Hanna Nilsson

En afterwork kväll som var gemytlig har precis avnjutits. Fick dock reda på oroväckande fakta som jag nog borde ta itu med. Men jag är så dålig på att ta itu med sånt. Imorgon ska jag ringa mamma och höra vad hon säger. Hon brukar veta vad jag ska göra.

På vägen hem var jag tvungen att kissa bakom en bil i vasastan. Ren överlevnadsinstinkt och inget jag är stolt över. Var så jävla lång kö till toaletten på stället vi var på och jag trodde jag skulle kunna hålla mig. Men när jag gick mot pendeln så insåg jag att jag aldrig skulle klara den 10 minuter långa resvägen hem. Så jag gjorde vad jag var tvungen att göra. Som jag alltid gör.

Fick precis ett fint sms från Christian som bland annat innehöll raderna: För övrigt vill jag säga att du är grym. Fortsätt vara den du är, jag tror på dig. Puss.

Det var väldigt fint skrivet. Tur att Saras pojkvän skriver sådant till mig då jag inte har en egen pojkvän som gör det. Bra att ha någon till låns.

(Iofs skrev han även att jag skulle lägga på telefonen så att han fick prata med Sara. Han tyckte minnsann att vi hade haft ett helt liv att prata och nu var det hans tur. Men sådan info är ju egentligen petitesser)