Hanna Nilsson

Kollade kontot och insåg att jag hade alldeles för mycket pengar på det. Gick till Åhlens och köpte en ansenlig mängd smink för en ansenlig summa pengar för att fira eller i egentligen åtgärda känslan av att det var för mycket. Antagligen har jag glömt betala någon skit, men jag låtsas inte om det.

Sen ringde Johan och Anna och tyckte att vi skulle äta lunch. Anna föreslog ett glas rose eller så och det hela blev en roselunch. Nu känner jag att arbetsmoralen ligger på ungerfär minus 2 miljarder.

Och eftersom jag inte ens har fått ett endaste mail idag (semestertider deluxe) så känns det värdelöst att sitta här. Skulle egentligen behöva ringa Skatteverket, kirra lite papper, trixa med bokföringen, räkna lite. Men ack. Så jävla jobbigt. Jag har insett att min hjärna har semesterinställning och kan inte utföra ens den enklaste arbetsuppgiften utan att det tär på mitt psyke.

Ge  mig lite lull lull och sangria till frukost.

Semester.nu, endast 2,25 dagar kvar. 2 egentligen eftersom jag har tänkt skarva något så djävulskt på fredag.

Pass ska hämtas ut också men tanken på den gigantiskt långa kön får mig att skjuta på det tills imorgon. Då ska jag vara förberedd med bok och aktiviteter.

Nej fy fan asså! Min gamla blogg är raderad! Den gamla hederliga ångestbloggen är borta.

Jag känner att jag har förlorat tre år av mitt liv! POFF! Ånnnnngest. Kooooom tillbaaaaaka!!!!

Så mycket minnen. Så mycket kärlek. Så mycket briljans. Nu för evigt raderat från jordens yta. Jag hade ju min bloggtopp då. Jag var vass, bitter och sarkastiskt och alldeles alldeles fantastisk!

Får dom göra så? Bara radera utan min tillåtelse??? Åhhhh den var så briljant. Briljantaste.

Jag är på riktigt deprimerad.

Jag brukade då och då gå in på den och läsa och fascineras. Fnissa tyst för mig och själv. Och vältra mig i den skriftliga briljans som en gång var jag. Egobosta mig själv lite. Vad fan ska jag nu göra? Jag kan ju inte gå tillbaka och läsa i denna blogg för i takt med att min mentala hälsa blev bättre blev mitt skrivande sämre.

Nä så jävla deppigt. Jag har tappat all feeling.