Hanna Nilsson

Kollade kontot och insåg att jag hade alldeles för mycket pengar på det. Gick till Åhlens och köpte en ansenlig mängd smink för en ansenlig summa pengar för att fira eller i egentligen åtgärda känslan av att det var för mycket. Antagligen har jag glömt betala någon skit, men jag låtsas inte om det.

Sen ringde Johan och Anna och tyckte att vi skulle äta lunch. Anna föreslog ett glas rose eller så och det hela blev en roselunch. Nu känner jag att arbetsmoralen ligger på ungerfär minus 2 miljarder.

Och eftersom jag inte ens har fått ett endaste mail idag (semestertider deluxe) så känns det värdelöst att sitta här. Skulle egentligen behöva ringa Skatteverket, kirra lite papper, trixa med bokföringen, räkna lite. Men ack. Så jävla jobbigt. Jag har insett att min hjärna har semesterinställning och kan inte utföra ens den enklaste arbetsuppgiften utan att det tär på mitt psyke.

Ge  mig lite lull lull och sangria till frukost.

Semester.nu, endast 2,25 dagar kvar. 2 egentligen eftersom jag har tänkt skarva något så djävulskt på fredag.

Pass ska hämtas ut också men tanken på den gigantiskt långa kön får mig att skjuta på det tills imorgon. Då ska jag vara förberedd med bok och aktiviteter.

Nej fy fan asså! Min gamla blogg är raderad! Den gamla hederliga ångestbloggen är borta.

Jag känner att jag har förlorat tre år av mitt liv! POFF! Ånnnnngest. Kooooom tillbaaaaaka!!!!

Så mycket minnen. Så mycket kärlek. Så mycket briljans. Nu för evigt raderat från jordens yta. Jag hade ju min bloggtopp då. Jag var vass, bitter och sarkastiskt och alldeles alldeles fantastisk!

Får dom göra så? Bara radera utan min tillåtelse??? Åhhhh den var så briljant. Briljantaste.

Jag är på riktigt deprimerad.

Jag brukade då och då gå in på den och läsa och fascineras. Fnissa tyst för mig och själv. Och vältra mig i den skriftliga briljans som en gång var jag. Egobosta mig själv lite. Vad fan ska jag nu göra? Jag kan ju inte gå tillbaka och läsa i denna blogg för i takt med att min mentala hälsa blev bättre blev mitt skrivande sämre.

Nä så jävla deppigt. Jag har tappat all feeling.

Jag köpte för någon vecka sedan en alldeles underbar dyrgrip till klänning från Rodebjer. Alldeles fantastiskt i bjärta och somriga färger. Ett hantverk helt enkelt.

Idag invigde jag hantverket. Men ack vad det blev fel. Jag känner mig så gravt obekväm. Smiter åt där det inte ska smita åt. Hasas upp alldeles för högt vid låren. Fastnar med de vida armarna överallt. Jag ser gravid ut. Den har blivit skrynklig i baken.

Ska på middag sen. Och allra helst vill jag hem och byta men kommer inte hinna.

Och jag inser att det inte alls beror på hantverket. Nej, det är aldrig hantverkets fel. Det är menskroppens fel. Denna svullna äckliga menskropp. Som gör att inte ens en vid säck av kashmir skulle kännas behaglig. Som gör att magen ser ut som en gravidmage a la månad fem åtminstone.

Jag hatar det! Att denna kvinnliga åkomma har förstört min första stund med klänningen. Jag hatar det! Nu kommer denna klänning för alltid vara förknippad med detta. Och det gör mig gravt ledsen. Nästintill olycklig.

I-lands problem, javisst. Men det kännst lite som att ha kastat tusenlappar i sjön.

Kära klänning, hantverket, jag hoppas att vi kan hitta tillbaka till varandra när detta är över. Jag hoppas verkligen det. Jag tror på fina stunder tillsammans i framtiden. Snälla snälla.

Funderar på om jag bara ska liksom call it a week och gå och shoppa? Eller helt enkelt åka förbi systemet och köpa på mig några flarror onödigt dyrt vin och åka hem till soffan?

Bra plan vilket som.

Kollar dock i almanackan och ser att jag inte har slutfört veckans alla uppdrag. Meeeeen, varför göra idag det man kan göra imorgon? Det är ju trots allt en vecka nästa vecka också. Inte jobba ihjäl sig liksom.

Jag är ju en riktigt jävla allergibarn. Typ överkänslig mot grejer och så. Kontaktallergi mot plast. Pollenallergi. Får lätt nässelutslag osv. Allt detta har jag lärt mig leva med. Liksom har alltid lite kortison och piller redo.

Men nu jävlar asså. Nu har jag fått några jävla utslag vid ögonen. Asså. Typ nej. Är jag allergisk mot mascara så dör jag. Jaaa. Det får väl fan vara bra? Vet att jag inte tål vissa mascaror men den jag har nu har jag haft i flera år utan problem. Orkar inte. Vill inte.

Jag håller tummarna och tänker hävda att utslagen endast uppkom pga stress. Det kan jag leva med. För snart är det semester.

Är jag allergisk mot mascara så tackar jag för kaffet.

På lunchen blev det först köp av doppresent i väldigt östermalmig barnbutik. Sen systemet för lite hederligt rödtjut. Jag säger det; jag bemästrar kontraster i mitt liv som ingen annan.

Precis som i morse; väldigt barnslig diskussion på morgonen, en timme sedan sitter jag och slänger mig med begrepp som likviditetsprognos, cash flow och sales pipline.

Antingen är jag schizo eller så har jag verkligen lärt mig att bemästra detta. Jag lever totalt separata liv. Jag har jobblivet och så har jag fritidslivet. Helt olika. Men lika underbara. Jag har hittat balansen. Jag har hittat de perfekta måtten av allt det goda.

Jag har även olika typer av umgänge. Mammorna och papporna och sedan le party crew. Trivs lika bra i båda och har hittat en underbar balans mellan de båda.

Kontraster. Så underbart.

I should write a book.

Eftersom dom har slutat servera sangria på Kvarnen (WHY GOD WHHHHYYY?) så söp jag mig i går lite halvlullig på en batch som jag blandade till i hemmets lugna vrå. Very nice. Sippade genom sugröret och läste bok samtidigt och kollade på Criminal minds med ett halvt öga. Blev ett sånt där To be continued avsnitt. Vilket alltid får mig att bli självmordsbenägen. Känner liksom att jag har slösat bort en timme av mitt liv, genomlidit reklamer, väntat med spänning...and for what? Nothing! N O T H I N G! Gravt jobbigt.

Vaknade upp i morse varpå David berättade om sin mardröm bestående av sjuk herre som hade som hobby att skära snopparna av allehanda män. Jag spann vidare och hamnade tillslut på snoppmuseet på Island som faktiskt har en man som har donerat sin snopp dit när han dör. I övrigt har dom bara djursnoppar på det museet. Vilket ledde till en lång diskussion om vilket djur som har den största snoppen. Jag hävdade kaskelot och David blåval. Jag kommer googla. Vidare vilket landdjur som har den största. David hävda zebra för att den är så sneaky men ändrade sig sen sedan till en åsna för det är det fulaste "hästdjuret" och nåt bra borde den ju ha fått. Jag håller inte med. Borde vara typ elefant. Eller noshörning. Jag hoppas på noshörning.

Det var min morgon det.

Nu styrelsemöte. Hahaha. Grova kontraster.

TJOOOHOOO! Fyller år! Typ 27 år gammal dårå. Känns förjävla fint må jag säga. Jag älskar att bli äldre.

Firar födelsedagen med lite jobb på morgonen och en 4,5 timmes bussresa mot Jönköping under eftermiddagen. Har inget emot det. Marina har lovat tårta när jag kommer fram. Ingen födelsedag utan tårta liksom. Allt annat skiter jag i. Presenter i all ära men det är fan tårtan som är av vikt.

När jag fyllde 22 år så hade jag den värsta fyllan i mitt liv. Sänke en flarra Gold Strike på stående fot (väldigt svårt för kanel sedan dess). Bodde i Boden just då och hade en lägenhet precis övanför Frasses. Dvs. krypavstånd från "Boddan". Och kröp hem gjorde jag. Och sen däckade jag stående på toan och rev loss handdukstorken i fallet. Sen spydde jag lite. Sen spydde jag lite till. I sängen. Fick kravla mig ner till Frasses under eftermiddagen. Med vilostopp på varje trappavsats. En gång fick jag springa tillbaka upp och spy. Sara och Emma kom förbi och hällde ut alla slattar av Gold Strike och övrig sprit för att jag inte klarade av lukten. Jag  var sängliggande i två dagar.

När jag fyllde 23 år (i samband med att första året på civilekonomlinjen var avklarad) så blev det mega stor födelsedagsfest i lägenheten som brann ner a.k.a Palatset. En av de bästa festerna någonsin i Palatset. Ytterst skumma karaktärer och väldigt mycket alkohol och tårta. Jag vill minnas att jag fick ligga men med vem kommer jag inte ihåg.

När jag fyllde 24 år så ville vi givetvis toppa festen från föregående år i Palatset. Fest blev det men jag kommer men inte riktigt livat som året innan, kändes liksom som att det var alldeles för svårt att toppa och tillställningen blev en aningens ansträngd. Vill minnas att vi (jag, Sara och Nils) senare under natten hamnade hos Johan Didron (granne) där vi skulle dricka upp all hans sprit han hade kvar innan han åkte tillbaka till Götet för sommaren. Jag vill minnas att vi blandade spriten med Fun light och det var inte fashion någonstans utan mest bara dekadent. Vi traskade hem kring 6-tiden och andades in ljumma vindar.

När jag fyllde 25 år så firade jag, Sara, Emma, Christian, Jossan, Linnea, Nisse, Andreas, storebror med entourage min födelsedag med middag på Rival och drinkar på Morfar Grinko. Vidare till Magenta på Linneas initiativ någonstans där dog kvällen när vi övriga i sällskapet var alldeles för gamla för att passa in och golvet var så kladdigt att skorna fastnade. Fram tills dess var det en mycket lyckad kväll där uttrycket Tummen myntades. Finns ett helt album tillängnat fenomenet på fejjan.

När jag sedan fyllde 26 år hade jag och lillebror en kombinerad födelsedagsferre i lägenheten i Sollis. Det var en mycket lyckad tillställning med en kundvagn som fokus. Vi dansade och drack och min matta fick smaka på ca 10 glas rödvin som vi lyckades få fort med tre flaskor Vanish. Mattan fick dock gå i pension någon månad senare då den kändes allt för besudlad. Jag och David hade vårt första hångel på min balkong sedan sov vi tillsammans i soffan då Sara och Christian hade tagit över sängen som hämnd för att jag tog deras vid annan fylla. Någon hade sex i köket för fullt. Dagen efter var varm, mycket varm. Jag låg i soffan hela dagen och käkade chirre och dirre.

Vad den 27:e födelsedagen har att erbjuda får jag lämna rapport om senare. Men på det stora hela måste jag säga att jag har haft ganska så bra och minnesvärda födelsedagar de senaste åren. Tack för det alla mina gudomliga vänner som alltid har valt att fira dagen med mig och en stor mängs alkohol. I år blir det nog mindre.