Saker jag inte förstår
Jag vill gärna se mig själv som en allvetande människa. Som har koll. Som förstår sammanhanget. Men ibland stöter jag på ett "fenomen" som jag inte riktigt förstår. Där jag inte kan se meningen. Eller förstå "fenomenets" uppkomst. Det hela gör mig lite nedslagen.
Idag hände det. Under tv-bakis-tittandet hamnade vi på Eurosport där det var någon typ av tävling i dressyr. Alltså sån där hästdressyr. Där hästen går konstigt. Och jag kunde inte för allt i världen förstå meningen med detta "fenomen"? Hästen ser ju främst jävligt olycklig ut, men mest började jag fundera kring detta "fenomens" uppkomst. Vem i helvete uppfann hästdressyr och tyckte att det var en sport att satsa på? Vem satte sig på en pålle och fick för sig att lära pållen att trava skumt och i sidled? VEM?? Jag tänker anta att det var en människa så uttråkad och hög på tjack att människan ifråga drevs till det hela för att inte dö av tristess. Jag kan inte se någon annan lösning på det hela.
Jag ska spendera det som återstår av kvällen med att fundera på hur i helvete hästdressyr blev en sport som förtjänar att sändas på tv.
Bakisångest
Jag ska ALDRIG mer dricka alkohol.
Well, it hurts
Kärlek vinner inte över allt. Kärlek är en illusion, Kärleken är oftas bara blaha blaha. Tomma ord som när det verkligen gäller inte betyder ett skit. Tomma ord. Sen står du där. I ett snöblandat regn. Och kalla Converse. Och mascara som rinner ner för kinderna. Så förstår du det. Tomma ord. Och du är alldeles ensam. Och du tänker: Inte igen!!
Sen gör det ont. Men mest av förnedringen som sådan. För att du återigen har förlorat. För att du återigen inte var värdig. För att det var så enkelt att lämna dig kvar. För att ingenting betydde nåt. När du trodde att det betydde nåt.
Och det gör ont. Så in i helvete ont. Och tårar rinner. Fast det inte alls är vad du vill. Du vill ju bara att det ska betyda nåt. Att allt inte bara var blaha blaha.
GLORIOUS!
Först ska jag ställa mig i duschen och spola mig lite ren. Just nu är jag smuts personifierad.
Och så uppstod jag från de döda
Framtiden är fortfarande oviss. Men det hela löser sig.
Dagens sista: When all you do is wrong, when all you feel is wrong.
Dagens sista blir The Mary Onettes med Lost. Så bra. En av årets bästa.
Och början låter dessutom precis som Joy Divisions låt Love will tear us apart. Och då kan det aldrig bli fel.
Gone going!!
Jag är nervös.
Håll tummarna och be en bön till Gud omkring kl. 13.00 på torsdag. Kom igen. Hjälp mig.
Sicko
Kan någon göra alla mina ärenden imorgon? Och skriva mitt pm? Snälla? Jag är sjuk!
Hej! Jag heter Hanna och jag är en parasit!
Mina klasskamrater har detekterat min extrema avsaknad av pengar, vilket har lett till att de på något vis har förbarmat sig över mig. Erik bjuder på mat och cola, Sofia och Nils bjuder på kaffe, Emelie bjuder på choklad och Robert lånar ut lite cash när det krisar. Jag har alltså blivit ett socialfall. Och jag mår lite dåligt över det hela. Eftersom dom är lika fattiga, men bättre att hushålla med stålarna. Jag skäms. Men jag är ytterst stolt eftersom mänskligheten har visat sig vara hyfsat givmild. Iaf bland mina vänner. Och ytterst tacksam är jag givetvis. Jag intalar mig även att jag kanske har varit snäll mot dom någon gång. Och att det liksom är karman som gör att dom är så vänliga mot mig. Eller så har jag helt enkelt blivit en sån där person som det händer goda ting för trots att jag inte förtjänar det överhuvudtaget.
Imorgon kommer CSN lånet in på kontot. 7400 spänn. Jag kommer att känna mig som det rikaste jävla rich bitchen på jorden. BLING BLING!
Min vän Erik
Exempel:
Riktig karlakarl: Fan vikka schyssta löööööökar.
Erik: Vilka fina bröst. Estetiken tilltalar mig.
(Erik motsätter sig även detta inlägg eftersom han tror att folk kommer anse att han är pretto. Jag bryr mig dock inte om det hela eftersom jag tycker att han är så pass fantastisk att jag bör dela med mig av honom)
Sushi bonanza!
Vidare kryllade det av barn på sushistället. Vad är det för sätt? Är inte ett sushistället ett grown up's place??? Inget barn äter väl sushi?? Ta med ungarna till Max eller nåt där dom får en leksak att leka med och inte behöver slänga ris och ätpinnar äver hela golvet. En unge klättrade in under vårt bord och praktiskt taget slickade mina skor. Mamman kom efter ett tag och sa: Ursäkta men stör han er? Jag svarade: Ja, du får gärna ta bort honom! Mamman gav mig en ond blick och sa till sonen: Kom nu! Flickorna vill inte ha dig där! Vad fan är det för sätt? Skylla på mig bara för att ungen börjar skrika som en stucken gris för att han inte fick sitta under VÅRT bord och slicka på MINA skor! Uppfostra ungen istället. Och inse att alla faktiskt inte tycker om barn. Och inte tycker att barn är söta. Och inte vill att barnen ska störa när jag avnjuter min sushi.
Vad man borde göra och vill göra är två helt olika saker.
Vad jag VILL göra är att äta chips, dricka Jim Beam och cola, lyssna på musik och sen kanske dansa lite. Fuldansa givetvis.
Definitionen av manlighet och dess homoerotiska tendenser.
Har precis sett Sagan om ringen och insett att karaktärerna i den filmen är själva definitionen av män. Utom Frodo. Han är definitionen av ett offer. Bara jävligt gnällig. Tycker att han själv är en sådan fin martyr. Fast i själva verket är han en mespropp. Så fort det blir lite farligt så går han in i ett hörn för att till sist snubbla på en sten, en rot eller sina egna fötter. Han skulle ju inte offra sitt liv för någon av de andra på det viset som de villkorlöst offrar sitt liv för honom. För han tycker att han själv är så jävla viktig. Finns inte en heroisk gen i den karaktären. Patetiskt är vad det är. Han påminner en hel del om Susan i Desperate Housewifes. Eller Meredith i Grey's anatomy. Offer. Me me me!
Jag anar även vissta homoerotiska tendenser mellan Frodo och Sam. Jag hoppas på en uppföljare som lite mer går in på djupet på denna homoerotiska relation. Det hade varit nåt.
Nu ska jag se Training day. Och njuta av briljansen.
Dagens sista
NU gör jag slut.
Jag och äpplet gör slut nu. Imorgon kanske vi kan återförenas, men ikväll är det definitivt slut.
Not same shit on a different day
Kom inte och säg att ni inte förstår vikten av olika typer av musik för olika typer av tillfällen?
Den som inget frågar får ingenting veta
Går det att koka mannagrynsgröt på sojamjölk? Skulle kunna testa, men jag orkar inte med jiddret om det skulle bli skumt.
Fan. Jag är sugen på mannagrynsgröt. Och jävligt hungrig.
Näsblod näsblod heeeeeela daaaan
Jag har i princip slutat sova igen. Men jag är inte trött. Liksom kroppen fungerar inte, men jag är inte trött. Dock vet jag att jag borde sova eftersom jag numera ständigt blöder näsblod och har förbannat ont i skallen. Meeeeeen, jag är inte trött. Snart kommer mina kroppsliga funktioner stänga av en efter en, men jag kommer fortfarande inte vara trött. Min kropp säger att jag är trött. Min hjärna säger nåt helt annat.
Jag hatar dessa perioder.
Jag ska nog trösta mig med bullar.
Dagens sista
Om ni vill ha nåt lite lugnare att somna in till så föreslår jag Pleasure Songs av samma band: http://www.youtube.com/watch?v=3ErnNRz3C6Q
God natt.
Note to self 2
SLUTA STALKRA MÄNNISKOR PÅ FACEBOOK!
Inget gott kan komma från det och jag vet det. Bara en massa information om saker jag egentligen inte vill ha någon information om alls. Bla bla bla is now in a relationship with...WELL NOT YOU!
Charterfeber
Nåt som också är sjukt (fast på ett bra sätt) är att Junior Boys den 29 november kommer uppträda på Plaza. Det är sjukt på det riktigt bra viset. Pepp, pepp, pepp. Har längtat efter det hela hösten. See ya there!
Den psykopatiska naturen fascinerar mig
Och jag skulle inte fråga detta ytterst opassande för att irritera försäljningschefen eller anklaga honom för att dom inte märkte något. Utan jag skulle fråga det hela eftersom psykopater fascinerar mig å det grövsta. För att jag verkligen vill veta. För att det är något som är så jävla kittlande med psykopater. Dom har ju en förmåga att skapa rysningar efter ryggraden som ingen annan. Och jag gillar rysningar av obehag. Jag gillar att känna smaken av äckel i munnen. Och ja, det gör ni också. Annars skulle aldrig Efterlyst ha blivit ett så populärt program.
Dagens sista
Hade för övrigt glömt bort hur bra Gravity's Rainbow med Klaxons är. Van She har även gjort en bra remix av den låten som är helt sjukt bra att gå till. Men som den lilla indie-rock-nörden (ja, den benämningen finns!) så säger jag att orginalet är snäppet bättre. Well, avgör själva.
Orginal:
http://www.youtube.com/watch?v=OZ_EHpqJIJY
Mix:
http://www.youtube.com/watch?v=UoYGH5KfGsc
Ps. Idag älskar jag Sara extra mycket. För att hon är trött. Hon är rolig när hon är trött. Trött-Sara och Full-Sara är dom Sarorna jag tycker om mest.
Den icke försvarbara rasismen.
Alltså vi människor, Homo Sapiens Sapiens, är ju drygt 195 000 år gamla och härstammar från Afrika enligt flertalet teorier. Coolt tycker jag. Men sen slog det mig! Fatta var nedslående det faktumet är för alla rasister där ute. Att vår "ras" liksom härstammar från Afrika. En världsdel som typ uteslutande består av människor som rasisterna har valt att hata p.g.a. hudfärg. Hur är det liksom försvarbart? Jag förstår ju att Ku Klux Klan på något vis har gått runt det hela eftersom dom är en "kristen" organisation och följer bibel och enligt bibeln så är ju jorden endast 6000 år gammal och vi skapades av Gud. Men resterande del av rasisterna då? Hur tänker dom? Låtsas dom helt enkelt inte om det hela i hopp om att ingen ska märka bluffen? Eller hävdar dom att del hela inte stämmer, likt nazisterna som menar att förintelsen aldrig har ägt rum? Jag vet ju att förnekelsen är stark, men att förneka vårt ursprung är väl ändå att ta i? Lite väl magstarkt.
Undra vad Sverige Demokraterna säger om det hela? Eller Nationalsocialistisk front? Eller Bevara Sverige Svenskt? Undra hur det känns för dom? Det måste ju fasiken vara djävulskt nedslående. Liksom tro på en vit överhet och så visar det sig att våra anfäder liksom kommer från Afrika. Och att rasen fanns där drygt 50 000 år innan den existerade i övriga världen. Fan vad nedslående.
Fast mest visar det ju på att rasister är okunniga idioter och inte kan ett skit om ursprung, världshistora eller DNA. Det tycker inte jag är ett dugg nedslående.
Bitterfittan!
" I skolan bråkar jag med min svenskalärare. Han är flintskallig och har kulturgubbig manchesterbyxor och kan inte dölja hur lagom mysannorlunda han tycker han är.
Jag har precis upptäckt att boken vi har i litteraturkunskap inte nämner några kvinnliga författare förutom Selma Lagerlöf. Vi läser om modernisterna och jag vill veta varför inte Virginia Woolf finns med någonstans i hela tjocka boken. 'Författarna till den här boken', säger han med irriterad röst och hård blick, 'har gjort ett urval av de författare som haft störst betydelse för litteraturen'.
Jag vet hur omöjlig jag gör mig, hur förödande det här är för betygen, för relationen till klasskompisarna som redan tycker att jag är jobbig, men jag kan inte låta bli. 'Jag skulle gärna vilja veta mer om Virginia Woolf', säger jag, 'hon har varit viktig för mig'. Det är sant, jag har precis läst Orlando och fascinerats över språket och Orlandos resor över tid och kön.
Klassen suckar och svenskaläraren suckar och säger att han kan kopiera några extra sidor om Virginia om det är så viktigt för mig. 'Men när det gäller modernismen är Proust och Joyce betydligt viktigare!' säger han och jag hatar honom och jag hatar alltfler och alltmer."
Detta tar mig tillbaka till gymnasiet. Det hade kunnat vara jag. Fy satan vad jag älskar boken Bitterfittan. Jag älskar den djupt. Jag läser den alltid i badkaret och "fittstimmar" som Ola nyligen har uttryckt det. Bitterfittan är gudomlig.
Man blir trött på ditt jävla gnäll
Om ni nu måste gnälla så jävla mycket så gör som yours truly och skaffa en blogg och gnäll av er där. Då kan iaf människor själva välja om dom vill läsa om gnället. Men sluta för fasiken att gnälla, gnälla, gnälla. Jag orkar inte lyssna på skiten.
Jag kan inte fatta att folk tycker att jag är negativ? Jag är sjukt positiv. In person. På bloggen är jag kanske en gnutta negativ. Men den är ju valfri att läsa. Annars är jag fan pepp pepp pepp.
Förbannade jävla gnällspikar.
Dagens sista
Paralyze me with your kiss
Wipe those dirty hands on me
And maybe we're looking for the same thing
Maybe you're the one who'll complete me
Och det känns otroligt bra att Erik ska drömma om mig i natt. Jag behöver någon som drömmer om mig. Kom igen, dröm om mig.
Seinfeld förstår sociala konstruktioner
Erik tvingade mig idag att följa honom till Apoteket med motiveringen att "det är vad vänner gör, följer med på saker, för det har han sett på Seinfeld". Och allt jag kunde tänka att det är ju tur att Seinfeld finns så att vi människor som inte förstår sociala konstruktioner och samhällets normer och regler har nåt typ av rättesnöre, i detta fall Seinfeld, att lära av.
Nerköp?
Vad som dock är mest intressant är det faktum att Kleerup (om man nu ska tro kvällspressen) har gått från Elsa Hosk till Carolina Gynning till Linda Rosing. Ehhhh. Nerköp anyone? Eller är Kleerup en sådan kille som endast ser till insidan och tycker att utsidan är en samhällskontruktion? Eller är han helt enkelt skvatt galen? Och stackars lilla Elsa som senast i somras gick ut i tidningarna och sa att hon var så kär i sin Kleerup. Blott 19 år gammal. Elsa, jag kan trösta dig! Kom bara!
Chicksen i rakt nedstigande led. (Och ja, det är så jävla icke politsikt korrekt att döma människor efter utseende, men i detta fall ser jag det som min rätt)
Elsa
Gynning
Rosing
Central Intelligence Agency???
CIA chefen försvarar det hela med att säga att CIA är en underrättelsetjänst och att (och jag citerar) "sysslar med utfrågning och inte med förhör". På detta vis kan de omöjligt vara skyldig till att förhöra "fångar" under tortyr. För dom förhör inte, utan frågar bara lite.
I min mening är det ju endast en förfining av begreppet. Ungefär som att en mördare skulle säga att "jag har inte mördat någon, utan helt enkelt befriat dom från livet".
Och CIA ska tydligen stå för Central Intelligence Agency. Jag finner det hela skrattretande.
Gästbloggar Mell: Jag tror man måste knulla MED maten
Läser DN idag och ser att redaktörerna för Food, Sveriges enda matmagasin för män, blir bestörta när de kallas chauvinister. Sen sitter jag och kollar TV hela dagen (jag är sjuk, jag får) vilket innebär Paolos italienska (mostrars) matprogram, Hell's Kitchen, dubbelavsnitt Vad blir det för mat? och nu snart the F-word.
Food är förmodligen jättebra, men även säkerligen skyldig till allt vad den anklagas för. På samma sätt som den moderna kvinnan själv får välja att det är råballt att ta hand om hushåll och familj medan hennes partner tjänar pengarna (Halal-TV, någon?) vill Gordon Ramsay att kvinnorna ska in i köket igen, tillbaka in i köket, som om kvinnors tidigare plats där hade något med haute cuisine att göra. Food skymfar husmorsrollen än mer genom att låtsasförnärmat säga "varför har inte vi män någon rätt att stå vid spisen?". Som om det någonsin handlat om det.
Det störiga i kråksången är att jag blir så besvärad av politiken i mina kära matlagningsprogram. Mina delade känslor angående machokockarna har nu vuxit sig till en av mina största inre konflikter! What the fuck?
När Per Moberg blev tillfrågad vad han tyckte om den manlige rock'n'roll-kockens attityd och sexualiseringen av modern underhållningsmatlagning, så svarade han "jag tror man måste knulla maten". Så det är ganska klart var han själv står i frågan.
När Nigella Lawson sensuellt suger av sina såsiga fingrar säger ingen något så rått som att hon knullar maten. På sin höjd att hon knullar med den, alltså har mer jämställt sex med den.
Nu måste jag gå och kolla Ramsay. Får se om han kan våldta och förtrycka maten. För det måste väl va det allra häftigaste och manligaste man kan göra, eller?
And then the snow came....
Hur är det liksom möjligt att älska snö men hata kyla?
För övrigt.
Trots att hon är 18 år så skriver hon som en Gud. Media på gymnasiet gör det med en människa.
Dance dance dance!
Läste för övrigt precis en artikel om att dansa och verkligen ge sig hän kan ge en upplevelse starkare än om du går på droger. Endorfiner som frigörs och grejer. Och jag kan inte annat än att hålla med.
Fuldansa är min nya hobby. Snyggdansa är såååå 2007.
Denna lördag
Bror kommer snart till Umeyo. Nice bajs.
Dagens sista
I någon form av alkoholdimma så blev jag sentimental. Nähä? Dagens sista låt blir därför Kanye West med Hey mama! Hörde den när jag var ute och promenerade för någon dag sedan och jag började nästa lipa. Till alla mammor som ställer upp i vått och torrt liksom. Främst till min egna mamma som är den bästa av dom bästa. Fan vad jag tjatar om det då så säg!
Hey Mama, ahhhhhhhhhh, I wanna scream so loud for you
'Cause I'm so proud of you, let me tell you what I'm about to do
I know I act a fool, but I promise you I'm going back to school
I appreciate that you alive for me, I just want you to be proud of me
Ångest har flyttat ut.
Note to self.
Detta eftersom internet nu är så segt att jag inte kan ladda ner nåt, inte kan se ett endaste YouTube klipp och (främst!!) inte kan lyssna på låtar på mina favvo musikbloggar. Jag känner mig orättvist behandlad. Vad jag har gjort för att förtjäna denna sega internetuppslutning är att jag har laddat ner för mycket. Och varför jag har laddat ner så mycket är för att mitt liv är tragiskt och jag behöver verklighetsflykt i form av diverse serier. Och nu har Kommunicera tagit den möjligheten ifrån mig. Jag har ju för fan inte dödat någon! Jag vet inte om jag förtjänar detta?! Dags för hämnd.
Men i år då?
Igår började jag fundera på detta med fingerfärgen och min uppväxt som präglades av avsaknad av densamma. Jag är vid detta lag starkt övertygad att det är avsaknaden av fingerfärg som har gjort mig så okreativ. Jag hade liksom hittat en uttrycksform som passade mig, men jag fick aldrig chansen att utöva den. Jag blev hämmad. Jag trodde inte att jag hade kreativiteten i mig. Sedan följde år av dåliga betyg i syslöjd, bild och musik eftersom jag var starkt övertygad om att jag inte kunde.
När jag år senare ville köpa fingerfärg till min dåvarande sambos brorsbarn blev jag också stoppad med motiveringen att "det blir ju så kladdigt". Och nu tänker jag "ytterligare en generation som kommer präglas av okreativitet". Allt p.g.a. avsaknaden av fingerfärg.
För övrigt, när jag sedan en gång fick chansen att använda fingerfärg på fritids så blev jag så ivrig att jag använde så mycket färg att pappret blev så genomdränkt i färg att det fastnade på bordet. Hade jag bara fått chansen att leka med fingerfärg mer frekvent hade inte detta missöde behövt uppstå.
Ångest! Be gone!
När jag kommer tillbaka tror jag föga att ångest har flyttat ut, men kanske har ångest insett att ångest endast får ta upp begränsat utrymme i min värld.
För övrigt så vill jag att någon ska ha hört av sig och vill hänga.
Hej ångest!
Ångest flyttade in kl. 9.36 idag. Störiga telefonsamtal som förstör min vardag.
Jag behöver sysselsättning. Jag behöver umgänge. Så kanske jag lyckas förtränga ångest så pass mycket att ångest flyttar ut.
Midget fight!
Därför tänker jag dela med mig av mitt favvo youtube klipp som Emma en gång skickade till mig. Jag brukar se det ibland när livet är tungt. Då blir jag glad igen. Dvärgar som slåss hos Jerry Springer. Tv blir inte bättre än så. Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=c4Wm4DXkcj0
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!
Happy time!
Nu håller alla tummarna och snackar med Gud så att jag för en gångs skull får precis det jag vill ha. Positiva tankar positiva tankar positiva tankar positiva tankar. Nytt mantra. Alla är med på det?
Ser ni likheten eller? Vi är aslika jag och min mor. På alla sätt och vis. Världens bästa förebild. Och den människa som älskar mig just för den jag är.
När vi tar det för långt.
Sara: Tänk bulimi nu Hanna. Kvantitet före kvalitet. Se gärna lite bulimisk ut också.
Jag: Jag ska försöka se så blek ut som möjligt. Gärna lite tärd.
Sara: Gärna med en sleten cigg i mungipan.
Jag: Så där så att jag luktar tjära ur munhålan. Det är sletet.
Sara: Tänk bulimi bara.
Jag: Kanske bör jag trixa med lite kräks i håret? För effektens skull?
Sara: Det ska vara mycket slisk. Tänk mycket. Smågodis. Chips och dipp.
Jag: Jag visualiserar det hela framför mig redan nu.
Sedan tröck vi i oss allt jag handlat på dryga 10 minuter. I sann bulimisk anda. Dock utan det obligatoriska uppkräkandet efteråt. Självklart betalade jag hela kalaset i självutcheckningskassan för att uppnå den rätta skamsna effekten. Liksom inte våga betala i den riktiga kassan för rädslan att andra ska se vad jag köpte.
Ingen ska ju säga att vi inte tar oss an rollspel med inlevelse. Men som vanligt kanske vi tog det hela liiiite för långt. Ungefär som den gången vi tog på oss ringar och gick in stenhårt för att övertyga en snubbe på krogen om att vi faktiskt var förlovade. Vi trodde nästan själv på det tillslut.
Och allt jag egentligen vill är att äta chips
Vad jag helst av allt vill göra är att äta chips med en massa dipp på ett bulimiskt vis. Jag tror jag ska göra det sen. Sara säger nämligen att idag får vi svulla. Vi har saker att fira. Hon klarade sin hemska tenta och jag har en chans att bli "super intern".
Dagens sista
Jag måste säga att detta har varit en förträfflig dag. Jag tror tamigfan att jag har lyckats styra upp mitt liv. Iaf någorlunda.
När man inser att ens vänner är mer intelligenta än en själv.
Mell säger:
en snubbe som heter Chalmers menar att även i the Matrix, så är världen vi ser verklig.
Hanna säger:
my god
Mell säger:
Neo har inte falska föreställningar om världen omkring honom (när han är i the Matrix, innan han kommit ut.)
Hanna säger:
fast det som man anser är verkligt är inte det verkligt då?
Mell säger:
Tanken att vi är i en Matrix är INTE en skepsis mot yttervärlden, och möjligheten att jag är i the Matrix gör INTE att jag måste revidera allt jag tror jag vet.
Hanna säger:
jag håller med
Mell säger:
njae, det är inte riktigt så enkelt heller. Chalmers menar inte (som du verkar föreslå) att verkligheten endast finns i vår uppfattning av den.
Hanna säger:
okej, för är det så håller jag med
Mell säger:
Mm. Det är en inte helt ovanlig ståndpunkt, och en ganska bra en på många sätt.
Mell säger:
Men Chalmers menar att det finns en verklighet som är oberoende av vår uppfattning av den.
Mell säger:
Det (om något)som skiljer the Matrix från den vanliga världen är bara en underliggande förklaring av världens yttersta natur.
Mell säger:
såhär:
Mell säger:
världen består av molekyler, som består av atomer som består av... osv ned till kvarkar eller vad det minsta vi hittat nu är.
Mell säger:
dessa minsta beståndsdelar fäljer naturlagar. (vi har inte lyckats förstå dem fullt ut, många viktiga grejer förblir mysterier, men jävligt mycket hänger iaf ihop.)
Mell säger:
men vad består naturlagarna av?
Mell säger:
följer de under en ytterligare underliggande doktrin?
Mell säger:
det är endast i denna doktrin ellervadviskakalladen, som the Matrix skiljer sig från "Världen som vi känner den".
Mell säger:
och DET, min vän, är inte att tvivla på världen, utan att fundera över vad dess yttersta natur har för form. alltså är matrix-möjligheten INTE en skepticism om omvärlden utan en metafysisk hypotes.
Mell säger:
capisc'?
Hanna säger:
i'm lost
Mell säger:
ja jag med måste jag erkänna. men nu måste jag fokusera ett tag.
Good things happen to good people??
Men sen slog det mig: Good things happen to bad bad people. Det är ju alltid dom dåliga människorna som vinner i slutändan. Som min gamla klasskompis som mobbade allt och alla och nyligen vann över 2 mille på poker. Och sen lyckades tvivlet få plats i mitt bröst. Den där känslan av att nu går det liiiiite för bra för att vara sant. Och då började jag givetvis noja som satan.
Men jag har bestämt mig för att ta mig förbi det hela. Jag ska bara tänka positiva tankar resterande delen av dagen. Och sen ska jag ta mig ett snack med Gud. Om Gud bara gör detta möjligt för mig så får allt annat skita sig. Bara jag får den lilla saken. Bara en liten liten sak. Snälla snälla snälla?
Det går bra nu!!!!
Dagens sista
http://www.youtube.com/watch?v=_8YRx47oylM
Fint samarbete mellan lite Arctic Monkeys och The Rascals. Blir givetvis fab då. Kan inte bli annat. Age of the Understatement är också grym.
Och grattis till Ola som tillslut har hittat Joy Division. Rekommenderar honom därför att även ladda ner Disorder och Shadowplay som komplement till Love Will Tear Us Apart.
Like my black soul
Sara: Like your fucking black soul snarare.
Jag: I'm black now.
Jag kommer döden dö.
Jag kommer dö. Och det har jag faktiskt ingen som helst lust med.
Ibland är den väg som måste vandras längre än vad man tror.
Det är daddys dag idag. Jag har ringt honom och pratat extra länge. Han brukar annars ringa mig på söndagar alternativt lördagar och fråga hur jag mår. Pappa är världens finaste.
Till bröderna Wiberg
Till bröderna Wiberg som ringer och fnittrar i luren kring klockan 04.54 på morgonen:
Hur mycket jag än uppskattar att ni tänker på mig under dygnets tidiga timmar så är det aldrig okej att ringa någon den tiden om inte några få kriterier är uppfyllda. Nedan följer dessa kriterier.
- Någon är allvarligt skadad
- Någon vill ligga
- Någon behöver någonstans att sova
- Någon behöver cash för att kunna betala någon form av olaglig verksamhet
Observera att ringa och fnittra och praktiskt taget förolämpa min intelligens går inte under dessa kriterier och därför är ert telefonsamtal relativt omotiverat. Speciellt då ni ringer till en person med störd nattsömn. Men på det stora hela var det ett relativt trevligt telefonsamtal och jag hoppas att vi kan göra om det igen någon gång när även jag befinner mig under extrem alkoholpåverkan och kan hantera fnittrandet på ett bra sätt. När man vet att andra människor också är under alkoholpåverkan så är det också okej att ringa. Till ert försvar så trodde ni ju egentligen det, vilket på något vis förmildrar erat handlande.
Jag hoppas dock att ni "mår som ni förtjänar" idag.
Klockan 22.56 lördag: Sara går och sover.
Och jag vet att jag kommer bli väckt av att hon bankar på min dörr och skriker vakna. För att sedan komma in och säga: Men sover du fortfarande? Jag trodde du var vaken?! Sen kommer hon lägga sig i sängen med mig en stund. Gärna i en sked. För att sedan smiska till mig lite lätt på rumpan eller slå mig på armen eller sprätta mig med fingrarna i ansiktet och säga att det är dags att stiga upp. För frukosten är klar.
Och jag gnäller inte. För det hela är fint. När jag stiger upp kommer det finnas kaffe och ett nykokt ägg och hon kommer fråga mig: Hur många toast vill du ha?
Och det, mina vänner, är riktig kärlek. Och då gör det ingenting att hon går och lägger sig klockan 22.56 en lördagkväll. Det gör ingenting alls. Allt är förlåtet när det trivsamma bankandet på min sovrumsdörr väcker upp mig ur min ytliga sömn.
Hemmakvällar är de nya utekvällarna
Hemmakvällar är mina nya utekvällar.
Vagel är den nya huvudvärken.
Erik: Kom hit så hittar vi på nåt.
Jag: Jag har en vagel i ögat så det går inte.
Erik: Varför?
Jag: Kan inte ha smink när jag har en vagel. Jag kan inte gå ut utan smink.
Erik: Jag förstår.
Kontentan är dock att jag var lat. Men lat är aldrig en bra undanflykt. Vagel är en mycket bättre undanflykt. Dock spenderar jag mer än gärna tid med favorit Erik, men ibland tar min obeskrivliga lathet över.
Erik, jag ser fram emot ett samtal senare. Vad ska du läsa för mig idag?
No more crack for you!
Jag ville bara meddela. Jag har inte börjat tjackpunda. Jag har bara något seriöst problem med höger öga.
Well, just stop!
Denna mening hämtade jag från Olas blogg idag (och ja, jag vet att det inte är Ola som skrivit den):
D var inte så många som reagerade över d där, tycker verkligen att d var där d sjuka i inlägget låg..
HUR JÄVLA MÅNGA D:N GÅR DET ATT FÅ IN I EN TEXT?
Ola, eftersom du gärna slänger dig med denna typ av språk så får du vänligen göra ett lexikon för akademiker eller andra som helt enkelt sov sig igenom denna "nu gör vi om hela svenska språket till svammel" era. Jag är lost.
Love forever, love is free
Sara: Hanna, det här vinet är väldigt dyrt, förstår du? (uppfodrande min)
Jag: Jaaaaa.
Sara: Du kan liksom inte bara häva i dig det en tisdag när livet känns tungt (väldigt uppfodrande min).
Jag: Inte? (väldigt stora ögon)
Sara: Nej, det är dyyyyyyyyyrt. Sparas till ett fint tillfälle. Ska njutas av.
Jag: Jag förstår.
Sara: Det här andra vinet är i 100 kronors klassen. Men väldigt bra ändå.
Jag: Det får vi alltså dricka nu? (hopp i blicken)
Sara: Ja, det känns rätt.
Och lik förbannat så vet jag att jag kommer hiva i mig det dyra vinet en dyster tisdag när livet känns tungt och meningslöst. Jag beräknar att det inträffar om en vecka eller så.
Brud brudig brudigast
Jag: Kolla vilken fin färg på teet! Rött. Fin röd färg.
Sara: Smakar skit. Typ potpurri.
Jag: Ska smaka nypon. Och färgen är fiiiiiin.
Sara: Ingen vet vad nypon egentligen smakar.
Jag: Lite som guava då alltså.
Sara: Mmmm.
Jag: Du....det här var fan vidrigt på riktigt.
Så går det när man är brudig och väljer te efter vilken färg det färgar vattnet. Nötigt. Speciellt då jag VET att jag inte alls gillar rött te.
NU ticksar jag ur!
Trevlig middag med Nils. Fint att konversera om de stora sakerna i livet. Dvs. livet i sig. I love you baby boy!
Fan nu ticksar jag ur!
Fuck it. Imorgon hittar jag på nåt galet och destruktivt så att jag känner att jag lever. Likgiltighet. Bort. Tristess. Bort.
Done and done!
De tre senaste dagarnas isolering har lett till att jag nu lider av total avsaknad av muskelmassa. Mina muskler har förtvinat p.g.a. bristande motion. Fingrarna som har rört sig över tangenterna är de enda delarna av min kropp som har rört sig överhuvudtaget de senaste dagarna. Min kropp värker. Mina muskler vill faktiskt att jag rör på mig för en gångs skull.
Puh.
Och jag har hittat lösningen!
Tiden är inte förbi när tjejer fortfarande bara blir betraktade som "kött". Eller allmän egendom för den delen.
Nu ska vi prata om varför män är kräk.
Vill jag vara en slampa så hade jag väl för fan sett till att bli det på egen hand! Inte genom att folk hävdar att så är fallet utan att det ens stämmer det minsta. Min frihet har tagits ifrån mig och det där med fria val som jag har predikat om är ju som bortblåst. Det är liksom bara att acceptera att jag har legat fast jag inte har gjort det och att tanken inte ens har slagit mig. Och att jag i sten har sagt att det hela är något jag inte vill överhuvudtaget. Det är för fan som att bli själsligt våldtagen.
För i helvete vad jag är bitter just nu.
Intellektuell stimulans por favor!
Erik kan du inte ringa mig i natt nån gång (när jag förhoppningsvis är klar med hemtentan) och läsa något från Decamerone eller Den Gudomliga Komedin? Det hade jag gillat. Och kanske kan det på något vis kittla min intellektuella ådra så att jag återigen kan komma ut ur mitt skal. Dock måste du ju läsa dessa på orginalspråket för det är vad Lagerfeld förespråkar. Och excentriker har ju oftast rätt.
Feng shui
Förträng, förträng. Gå vidare, gå vidare.
Gästblogg: Mell
Jag har två snutar i min korre. Den ena ticksar oavbrutet, kan inte riktigt prata eller lyssna, har problem att kontrollera sina utbrott, och skulle definitivt behöva uppdatera sin syn på män. Han gillar hockey jättemycket.
Den andra bar nyss hem en TV värd 14 papp ("Jag vann i poker och tänkte att det är ju lika bra att köpa en TV, så man inte ba bränner pengarna på nåt onödigt"), vägrar avslöja vem av hans kompisar som slagit sönder rutan i trapphuset ("Jag vet men väljer att inte säga. Och jag tänker inte städa upp - det var ju inte jag som gjorde det."), och skulle definitivt behöva uppdatera sin syn på män. Han gillar också hockey.
Inte en enda fredag- eller lördagnatt går utan att det springer snubbar här iklädda endast Carlings-kalsonger, tribals och ölburkar och vrålar nåt om vem som raggat på vem. ("Jag vet inte vem som drog hem den som ligger i min säng. Hon är ju stor nå jävulskt, men tar jag några öl till så ska väl hon duga.") Jag tar numera varje helg in de saker (mestadels skor) som jag haft stående utanför min dörr i korridoren. Stölder och illa valda kissplatser har gjort mig försiktig.
Vi står kanske inför en ny generation poliser. Den tuffa polisen, som aldrig är nykter och aldrig frågar innan han slår. (Ja han, för det är mest snubbar som representerar den moderna stilen. De tjejer jag känner som läser till polis är det mest synd om.) Som inte tillåter att någon skämtar om poliser, eller för den delen om något annat heller.
Filmpoliser! Stora, grova, hårda jävlar i tighta uniformer! Sen, när yrket blivit lite ballare igen, kanske några vettiga kids får snutambitioner och det kanske rentav blir konkurrens om platserna på utbildningen.
Om bara lärarstudenterna vore lite mer som snutarna.
/Mell
[Notera att alla citat är autentiska och kommer från samma snubbe.]
Monday night fucking blues
I mångt och mycket tror jag den här måndagen har varit lite halvt gemytligt måndags seg för flertalet av er. För mig har den varit klassiskt måndags tragisk. Hemtentan har skavt mig i själen precis som min gigantiska vagel har skavt mig i ögat och jag ser inget slut på eländet. Har jag då i all denna ångest presterat något? Nix nej. Jag skrev tre rader på fråga fyra men ansträngningen var så monumental att jag var tvungen att lägga mig ner på golvet i en timme för att på något vis hitta tillbaka till mig själv.
Nu tänker jag pressa mig själv till 4 timmar av hårt skrivande. Lyckas jag med två timmar så är det mer än vad jag har lyckats med den senaste veckan och något jag ändå måste vara nöjd med.
I bakhuvudet snurrar dock tanken (för att citera Looptroop): Why am I here?
(Nu kom Sara hem med två flarror fint vin till mig som tydligen är en present från halva rumskompisen för att jag gav henne en säck med kläder sist jag rensade ur garderoben. En gnutta pepp infann sig. Trots vagel i ögat. Trots en hemtenta som tar tagit min vilja att leva ifrån mig)
Närhetsidkare
När tristess uppstår, vilket händer frekvent när jag ska försöka arbeta i grupp, så brukar jag oftast ta mitt pick och pack och gå hem. Ibland känns det dock ohyfsat, så istället för att gå hem så kräver jag närhet av mina gruppmedlemmar. Nils har tydligen dokumenterat min tendens att bli lite "needy". Emelie ställer upp. Erik ställer upp. Och jag ligger där under någonstans.
UNDANBEDES!
Alla frågor rörande hur långt jag har kommit med hemtentan undanbedes.
Alla frågor rörande vilka alternativa forskningkällor jag har valt till hemtentan undanbedes.
Alla frågor rörande förslag till hemtentan undanbedes.
Jag har INTE kommit någonstans. Jag har INTE valt några alternativa forskningskällor än. Och jag har INTE några fler kreativa idéer att dela ut till massorna. Låt mig och min tentaångest vara ifred. Vila i vrid.
Som en jävla vagel i ögat!
Nu har jag, bokstavligen, en vagel i ögat. Skaver något så djävulskt. Röd är jag också. Hela höger ögonlock är rött. Hänger lite för långt ner över ögat också p.g.a. vagelns infekterade tygnd. Det hela är makabert.
(Brukar iofs få vaglar (plural för vagel?) i ögat lite då och då när jag har varit berusad eller haft bortamatch och helt enkelt somnat med sminket på. Så är inte fallet denna gång. Tyvärr. Nu tyckte bara Gud att jag förtjänade en vagel trots avsaknad av berusning och bortamatch)
Superstar weekend?
I fredags var jag bakis och spenderade därför dagen på en frisörsalong och sedan lunchandes med Sara. För att sedan sova på soffan. Under kvällen fixade jag middag åt Sara och André och sedan sov jag på soffan. Lördagen spenderade jag i sängen och gjorde ett halvhjärtat försök att skriva på hemtentan. Sedan promenad till stan för middag med Sara och bio. Såg Låt den rätta komma in och den var bra, men inte i närheten lika bra som boken. Sen drog vi hem och jag sov på soffan. Sen la jag mig i sängen och sov lite till.
Helgen har verkligen varit tillfredställande. Trots att hemtentan fortfarande knappt är påbörjad. Men som sagt så kräver jag tidspress för att prestera. Denna todspress har inte infunnit sig ännu.
No no no no Booty Call
Vad fan hände? Förut fick jag mer booty call. Beror det på min smickrande viktuppgång? Eller det faktum att de personer jag brukade ha sex med antingen har skaffat flickvän eller flytt landet?
Fredags- och lördagskvällar är iaf inte lika intressanta längre.
