Hanna Nilsson

Efter en veckas vilande från mission springa tills jag blir smal, så gav jag mig ut i spåret igen. Det var en dum idé. Efter drygt 3,5 km krampade jag ihop totalt och funderade seriöst på att slänga mig i vattnet för att helt enkelt självdö. Fick gå en bit. När jag sedan krampen släppt och jag kunde springa igen så möttes jag av den mest brutala motvinden i världshistorien vilket gjorde det hela gravt jobbigt. Jag kämpade på som en galning men på väg upp för backen från vattnet till min lägenhet så ville jag bara lägga mig inne på en lyxig tomt och spy. Fy fan. Nu mår jag sisådär.

Och den där jävla bullshiten som alla jävla tidningar har matat mig med sedan tonåren om att mensvärk blir bättre vid motion är ju bara skit också. Mensvärken blev ännu mer jobbig och ett tag trodde jag att mina äggstockar helt enkelt skulle släppa från sina fästen och komma ut genom muttan.

Och mitt förbannade knä värker också.

Jag är så jävla trasig.