sopa till henne i fejjan bara för att se om hon levde. Jag drog något populärkulturistiskt skämt och hon tittade på mig konstigt. Jag reciterade Eyvind Johnson och hon tittade på mig konstigt. Johan spelade musik och hon tittade på honom konstigt. Hon var så jävla lost och dum att jag faktiskt tror att det var en maskin. Vidare var hon jävligt brun-utan-sol-brun men hävdade att den färgen hade hon fått genom att bara vara ute i vårsolen. Hahahahahahhahahaha, vilket jävla miffo. Ingen normal människa blir orange av vanlig sol. Och definitivt inte av att ha varit ute lite i svensk vårsol.
Tillslut åkte jag hem efter att ha försökt starta ett samtal med människan i 4 timmar.
Asså, hon var så tråkigt att jag och brorsan var tvungen att gå ut och ta en cigg och prata om hur tråkig hon var.
Dessutom hejjade hon på Djurgården?! Ehhh?
Det finns inget värre än människor inte tycker nåt. Inte vet nåt. Inte tänker nåt. Som svarar "Jag vet inte" på allt. Fasiken. Du behöver inte tycka som mig men tyck för fasiken nåt. Osäkra jävla patetiskt ytliga människor är vad det är. Och helvete vad jag eldar upp mig själv över detta nu?! Men det finns inget mer avtändande och pissigt än sådana människor.
Äh fan. Nu röker jag min helgcigg (ja, på helgen får jag röka) på detta och lyssnar på någon riktigt svår låt som "vännen" aldrig hade förstått.
The road to sorgligt
Jag känner mig tom. Men väldigt fundersam idag. En konstig kombination. Tankarna snurrar och jag funderar och funderar men ändå är jag totalt tom inuti. Inte på ett dåligt vis alls. Jag är lugn. Har bara saker att ta itu med. Som är jobbiga. Fan att jag ska vara så jävla konflikträdd.
Jag fick dricka mitt kaffe med grädde imorse. Hade ingen mjölk. Det var ganska sorgligt.
Jag har läst ut Kicki och Lasse. Det är ännu mer sorgligt.
Undrar hur jag ska styra upp den här dagen? Egentligen vill jag sitta hemma själv och dricka vin, se på schlager, äta chips som en bulimiker och snusa rapé. Men det är också ganska sorgligt.
Dagens sista: I say the right things, but act the wrong way
Dagens sista blir The Strokes med Hard to explain.
A woman got to do what a woman got to do
En afterwork kväll som var gemytlig har precis avnjutits. Fick dock reda på oroväckande fakta som jag nog borde ta itu med. Men jag är så dålig på att ta itu med sånt. Imorgon ska jag ringa mamma och höra vad hon säger. Hon brukar veta vad jag ska göra.
På vägen hem var jag tvungen att kissa bakom en bil i vasastan. Ren överlevnadsinstinkt och inget jag är stolt över. Var så jävla lång kö till toaletten på stället vi var på och jag trodde jag skulle kunna hålla mig. Men när jag gick mot pendeln så insåg jag att jag aldrig skulle klara den 10 minuter långa resvägen hem. Så jag gjorde vad jag var tvungen att göra. Som jag alltid gör.
Fick precis ett fint sms från Christian som bland annat innehöll raderna: För övrigt vill jag säga att du är grym. Fortsätt vara den du är, jag tror på dig. Puss.
Det var väldigt fint skrivet. Tur att Saras pojkvän skriver sådant till mig då jag inte har en egen pojkvän som gör det. Bra att ha någon till låns.
(Iofs skrev han även att jag skulle lägga på telefonen så att han fick prata med Sara. Han tyckte minnsann att vi hade haft ett helt liv att prata och nu var det hans tur. Men sådan info är ju egentligen petitesser)
TGIF
Vinlunch med cheferna. Mycket gemytligt. Vi pratade om Italien och cigaretter. Det var fint. Åt en lätt grillad tonfisk med pesto. Och permesan risotto. Bra sätt att skapa fredagskänsla.
Gick tillbaka till jobbet och krediterade lite, konterade lite, fakturerade lite och allt var all good. Är fortfarande all good. För det är FREDAG!
Kanske blir det ett glas till eller två eller tre nu när vi slutar.
Gick tillbaka till jobbet och krediterade lite, konterade lite, fakturerade lite och allt var all good. Är fortfarande all good. För det är FREDAG!
Kanske blir det ett glas till eller två eller tre nu när vi slutar.
Damn prestationsångest.
Imorgon ska jag käka lunch med marknadschefen och säljchefen för att dom så att säga "vill känna mig på pulsen och prata igenom en del saker". Detta eftersom dom tydligen måste checka om jag kommer klara av jobbet när ekonomiansvarige går på mammaledighet i augusti. Detta är något som oroar dom väldigt mycket.
Pfft. Jag klarar av vad som helst. Är det bara jag som inser hur briljant jag är eller? Rena ekonomiska snillet. Om inte debet och kredit redan var uppfunnet skulle jag vara den som uppfann den. Typ. Kanske. Eller inte.
Dessutom är det inte länge till augusti?
Fan. Nu fick jag prestationsångest.
Det händer inte mycket just nu
Mitt antisociala liv fortsätter. Mycket p.g.a. att jag ligger efter med drygt 100 timmars sömn bara denna vecka. Ibland tror jag att jag håller på att förvandlas till en zombie. Dreglandes. Stirrandes. Och brölandes.
Började dagen med jobb. Sedan Rodebjer för avtackningslunch. Sedan jobb. Sedan skulle jag på vårfest på agenturen där Nils jobbar men var alldeles för sliten. Hem till soffan och käkade gröt. Och nu tvättar jag lite. Kanske blir det en springtur lite senare om jag orkar.
Totalt tråkigt liv. Helt avsaknad av dramatik. Jag behöver lite drama så jag kan få vara psykotisk psyko biatch igen. Snart kommer jag, givetvis helt oprovocerat, starta en beef med någon bara för att få skrika, gapa och kanske slåss lite grann.
Kanske ska ta och ställa till lite hallå på afterworken imorgon? Vi pratar sexuella trakasserier av manliga kollegor, karatefylla och sen avslutar jag det hela med att ta till lipen.
Bara det blir lite drama.
Hur var det nu det var? Det här med kärlek?
I timmar har jag nu suttit och försökt frammana minnet av kärlek. Pirret i magen. Känslan innan första kyssen. Förväntan. Men den finns inte där längre. Jag kan inte komma ihåg den. Bara en svag förnimmelse om att det var så det kändes för länge sedan.
Kanske har jag hakat upp mig vid detta. Men jag är väldigt van att vara förälskad och haft väldigt lätt att bli det genom åren. Även om det har gått över fort så har känslan ändå funnits där i en dag eller två. Nu är det bara tomt. Och det är så ledsamt. Ingen att tänka på precis innan jag ska somna om kvällen. Ingen att fantisera om dagtid. Ingen att längta efter. Inga möten att se fram emot.
Och det mest tragiska är att jag inte ens försöker. Minsta lilla tecken på intresse från någon annan och jag springer åt ett annat håll. Gömmer mig hellre. Som om min hjärna har bestämt att jag inte pallar det med. Men mitt hjärta vill ju så gärna. För det är ju så jävla härligt att vara förälskad. Även bara för en dag eller två.
Om jag inte blir, åtminstone, lite förälskad inom en månad så kommer jag definitivt utpeka mig själv som en person som är död på insidan.
Fast det finns ju iofs en person som får mitt hjärta att slå lite extra. Men det måste jag för det mesta ignorera och inte låtsas om. Jag tror han skulle springa fort åt ett annat om jag någonsin yttrade något om det hela.
I natt jag drömde...
När jag åkte hem idag så hade jag solglasögon. Det var knappt soligt ute. Men jag behövde gömma mig bakom något. Ibland kan Stockholms trafikerade gator och smockfulla pendeltåg ta musten ur mig.
Jag upplever en mycket anti-social period just nu. Är så jävla social hela dagarna på jobbet och när dagen är slut vill jag för det mesta bara åka hem, laga lite mat, slappa i soffan och ta mig en springtur.
På helgerna blir jag däremot tvärtom. Och törstar efter sällskap.
Jag tror det kan vara ett vanligt förekommande fenomen?!
I natt drömde jag att Ola hade spelat så mycket tvspel att hans tv brann upp och han släckte det hela med en filt. När han precis skulle börja hoppa på tven i ren aggression så vaknar jag av att jag får ett sms av honom. Jag blev lite spooked sådära. Så nu måste jag sluta läsa hans blogg då den helt enkelt har tagit över mina drömmar och han VET när jag drömmer sjuka saker om honom.
Dagens sista: Unbreakable
Dagens sista skulle egentligen ha blivit Elmos fenomenalt barnsliga och briljanta låt I Can Hear Music. Jag vill bara öppna balkongdörren och skråla låten högt högt.
Dock fanns det ingen bra version av den låten på Youtube så det får bli Elmos låt Unbreakable istället. Den är också bra. Men inte lika briljant och barnslig.
Vill fortfarande döda för en cigg.
Hata tisdagar.
Jag kan inte springa idag. Mina benhinnor gör för ont.
Istället ska jag städa toaletten och fundera över varför jag inte är trött när jag inte har sovit på 2 dagar. Vad i helvete är det för fel på mig?
Sen ska jag tjura över att jag fortfarande är tjock fast jag motionerar massor.
Sen ska jag tjura över att jag är fattig.
Sen ska jag tjura över att jag inte har någon att skeda.
Sen ska jag tjura över att jag snart har läst klart Kicki och Lasse. Jag har infört en-sida-per-dag-regeln.
Tell me that you are okay!?
Pratade precis med en person jag tänker mycket på. Vi hörs så sällan. Men jag tänker mycket på personen ifråga. Ibland för att jag inte förstår mig på mig honom alls, ibland för att han fascinerar mig en massa, ibland för att jag vill veta att han har det bra. Men allra oftast för att jag nog saknar honom. Eller om det är avsaknaden av ett avslut som jag saknar? För det mesta vet jag inte.
Jag har nog aldrig varit så kär i en person som jag en gång var i honom. Föll pladask. Och det var svårt att ta sig upp. Men när jag väl gjorde det så blev det hela till en konstig vänskap. Jag tror den är konstig på ett bra vis.
Jag har heller aldrig känt en sådan fysisk dragning till en människa som jag har känt till honom. En dragning som ibland har försatt mig i konstiga situationer.
Resterande del av dagen kommer jag vara glad att jag har pratat med honom. Det känns bra i hjärtat. Jag tror att han har det bra. Jag vill att han ska ha det bra.
Dagens sista: Everything looks perfect from far away!
Dagens sista blir en sådan klassisker så det finns inte. Varje gång denna låt kommer när jag springer så orkar jag alltid lite extra. Tar mig även tillbaka till 2005. Vad var det med det året egentligen? Fullt med bra musik, kärlek och känslor. Mycket musik som är förknippat med just det året. Lämnade en kärlek och fann en annan. Avlutade ett liv och började med ett annat. Grät och skrattade.
The Postal Service med Such Great Heights.
Jag skulle döda för en cigg just nu. Får inte får inte får inte.
Pip pip pip!
Pollenchock numbero uno! Under min springtur drog jag i mig massiva mängder pollen och vid slutspurten lät det pip pip pip vid varje inandning. Trodde jag skulle dö där ett tag. Och slemmet bara samlades i halsen. Borde gå till doktorn och fixa nåt jag kan inhalera för snorta kortison hjälper inte nämnvärt. Får jag bukt med det problemet så tror jag att jag kan kitta milen utan problem.
Jag tror jag ska planera en liten födelsedagsfest för min 25 års dag. The big 25! Det är ju nästan jämt. Och halvvägs till 50! Att jag har överlevt så länge är ju även det ett faktum som bör firas på storslaget vis. Jag ska klura på det hela.
Jag vill ha en kamera, en Bayswater, en mixerstav och en plattång i present. Så nu vet ni det.
Representera mera!
Vårt webbaserade bokföringssystem låg nere idag. Jävligt svårt att utföra mitt arbete då. Så vad har jag då gjort idag? Hm. Fakturerat lite, gjort lite inbetalningar, kollat lite lager och terroriserat Olas blogg.
Varje dag har jag på mig ett halsband som är designat av en tjej som heter Emma och jobbar på Grandpa butiken på söder. Halsbandet och lite andra smycken fick jag av henne för ett mycket förmånligt pris (80 % rabatt) eftersom hon tyckte att jag skulle vara en bra represent för hennes märke Vintäng. Så nu kanske det är dags att jag representerar lite och säger åt er att kolla in hennes smycken antingen på Grandpa butikerna eller i hennes webshop: https://shop.textalk.se/se/shop.php?id=6906
Blondes have more fun!
http://finest.se/kuttii (vår egna papparazzi)
Jag lovar och svär att jag ska sluta köra porrtungan på alla foton.
Johanna och jag
Johanna, jag, Victoria och Linnéa
Jag och Linnéa. Måste sluta med tungan. Iaf om jag inte är i närheten av Nils öra.
Johanna och jag
Linnéa och Johanna
Lifta lite från Solna till city. Bra idé. Klockers.
Victoria och Linnéa
Ungjävlar
Fan vad jag har svårt att få igång denna dag. Trött trött trött. Och borde motionera.
Det skriker en unge utanför mitt fönster och jag har givetvis fått binda fast mig i soffan för att inte dra ut på gården och strypa ungjäveln. Vart fan är föräldrarna till alla dessa odrägliga ungar? När jag var på affären och handlade godis förra veckan så var det en snorig unge som gick och plockade bland allt smågodis. Grävde ner hela handen. Slickade på lite godis. Åt lite godis. Och inte en endaste jävla förälder i sikte. Istället fick jag stå där och blänga argt på ungen som inte fattade ett skit för det var han ju för dum för.
När ska regeringen införa licens för att få skaffa barn?
Usch vad jag är bitter idag.
Dagens sista
Då då. Jag lägger mig i sängen och somnar till den fina låten Blower's daughter av Damien Rice. Ledmotivet till en av de bästa filmatiserade relationsdramatiska filmerna som någonsin gjorts, Closer.
Nu ska vi prata celibat
Kvällen började hos Linnéa med lite för mycket vin och alldeles för mycket prat om hårfärg. Linnéa lyckades givetvis, i sin gudomliga navitet, sträcka ut tummen mitt i vägen och självklar fixa lift till stan med några snubbar som spelar hockey i AIK. Alla var trevliga och generösa och jag var givetvis tvungen att gapa om Hammarby och För Evigt Trogen och liknande.
Vidare drog vi till TGIF och sedan förbi Sturehof för att hälsa på Carro och sedan till Ambassadeur för att möta upp någon och sedan till Laroy. På Laroy fick jag givetvis åldersnoja när alla pojkar-a-la-pappa-betalar flaschade kort i alla dess former och smetade backslicket tight bakåt. Så jag åkte hem.
Ola frågade varför jag inte kommer vara med någon förrän Juni. Simpel facts. Jag lever i celibat. Jag och Gud har en pakt. Jag håller mig ifrån män. Och Gud ger mig ett liv värt att liva. Pakten utvecklades när jag stod kvar med ett liv som inte var värt att leva och inte en endaste ägodel kvar. Jag var fysiskt och psykiskt utmattad. Jag levde ett liv som var tragiskt, patetiskt, självdestruktivt och värdelöst. Jag kunde inte hantera mitt leverne och jag betedde mig som en första klassens skithög. Och folk behandlade mig som den skithögen jag var.
Så när jag stod där och tänkte att nu jävlar i mig så kan det inte blir värre än vad det är, så bestämde jag mig för att nu fick det fan i mig vara nog. Jag var tvungen att lära mig leva igen. Som en vanlig människa. Utan destruktiva beteenden rörande sex, män och sprit. Så jag tog mig ett snack med Gud. Sen dess har livet funkat alldeles utmärkt.
Men givetvis har det hela medfört att jag tror att jag är död på insidan. För jag har inte upplevt en känsla på ett halvår. Nada. Nothing. Ingenting
But that's the deal. Between me and God. And he got nothing but love for me now.
Äventyr
Nu åker jag och mina Hugo Boss pumps ut på äventyr!!
Kyss!
Trägen vinner.
Jag har alltid haft på känn att Linnéa är en människa som aldrig ger sig. Hon har en förmåga att ta alla dina dåliga argument som du slänger omkring dig som ursäkter för att vara sorglig och ensam och krossar dom med sitt men men men.
Jag säger: Jag kan inte gå ut jag har inga pengar. Linnéa säger: Men vi går på gratisställen.
Jag säger: Jag har inte råd att ta taxi hem. Linnéa säger: Men det går faktiskt nattbussar.
Jag säger: Jag har inget att dricka (fast jag har det). Linnéa säger: Men du får vin av mig.
Jag säger: Jag vill vara själv. Linnéa säger: Men du blir bara ledsen om du är själv hemma.
Så nu ska jag nog ut. Utan cash. Men med min fina Linnéa. Hon säger att vi är unga och lever för helgen. Och jag känner verkligen för att vara ung och dum i några år till Jag hoppas att jag ska hitta mig en snubbe med poplugg. Finns sådana på Stureplan? Föga troligt. Kanske får nöja mig med en stekare? Fast vem fan försöker jag lura? Allt jag vill är att skeda vilket kommer resultera i att jag plockar hem uteliggaren som ligger vid 7-eleven och tigger för att ha råd med en lite t-röd bara för sakens skull.
Jag måste uppleva närhet. Måste bryta mönstret med det totala känslomässiga icke tillståndet. Herregud jag måste ju för fan känna nåt igen. Jag är panikslagen att jag inte längre kan känna nåt. Att jag har blivit cynisk.
Får man ta ledigt från motion på lördagarna? Om jag kanske dansar en massa sedan så kompenserar jag?
Look it's superwoman!
Cure me from my pain
Vaknade upp med ett hål i hjärtat och en klump i magen.
Kan inte direkt sätta fingret på vad som är fel. Tror att hela avsaknaden av närhet börjar ta ut sin rätt och att avsaknaden av pengar har gjort mig deprimerad.
Att tro att en sked och cash på kontot skulle bota sinnestillståendet kanske är lite för enkelt? Min visst fan skulle det göra denna dag bättre.
Cure me from my pain.
Dagens sista: Mot mina principer.
En "vän" skickade en youtubelänk med Lars Winnerbäck och Miss Lis låt Om du lämnade mig nu via msn så lyssnade vi samtidigt. Vilket givetvis osökt fick mig att tänka på Winnerbäck.
Jag gillar ju egentligen inte Winnerbäck. Jag tycker han är askass egentligen. Men givetvis finns det ibland guldkorn mitt i skiten.
Jag är förtjust i hans låt Elegi och det får därför bli dagens sista.
Long lost love? Eller min vanliga otur?
Det ringde någon från ett amerikanskt nummer medan jag pratade med Emma. När jag svarade så var det ingen där. Jag tror att numret är hemmahörande i North Carolina. Känner ingen där vad jag vet. Känner typ en person som är i USA men jag tror inte att han befinner sig där.
Blir så sjukt nyfiken av sådana saker.
Antagligen var det ju dock ett sånt där fejknummer. Där man får pröjsa 600 spänn bara för att man lyckas svara. Min vanliga tur.
Jag hoppas dock att det var en long lost love eller liknande. Livet skulle bli så mycket mer spännande då.
Oh Fuck Off.
Inte fan vet jag om det är så normalt att bli hyfsat tankad av två glad vin och två öl. Men det är jag. Och jag är hemma i en rimlig tid. Vilket är skönt. För jag är inte på det bästa av humör. Jag är sur och kinkig och grinig och lite full.
Allt jag kräver är en gnutta lojalitet och respekt.
Annars kommer jag inte vara där till vad man brukar kalla the bitter end. Bara att stå själv när världen rasar samman.
Nu ska jag äta naturgodis och tänka att I don't give a fuck anymore.
TGIF
Det är fredag.
Det firar jag med matchande underkläder.
Och kanske en öl i solen (läs vin i solen).
Vidare
Är det inte något gravt tragiskt att en brud dom är 15 år och gravid med tvillingar ligger på topp 10 av de mest lästa bloggarna på blogg.se?
Just för att folk bara läser skiten för att gotta sig i hennes elände.
Själv tänker jag nu gå in på en bloggen och förfasas över hennes val i livet. Och sedan ska jag givetvis klappa mig själv på axeln och gratulera mig själv för att jag inte var så oklok och tragisk att jag blev gravid. Med tvillingar. Vid 15 års ålder!
Det är lite som en tågolycka/bilolycka/generell olycka. Vill inte titta. Men gör det ändå. Tänker sedan: Puh! Att det inte var jag.
Question mark
Jag ställer mig frågandes till det faktum om det är min icke rökande dag som gjorde att jag idag i princip orkade springa 60 % mer än vad jag i vanliga fall orkar?
Jag ställer mig frågande till hur jag ska göra med allt sojaprotein jag trycker i mig när jag nu vet att odlingen av sojabönor är en bidragande faktor till att regnskog skövlas i tropiska länder? Det går ju emot hela min filosofi om varför jag i grunden inte äter kött. Om jag bara äter sojaprotein från icke tropiska länder? Det är ju det enda fullvärdiga vegetariska proteinet. Ångest. Alpro soya produkter garanterat dock att ingen regnskog har skövlats under framställningen av deras sojabönor. Då får jag bara äta deras produkter.
Jag ställer mig frågande till i princip alla min val i livet? Hur faan blir man en bra människa? Hur lyckas man få till det? När man gör ett val och valet sedan ifrågasätts och plockas sönder i atomer för att hitta något fel med valet i sig som man har valt för att bli en bättre människa?
I grund och botten går det inte att vinna.
Men jag tänker fortsätta vara präktig. Och göra livsval som får mig att tro att jag är en bättre människa. Tror jag?
Musikpepp
När jag hittar nåt bra så måsta jag ju ofta delge det till massorna. Detta eftersom jag aldrig har fel. Aldrig någonsin.
Laddade ner She & Him's skiva Volume one för ett bra tag sedan men har helt glömt bort att lyssna på den. Tog tag i det i förrgår och vad jag fann var en härlig mys-pys skiva i sann hissmusik-anda men ändå fabulös. Och Sonic tyckte t.o.m. nästan att den hamnade på årsbästalistan och Sonic har verkligen ALDRIG fel.
Det är nästan så att jag önskar att jag var olyckligt kär när jag lyssnar på skivan. Fy satan vad jag hade lipat då. Fy satan vad jag hade identifierat mig med skivan. Nu är jag dock inte olyckligt kär utan nöjer mig med att njuta av att den innehåller vackra låtar.
Två smakprov följer.
Osmakligt
Asså, har folk börjat lägga upp ultraljudsbilder på Facebook nu? Sen när blev det ok?
Det är ju precis lika osmakligt som att hänga upp ultraljudsbilden på kylskåpet! Vem vill se ett foster precis innan man ska trycka i sig en macka?
Det kan ju inte bara vara jag eller?
Dessutom känns det alldeles för privat. Looki looki vad jag har i min mage typ. Kan inte folk vänta med att lägga upp kort på ungen tills den har kommit ut? Då är den ju iaf söt.
Nu ska jag gå och ringa någon och "rasa" över detta.
Parmiddag
Bloggen har fått vila idag eftersom jag har varit på parmiddag. Dvs. Sara och Christian var paret och jag var det klassiska tredje hjulet. Jag väljer att kalla mig själv sidekick dock eftersom tredje hjulet har en sådan negativ klang. Dessutom så känner jag mig inte direkt som tredje hjulet med dom. Det kommer först efter ett par timmar när dom börjar klänga på varandra och då brukar jag åka hem.
Nåväl. Det är trevligt med dom. Christian lagar god mat och Sara serverar vin och bjussar på cigg. En perfekt kombo enligt mig. Jag behöver inte göra ett skit. Bara sitta där och bli serverad.
Idag var officiellt dagen jag slutade röka. Det höll i sig till 18-tiden när jag kom till Christian och Sara föreslog en cigg och ett glas rosé på balkongen. Men jag har ju sagt att jag får röka när jag dricker. Och drack gjorde jag ju, så jag tror inte detta lilla återfall direkt räknas som ett misslyckande.
Nåväl fans, vi ses nog imorgon.
(Är det bara jag eller känns detta inlägg lite osammanhängande?)
I'm not dead inside.
Nils tror för övrigt inte att jag har dött på insidan.
Och det känns betryggande att höra.
Jag grät en skvätt till ett Satc avsnitt alldeles nyss också.
Twitter kanske är något för mig ändå.
Kolla in min bebislugg (ignorera flottigt hår i övrigt).
Sara är i Stockholm. LET'S PARTY! Wiiihooo!
Nils ringde och pratade länge. Sådant är fint. Vi bestämde oss för att fira vår "examen" på Le Rouge eftersom vi båda har insett att vi inte har någon vidare lust att åka till Umeå för att göra det.
Jag tänker inte åka till Umeå förrän om några år när minnet av staden har blivit till något fint och inte längre handlar om brand, olycklig kärlek, fylla, ångest och skadligt/destruktivt beteende. Just nu kan jag inte uppskatta staden för vad den faktiskt var. Umeå måste få vila ett tag. Jag väntar fortfarande på att Boden ska bli ett kärt minne. Men det har gått 6 år nu och det verkar inte inträffa.
Jag är skengravid
Jag kan inte ha ett endaste par av mina jeans. Alla är för små. Relativt nedbrytande när man liksom tror att motion och träning på något sätt ska göra en smalare och inte större?! Eller är detta något jag har missuppfattat?
Men jag har kommit på varför (för att acceptera att jag är ett fetto gör jag aldrig). Jag är helt enkelt skengravid. Under väldigt lång tid har jag varit omgiven av gravida kvinnor och har därför fått deras symptom. It's airborn these days. Jobbade med två som var preggo på Rodebjer. Jobbar med två som är preggo på mitt nya jobb. Och två av mina nära vänner är preggo också. Min kropp tror helt enkelt att den är det. Därav aptiten, tröttheten och den svullna magen.
För gravid på riktigt är jag inte. Jag lever i celibat. Men mer om det en annan gång.
Nu ska jag ut och springa. Fast egentligen, det verkar ju hjälpa föga.
(Förnekelse angående min storlek är en stark drift)
Dagens sista: This love is fucking right!
Mitt livs can't-live-without-each-other-love är ju faktiskt mina vänner. Mycket för att jag tror på de familjer man skapar själva lika mycket som jag tror på familj via blod. Vilket gör att jag har en relativt stor familj så där all together. Och det känns ju skönt på något vis. För om jag aldrig hittar en man som står ut med mitt sätt att vara så vet jag ju att jag ändå inte kommer vara ensam resten av livet. Och det är ju betryggande på något vis.
Så till min familj, blood or not, blir dagens sista The Pains At Being Pure At Heart med This Love Is Fucking Right.
Usel dag och barnfrisyr
Sprang förbi en frisör idag för att klippa min lugg en gnutta eftersom den hade börjat hindra mig från att se. Jag sa klipp en halv cm nedanför ögonbrynen. Hon klippte givetvis en halv cm ovanför ögonbrynet. När jag påpekade det hela så sa hon bara glatt "ja, men nu ser man ju dina vackra ögon". Jo just det! Jävla inkompetenta idiot. Får vem som helst kalla sig frisör nuförtiden?
Jag ser ut som jag ibland gjorde när jag var liten och mamma ibland fick för sig att att klippa min lugg själv. Jag ser helt enkelt ut som ett barn i skallen. Och det vore väl all good om det inte var för det faktum att jag faktiskt försöker övertyga min relativt nya arbetsplats om att jag faktiskt är vuxen och en hårt arbetande kvinna. Jag ser framför mig hur dom imorgon stoppar mig i dörren efter att ha tagit en titt på mitt hår och säger "nänä detta är ett grown up place" och jag får gå hem med svansen mellan benen!
Tycker ni att jag överdriver nu? Ja, kanske en gnutta?! Men hur jävla lätt är det att skratta åt en barnfrisyr när hela fejjan är svullen av allergi och ögonen rinner och snor kletar i näsan och halsen och det bara är jävligt tungt att andas? VA? VA? VA?
Detta har varit en relativt usel dag.
Happ. Då var det dags att dö igen.
Happ då var det dags igen. Pollenallergin har slagit till i full styrka. Jag kan numera inte andas och antingen rinner det snor tunt som vatten ur min näsa eller så är den igentäppt med jävligt kladdigt snor. Samtidigt så kliar ögonen något så förbannat och jag nyser på en decibelnivå som inte alls är normal. Dessutom så blir jag trött trött trött av det hela. Speciellt om jag käkar allergimedicin.
Skulle göra ett försök att springa idag, men det började bara pipa och tjuta om hela mig. Så jag befinner mig inomhus idag och snortar kortison i hopp om att jag imorgon ska kunna ta mig ut på min runda. Dvs. om jag inte har kvävts i sömnen av mitt egna snor och svullna körtlar.
Kul att vara sjuk i typ 4 månader nu. Kul. Verkligen. Jätte.
Dagens sista
Dagens sista låt blir Vampire Weekend med Mansard Roof. Grymt. Lyssna även på A-Punk. Jag tror jag ska börja springa till Vampire Weekend. Kan blir en jävla fart.
Jag tror även att jag ska sluta röka. Typ snart. Och bara feströka. Öhhhh.
Men ta på mig då!
Det finns en del människor som jag känner en sådan fysisk dragning till att deras blotta närhet ibland gör mig tokig. Jag kan sitta och tänka "ta i mig ta i mig ta i mig ta i mig då annars blir jag tokig". För det känns så. Om inte denna människa snart tar i mig så kommer jag gå sönder. Falla i bitar. Det nästan kliar i huden för att jag så gärna vill känna denna persons hud mot min. En grav längtan.
Varför i helvete tar du inte i mig?
För jag skulle sällan ta ett sådant steg. Sånt är jag för feg för.
GAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH!
Mean boys
Idag sa Kristofer att han trodde att jag innan 35 års ålder kommer ha börjat rösta blått.
Det kan vara det elakaste någon någonsin har sagt till mig.
Pest eller kolera
Antingen är jag sjuk eller allergisk.
I vilket fall som så ska ni tycka synd om mig kan jag tycka.
Funderar på om jag ska sova lite till. Eller helt enkelt bara käka en macka.
God morgon!
Cry me a river.
Jag vet att vad jag borde göra är att lägga mig ner på marken och lipa lipa lipa. Gråta mig trött. Snörvla i armvecket. Snora på tröjan. Kleta mascara i hela fejjan.
Men jag gör inte det. För jag kommer inte ihåg hur längre.
Men jag behöver gråta. Jag är gjord för att gråta. Och nu går det inte. Och det påverkar mig både fysiskt och psykiskt.
Om någon kanske bara höll om mig lite? Skulle gråten komma tillbaka då?
Nu snor vi
Snor bilder från Linnéa http://finest.se/kuttii
Linnéa gnällde och tyckte att jag skulle sluta se så full ut på alla kort. Jävligt svårt att inte se full ut när det är ju det man är. Full alltså.
Jag och Linnéa
Jag och storebror
Kanske borde börja mobilblogga ändå? Jag ska fundera på't.
På söder med bröder och blöder
Jag har spenderat kvällen på söder med bröder + brudar. Det hela var väldigt gemytligt men i ett slag av nostalgi och saknad så bestämde jag mig för att ta mig hem.
Jag hatar att jag lämnade dig i staden som Gud glömde. Jag saknar sig sååå.
På tunnelbanan från söder till centralen så började en man i 70 års åldern prata med mig och jag kände instinktivt att jag hade kunna åka tunnelbana med honom till världens ände.
Man: Jag ser att du har peacemärket på dig. Är du aktivist?
Jag: Nej, inte direkt, men jag tror inte på krig. Har alltid på mig det.
Man: Jag tror du sprider en massa positiv energi runt dig.
Jag: Tror du verkligen det?
Man: Det ser ut så. Det är inte faktiskt alltid aktionen i sig som räknas utan vad man utstrålar.
Jag: Tack.
Sen kände jag mig som en bra människa.
Spöktimme
I natt somnade jag i soffan. Jag tror jag såg en dålig tysk film. Jag vaknade av en mycket verklighetstrogen mardröm bestående av spöke i köket övertäckt med min blåa filt och kalla vindar som drog genom lägenheten och dörrar som smällde igen och känslan av att vara iakttagen. När jag vaknade upp svettig och dan i soffan med det klassiska rycket så kände jag att det krävdes en jävla pepp om jag någonsin skulle kunna sova igen.
Så jag gick ut på balkongen och drog på Frank Sinatras My Way i ipoden och sjöng med för full kraft. Jag hörde en granne skrika i bakgrunden med jag ignorerade det hela. Jag kan bli vräkt. Men jag var tvungen att göra det hela för att lätta på den tryckta spökstämningen som rådde i min lägenhet. Och det hjälpte. Det gjorde det sannerligen.
Dessutom är My Way en jävla bra låt. Ni får gärna spela den när jag dör. Jag hade älskat det. Liksom få checka ut till en sådan självgod låt.
Can't-live-without-each-other-love
Jag läser, vad jag tror kan vara, en de bästa kärlekshistorier som någonsin skrivits. Kicki och Lasse heter boken. Där pratar vi can't-live-whitout-each-other-love. Även fast den är destruktiv, tragisk och oändligt vacker. På gott och ont. En kärlek så stark att den övervinner allt. Där aldrig vardagen tar död på passionen. Jag vill inte att boken ska ta slut. Jag vill leva i deras destruktiva värld. Med kärlek kärlek kärlek.
Kärlek kan vara så fint. Men det är ju så jävla svårt att få det att fungera.
Jag säger som Carrie i det sista avsnittet av Sex and the city: I am someone who is looking for love. Real love. Ridiculous, inconvenient, consuming, can't-live-without-each-other love.
Och sen tänker jag att jag hade kunnat älska dig för evigt. Men du blev så fixerad vid att saker och ting inte var som de borde vara. Att mallen inte följdes. Du sa: Det var något som saknades. Jag sa: Vi var perfekta för varandra. Du sa: Kanske var det så. Jag sa: Nu är det försent. Egentligen är det väl aldrig försent? Om man bara kan lära sig att det inte behöver vara på ett visst sätt.
Jag har älskat fyra män i mitt liv. Jag älskar varenda en av dom än.
Bakishetens oanade höjder
Min lillebror är i Stockholm igen. Han ringde för en stund sen och sa åt mig att komma till Medis.
Jag spydde instinktivt i munnen vid tanke på alkohol och lovade istället en eftermiddagsöl i morgon. Sen kröp jag till turren för en falafeltallrik och osade spritångor lång väg. Jag har inte ätit snabbmat på väldigt väldigt länge och inse därför att mitt stadium av bakishet har tagit oanade höjder.
Nu ska jag fortsätta hälla i mig vatten som en jävla uttorkad kamel och kanske se Fear and loathing in Las Vegas. Kanske lite godis på det.
Varför i hela helvetet?
Varför i helvete är det skruvkork på tandkrämstuben? Vem kom på den dumma idéen?
Varför i helvete har Promoe gjort den värdelösa låten Svennebanan? Jag har alltid gillar Promoe, men nu börjar han falla till Mange Schmidt status?!
Vad i helvete ska jag bakis käka? Jag är så hungrig!
I'm back! (Almost)
Igår när vi slutade jobba så drog flertalet från arbetsplatsen till en park och la upp ett gänghäng. Med alkohol, chips, kubb och fotboll. Vi drack och drack och insåg efter ett tag att vi inte hade ätit sedan frukost. Beställde därför lite pizza till parken, men fick inte ner så mycket. Så jag fortsatte vara jätte jätte full och tro att jag var awesome i kubb.
Olof kom och mötte upp. Han var på dåligt humör. Drog till Emma och drack rosé. Jag spillde på hela mig. Josefina och Emma bestämde sig för att dra till Uppsala. Jag och Olof drog till Gamla Stan för en öl. Mötte något klängigt par han kände och då blev jag med ens mega trött och full och kände att nu nu nu ska jag hem. Satte mig i en taxi och halvsomnade vilket resulterade i att taxichaffisen körde förbi min avfart och det hela blev galet och jätte dyrt. När jag väl var hemma så spydde jag lite galla eftersom magen typ var tom. Sen somnade jag med sminket på.
Vaknade klockan 6 och gick upp och tvättade bort sminket och åt dinkelmusli eftersom jag var så jävla hungrig. Drog på Sex and the city filmen och halvsov till den. Nu ser jag på Oprah och lipar som ett barn. Funderar på frukost. Kanske dra ner till vattnet och hänga på en filt med en bok. Men jag är inte riktigt kry för det än.
Varför har jag ett stort sår i handen?
