Nobody said it was easy.
Jag letar febrilt efter den där gudomliga livbojen som ska hålla mig flytande. Hålla mig över vattenytan. Flytande. Och kanske lite mer än just det. Bara flytande.
Zappade in på Idol och trodde det var Singing Bee jag såg. Bästa startfältet någonsin enligt juryn. Och jag insåg att det faktiskt fanns en anledning till varför jag slutade se Idol efter första säsongen.
Vattenpolo må vara världens töntigaste sport. Men nu är jag även helt övertygad om att det kan vara en av de mest jobbiga också. Trampa vatten, simma som fan osv. Jobbigt det dära. Vattenpolo-spelarna kommer aldrig få den kred dom egentligen förtjänar. För att dom är så jävla löjliga.
Jag inser att vad ni vill ha är bilder och dekadens. Men jag erbjuder ej det nu för tiden. Iofs syndade jag med ett glas vin med Dani-girl och Cam Cam efter jobbet. Men det kan ju inte direkt räknas som dekadens, utom för det faktum att det förvärrar magkatarren en gnutta.
Nu ska jag knapra lite piller och invänta True Blood. Roligare än så blir det inte mina vänner. För jag vill mest bara lägga mig ner och dö. Eller iaf sova i tre dygn.
Två är alltid bättre än en.
Idag har jag tampats mot magkatarr och flottig lugg. Jag är fascinerad över att jag överlevde. Främst eftersom det inte blev en endast liten kopp kaffe p.g.a. tidigare nämnde katarr. Hur fungerar folk utan kaffe? Kl. 17 prick gav jag upp arbetandet och fixade några mackor till Mattias. Sedan begav vi oss mot pendeln och hem hem hem (inte Mattias dock, han har åtaganden rörande träning i Sollis). Nu har jag kokat mig lite fisk eftersom jag inte klarar av stekt mat p.g.a. tidigare nämnda katarr. Känns vuxet på något vis.
Nu lägger jag mig i fosterställning och knaprar Omeprazol tills jag blir frisk. Jag tror på att överdosera. En legend som lever kvar sedan Umeåtiden. Två är alltid bättre än en. Så jag kör på två Omeprazol. Istället för en.
Håll tummarna att jag är fit for fight innan torsdag. Jag behöver peppen. Nu mer än någonsin.
Magkatarr
Jag har googlat symptom. Jag har helt enkelt magkatarr. Eller magsår. Symptomen är desamma. Börjar dock spy blod eller bajsa blod så är det magsår. Bara vänta och se liksom.
Jossan har lovat att komma förbi min lägenhet om jag helt plötsligt inte skulle dyka upp på jobbet. Antagligen är jag då död och har ingen lust att ligga här och ruttna/lukta i flertalet dagar innan någon hittar mig. Det hade ju varit för sorgligt.
Vad jag behöver är semester. Men det är ju typ 9 månader tills dess. Bita ihop kanske?
Vad jag behöver är semester. Men det är ju typ 9 månader tills dess. Bita ihop kanske?
Ge mig smutsig snowboard/skatedude.
Kollade lite bloggar. Kollade lite snowboardfilm teasers. För att se om några dudes fortfarande kan få mitt hjärta att slå. Hittade en del. Hittade även en skatepark i Sollentuna. I mina hood. Var i helvete håller då alla dudes hus? För dom hänger inte med mig i min soffa? Jag ska börja hänga i skateparken.
Välkammad ekonom söker smusigt smowboard/skatedude för förströelse. Hur svårt ska det vara?
Jag har spillt keso på mattan och kletat snor i håret. Denna måndag blir bara mer tragisk ju längre den fortlöper.
NU kommer jag döden dö
Jag har fått blödande magsår och njurbäckeninflammation på samma gång. Jag är övertygad.
Eller så är det svinis.
Eller så är det ångest.
Pest eller kolera. Skit är skit i vilket fall som. Och jag måt skit. Och har ont ont ont.
Och hela världen faller samman...
Jag vill bara lägga mig ner och dö. Eller inte dö. Men jag vill ge upp. Glömma. För jag orkar inte mer. Orkar inte bära någon annans skuld på min axlar mer. Jag har försökt glömma, låtsas att allt är bra. Men det är inte bra, kommer inte bli bra. Inte på länge.
Så jag grät en skvätt. Helst av allt vill jag tjuta så att allt kommer ut. Så det känns bättre sen.
Snälla låt det bara bli bra. Snälla gör så det inte gör ont mer. Inte för någon av oss. Alla nära. Be om ursäkt. Inse att allt är fel.
My maaaan! Happy birthday!
Idag fyller mannen i mitt liv 25 år. Tyvärr är han i Umeå för födelsedagsfirande så jag har inte fått krama om honom och pussa på honom och säga grattis.
Men, jag har sagt grattis på alla tänkbara sätt som går, och givetvis får han även ett grattis på bloggen.
Grattis Nisse P. Min man. En av de finaste jag har. En av de mest generösa och snällaste människor jag känner. Och stilig är han också.
25 år. En fjärdedel till 100. Låt de nästkommande 75 åren bli lika fabulösa som de första 25.
When love takes over
Caféet igår. Med Linnéa och senare hennes entourage. Jag och Caféet har en hyfsad relation med tanke på dess placering. Men även där finns det en tendens att pengar är vad som betyder mest. Samt att dom spelar så jävla dålig musik. Samma låtar om och om igen. Och bratsen blir alldeles till sig i byxan. Jag förstår inte? Inte fan går det att göra the monkey walk till radiodängor, men jag försökte, det gjorde jag verkligen.
Men med Tummen har jag alltid roligt. Så det spelar ingen roll var vi är.
Finaste Tumme-liten
Barhänget
Det tummar vi på
Titta Sara! Jag försökte göra the monkey walk!
Happytime.
Dimma.
Linnéa och Malmina.
Hur ligger luggen?
Lång och i ögonen. Titta under lugg har fått en helt ny innebörd.
Kör bara köööör!
Efter att ha shoppat upp alla mina pengar och nu kommer få leva på nudlar resten av månaden, så gör jag det enda rätta.
Jag svidar om, tar på mig klackarna och åker till Sara för drinkar. Vad kvällen mer har att erbjuda återstår att se.
Och nu måste jag springa jätte snabbt i mina jätte höga klackar.
Jag svidar om, tar på mig klackarna och åker till Sara för drinkar. Vad kvällen mer har att erbjuda återstår att se.
Och nu måste jag springa jätte snabbt i mina jätte höga klackar.
Mina barn
Jag och kidsen på AW igår. Dom är så fina dom små pojkarna. Och stolt blir jag över dom när dom presterar bra. Som att dom vore mina egna kids.
Karatefylla
Jag är karatefull.
Så går det när man dricker utan mat i magen.
Jag somnade naken i soffan när jag kom hem i en timme med balkongdörren öppen. Nu fryser jag så mycket att jag håller på att dö. Har smällt i mig lite müsli och en macka. Och har på mig tre tröjor och täcke. Men ändå fryser jag.
Jag: I love you
Du: Jag älskar dig!
Varför är det då så svårt? Varför gör det ont?
Så går det när man dricker utan mat i magen.
Jag somnade naken i soffan när jag kom hem i en timme med balkongdörren öppen. Nu fryser jag så mycket att jag håller på att dö. Har smällt i mig lite müsli och en macka. Och har på mig tre tröjor och täcke. Men ändå fryser jag.
Jag: I love you
Du: Jag älskar dig!
Varför är det då så svårt? Varför gör det ont?
Marilyn Manson har svinis
Marilyn Manson har fått svininfluensan. På sin blogg skriver han följande meddelande:
”Så har jag då fått en officiell diagnos, av en riktig doktor, jag har fått SVININFLUENSAN. Jag vet att alla kommer tro att jag fick sjukan genom att ligga med ett svin. Min läkare säger dock att mina val av kvinnor inte har något som helst med min mystiska sjukdom att göra. Dessvärre kommer jag att överleva. M.”
Jag är så jävla lycklig över att jag har köpt hans självbiografi. Jag tror den kommer vara överväldigande underhållande. Blogginlägget är nog bara en försmak av vad han har att erbjuda.
All you need to save me
Jag och S to the ara gick till Grappa efter jobbet och halsade rödtjut och åt världens godaste pizza. Har jag sagt att jag jobbar med BFF Sara nuförtiden? Nåväl, blev fullare än jag trodde att jag var när jag kände ett instinktivt behov av att sova på perrongen.
Vi diskuterade vår tids generations fascination för den interaktiva världen. En värld som varken jag eller Sara förstår oss på. Det faktum att folk kan spela spel på nätet och kalla det umgås? Det faktum att folk kan spela Singstar, Guitar Hero och fan och hans moster på förfester och vara mer fokuserade på tven än på själva förfestandet? Det faktum att teens sitter på Fejjan och Bilddagboken större delen av sin vakna tid? Kan ha viss förståelse för att teensen och kidsen sysslar med detta, men att folk som faktiskt är äldre än oss umgås på det viset. Exempelvis när man ser bilder från förfester (host host hos Ola) och tre personer sitter på rad i soffan och stirrar mot tven iställen för att faktiskt titta på varandra?! Vad är det för fel med världen?
Sara hävdar dock att lika lite som vi inte kan förstå dom, lika lite förstår dom oss. Vi kan liksom inte mötas på mitten någonstans. Eftersom vi inte på något vis kan rättfärdiga deras beteende och dom inte kan förklara det för oss. Omöjligt. Vi babblade om detta relativ länge. Undrade vad vi hade gjort medan alla andra spelade tv-spel. Vi kom fram till att vi hade druckit sprit/vin, rökt cigg och pratat om livet. Ibland samma sak om och om och om igen, men fortfarande så tittade vi på varandra medan vi gjorde detta. Inte in i en dataskärm eller tvskärm.
Sedan pratade vi om min fobi för tvåsamhet, Stockholm som stad, tiden som var, tiden som kommer, vad vi har att erbjuda, den framtida träningen osv.
Vi är bra på att prata. För vi har inte spenderat de senaste åren med att fördjupa oss i den interaktiva världen. Vi har spenderat tiden med det som ungdomar ska spendera tiden med; olycklig kärlek, vänskap, karatefyllor, dekadens och love love love.
I got nothing but love for you my dear. Ses imorgon.
Dagens sista: So what I lie, I lie to me too
Dagens sista får bli Tegan & Sara med Dark come soon.
Har lyssnat väldigt mycket på dom den senaste tiden. Fantastiskt. Går i perioder.
Dark, you can't come soon enough for me
Var på jobbet alldeles för länge. Det var mörkt när jag äntligen gick. Jag gillar det. Mörkret.
Har precis insett att jag ska hålla någon form av utbildning/presentation imorgon. Vet fortfarande inte vad jag ska säga? Vad jag ska prata om? Hur jag ska lägga upp det? När ska jag ta itu med det månne? Jag har förträngt det så långt bak i huvudet så det finns inte.
Jag äter mackor med jordnötssmör istället. Många. Gott. Orkar inte tänka mer. Vill bara vara. Se kriminalserier. Dricka te. Låtsas som att jag inte måste göra det jag ska. Och äta lite mer. Jag har mens får äta hur mycket jag vet. Så magen blir ännu mer svullen.
Jag är inte arg längre. Bara likgiltig. Uttråkad. Disträ.
Nu ska vi prata om ett svin igen.
Den vidriga människan som hörde av sig förra veckan för lite sex hörde av sig igår igen. För att kontrollera att jag inte har sagt till någon att han har hört av sig till mig.
För det vore ju fasligt om någon visste om det. Då kan han ju inte fortsätta spela fulspel med varenda tjej där ute. Det är likadant som det alltid har varit. "Säg inte till någon att du har varit med mig". "Säg inte till någon att jag har hört av mig".
Jävla svin. Jag hoppas att verkligheten snart tar en stor tugga av din röv.
Jag är för gammal för denna skit.
Thug life and partytime!
Jag insåg precis vad jag behöver. En redig fjortisfylla i Converse och med tovig blondering (jag kan förhandla med detta och istället köra högklackat och välkammat). Dansandes i neon. Ingen koll på tid. Sparka på en soptunna. Planka på tuben. Skrika oprovocerat till massorna. Hata alla. Älska alla. Diskutera med en alkis. Och faktiskt tycka att det är intressant.
Och alla mina vänner ska med. Och om någon av mina vänner bestämmer sig för att stanna hemma och umgås med sin sammanboende partner så säger jag upp bekantskapen och hittar nya vänner. Nu är det karatefylla som gäller. Inget mer jävla svennebanan-lall.
(Jag kommer aldrig kunna sova. Jag är allt för upprörd)
Och alla mina vänner ska med. Och om någon av mina vänner bestämmer sig för att stanna hemma och umgås med sin sammanboende partner så säger jag upp bekantskapen och hittar nya vänner. Nu är det karatefylla som gäller. Inget mer jävla svennebanan-lall.
(Jag kommer aldrig kunna sova. Jag är allt för upprörd)
Missriktad ilska? Eller jävligt riktad?
Först tänkte jag inte blogga. Av den anledningen att jag är asförbannad. Jag kokar inombords.
Finns det en anledning? Kanske inte? Eller så finns det miljoner. Främst är jag arg för att jag är ensamstående och aldrig kommer ha så mycket pengar att kunna köpa en egen lägenhet. För alla mina kostnader är dubbelt så höga som om jag hade bott ihop med någon. Vilket betyder att jag aldrig kan spara ihop pengar till en kontantinsats. Jag hatar alla sammanboende idag.
Jag har en plan som rör att starta ett parti för singlar. Där vi främjas. Behöver inte betala ränta och helt enkelt får halva hyran subventionerad. Men nej, så kommer det ju aldrig vara för världen är fortfarande så bakåtsträvande att tvåsamheten ska främjas till varje pris. Det är rotavdrag och hushållsnära tjänster. Så paren kan renovera sina bostadsrätter och villor som dom har haft råd att köpa eftersom dom är två som delar på kostnaderna. Så att paren kan ha en städerska. Men inte fasiken kan jag som singel få lite lägre ränta. Nej nej, det hade ju varit fasligt. Det hade ju varit som att säga att det är ok att vara singel. Och det är det ju inte. Det är inte ok att klara sig själv. Bo själv. Njuta av ensamheten. Då är det ju uppenbarligen något som är fel. Nej nej, straffa mig bara för att jag är singel och inte född med en silversked långt upp i arslet.
Imorgon köper jag en trisslott. Och vinner jag inte en mille så håller jag alla sammanboende personligt ansvariga. Vi pratar krig.
Och tycker någon att min ilska är en gnutta missriktad så skyller jag på PMS. För det har jag också. Och finnar i hela fejjan. Vilket gör det totalt omöjligt att skaffa sig en karl att dela alla kostnader med. Vilket betyder att jag är dömd till ett liv i ensamhet och helt enkelt för nöja mig med en sketen hyresrätt iställer för den bostadsrätt jag är värd.
Antiklimax
Satte mig med en kopp te för att se Kommissarien och havet. Insåg efter 10 minuter att jag läst boken. Som vanligt.
Men som tur är köpte jag två nya böcker idag. Så jag kan återgå till bokläsandet igen. Två böcker har redan hunnits med i helgen. Om jag aldrig drack alkohol och var bakis så skulle jag vara världens smartaste människa. Jag skulle uteslutande spendera min tid med att läsa.
För övrigt är det ju helt jävla värdelösa skådisar med i Kommissarien och havet. Sen ser det ut som att alla röster är dubbade. Typ som den där störande Josef eller vad han heter i Beck-filmerna. Gud så störande. Det är inte bara min sändning det är fel på?
Honey, I'm home!
Söderhäng med Nisse P och Andreas. Lägenhetsvisningar och cappuccino med bulle.
På väg till en lägenhet som Nils ville titta på snubblade vi över en visning av en annan liten lägnehet. 22 kvm och fullständigt bländande fantastisk. Jag blev kär. Hade jag haft ett lånelöfte i min ägo hade jag gått bananas, slagit näven i bordet och gapat "DEN ÄR MIN!!! KOSTA VAD DET KOSTA VILL". Ordet cravings har liksom fått en helt ny innebörd för mig.
Jag skulle givetvis vara tvungen att sälja hälften av mina möbler för att få plats. Men vem fan behöver möbler? När man kan bo i en lägenhet som ligger i ett hus byggt 1884, med vita trägolv och kakelugn? Jag hade kunnat sova på golvet. Var jag ska förvara alla mina kläder är ett problem som får lösas senare.
Där i mitt favoritområde på söder hade jag blivit lycklig.
These lonely nights
Ibland stöter jag på en dosa med snus vars noga fördelade portionspåsar endast går att ha i munnen i dryga 15 minuter innan dessa portionspåsar släpper i sin fördämning och lämnar min mun full med snus. Sånt gör mig gravt besviken. Jag vill ringa Rapé och skrika REKLAMATION. Jag vill skicka en molotov cocktail i Rapés riktning. Sedan öppnar jag en ny dosa och inser att denna dosas noga fördelade portionspåsar håller måttet och att jag utan problem kan ha en i munnen i över 45 minuter utan att dessa portionspåsar släpper i sin fördämning och lämnar min mun full med snus. Lycklig igen. Fast dessa små måndagsexemplar av portionspåsar existerar fortfarande där ute och har en tendens att förpesta min värld.
Jag önskar att du var i min närhet. Satt bredvid mig. Om än tyst så närvarande. Inte ens kroppslig kontakt krävs. Bara du i min närhet. Kanske är det för att jag läser vampyr-kärleks-roman. Men jag saknar dig lika fullt. Lika hjärtskärande. Lukten av hemmarullade cigg. Ditt mjuka babyliknande hår. Din kroppstemperatur som matchar min stekheta så fint.
Imorgon saknar jag säkerligen något annat. Någon annan. Allt för många fantastiska människor har passerat mig i livet. Några finns kvar. Allt för många allt för långt borta. Alla lika unika. Alla ger mig andnöd. Individer vars existens gör att jag vill existera.
Min ex-sambo ska få barn. Det gör att jag funderar. Väldigt glad för hans skull. Men det känns ändå konstigt någonstans. Han var ju min värld och framtid en gång i tiden. Även fast jag lämnade honom. Även fast kärleken var slut. Så är det så jävla konstigt.
Date night
Jag spenderade förmiddagen i soffan med bok. Delar av eftermiddagen i badkaret med bok.
Sedan bestämde jag mig för att dejta Nisse P. Sushi and a movie. Inglourious Basterds. Fabulös film. Bästa på länge. Jag och Nils ger den two tumbs up!
Sen trashade vi Stockhomes personalfest så jag fick låna toaletten. Sen fick jag akut urinvägsinfektion och åkte hem. Gick förbi affären och handlade äpplen, vindruvor, ris och snus. Happy grocery shopping.
Nu film med ett halvt öga. Bok med ett och ett halvt öga. Herregud jag har tagit slappandet till en helt ny nivå. Jag är nöjd med den bedriften.
Are you made of stone?
Jag kom precis från jobbet. På riktigt. En fredag och allt. Jobb fram till 22.45 drygt. Sa jag att det är fredag? Eller det kanske ni redan visste? Visserligen drack vi vin medan vi jobbade och åt chips (ingen middag), men vi jobbade lika fullt.
Dock är det rätt ok. Mina arbetskamrater är min andra familj.
Nu blir det bajsa, duscha och äta. I den ordningen. Sen kanske lite bok? Sen antagligen lite fosterställning och sova söder säng? Om jag nu inte somnar i soffan.
Fy satan vad jag är smutsig.
Fy satan vad jag är smutsig.
Bok. Vampyrer. Te
Jag har inte tid att berätta om mitt enformiga och rutinmässiga liv idag.
Jag läser bok. Om vampyrer. Och dricker te.
(Har även fått en allergisk reaktion mot apelsin och mina fingrar är svullna som korvar. Kliar gör det också)
Vi ses imorgon! Eller kanske senare.
Dagens sista: Bad things!
Nu vet jag! Tack Google för att du berikar mitt liv.
Ledmotivet är alltså Jace Everett med Bad things. Bra bra bra. Very bra.
Ledmotivet är alltså Jace Everett med Bad things. Bra bra bra. Very bra.
True blood time!!
Äntligen True Blood.
Tråkigt bara att popcornen tog slut för en timme sedan.
Alexander Skarsgård äntrar serien i detta avsnitt.
Vidare, hur jävla bra är inte ledmotivet? Vem har gjort det? "I wanna do bad things to you". MÅSTE VETA!
Ska vi tala om ett svin ett tag då?
Jag har haft min andel av svin i mitt liv. Jag dras till dom. Eller drogs. Nu vill jag bara ha någon som är snäll. Jag gick från svin till snäll. Sedan svin svin svin svin svin svin. Nu är det dags för snäll igen.
Ett bra exempel på svin som jag har/haft i mitt liv är den personen som hörde av sig tidigare i veckan för lite sex. Personen "dejtade" jag typ sommaren 2006. Han var ett svin då med. Dubbelspel och elakheter. Men då var jag ju så fascinerad av hela svinigheten så jag blev ju lite förälskad. Under de senaste åren har vi hållit kontakten ibland varje dag. Ibland inte alls p.g.a. bråk och tjafs och lite elakheter. Från hans sida. Men av någon anledning så har vi aldrig brutit helt.
Men detta är en vidrig människa. Totalt genom vidrig. När jag sa att nej till sex så sa jag att jag gärna träffade honom ändå när han nu var i Stockholm, för en fika, film or whatever. Men han sa att det absolut inte gick att träffa mig då eftersom då skulle han ju bara sitta där och vara sugen på sex, men kanske dagen efter. Sen hörde han inte av sig mer. Och det är hela hans jävla sätt. GAAAAH! Detta är trots allt en person som jag pratar mycket med. Men han kan inte bemöda sig med att träffa mig om han inte får sex?
Men sånt jävla skit får mig att må crap. Liten. Att jag istället för att vara en person med något att erbjuda istället blir ett sexobjekt. Utan mänskligt värde. Bara hål. Sen blir jag givetvis förbannad. För att jag har låtit någon behandla mig så under en så jävla lång tid.
Och det värsta av allt är att personen hade mage att kalla mig en "god vän" för nån vecka sen. Jag mår illa! Mest över att jag faktiskt har sett honom som en vän. Jag har försvarat honom när andra har baktalat honom. Men han kan inte träffa mig som en normal människa för jag har tydligen inget att erbjuda. Annat än sex. Mitt sällskap är ingenting värt.
Typ dö!
Peppen. Den gudomliga peppen.
Jag tror jag nästan känner pepp igen. Det känns bra igen. Bitterheten är inte lika påtaglig.
Jag tror t.o.m. att jag känner så pass mycket pepp att jag kan ha gått med på Saras förslag att skaffa träningskort. Huuuu. Tänka sig va?! Nåväl, degklumpen jag nu ser ut som måste förvandlas till en fast och fin kaka.
Vem vet, kanske flaschar jag magmuskler i bloggen om några månader?
(Vi ska dock inte prata om den ångest jag får av att binda upp mig på ett årskort. ETT ÅR?? 365 DAGAR! Det är så jävla läääänge. Och jag är så ambivalent. Och dålig på att slutföra saker. Ojojojoj)
Den första, den obesvarade, den eviga - och all kärlek däremellan
Marina frågade mig hur det går med kärleken.
Ja du. Jag är hopplöst förälskad i dig och dig. Obesvarat, javisst.
Går gör det ju inte direkt. Men jag har avverkat den första och den obesvarade och lite kärlek däremellan. Kanske bara är den eviga kvar då?
I'm a catch. Lämna cv i kommentarsfältet.
Jag vet inte om jag ska spy eller skratta?!
Gud vilket förvirrat känslotillstånd jag befinner mig i. Jag såg Svenska Hollywoodfruar på trean. Vilket spektakel. Vilka miffon. Jag är road och förskräckt på samma gång. Skräckblandad förtjusning har fått en helt ny innebörd för mig!
En käkar brosk för att inte få cancer, en lär sina söner skjuta med skarpladdade vapen medan tuttarna åker på sniskan, en pratar goja och kallar vännerna tjocka, en tycker allt är äckligt och smutsigt, en sätter på läppstift 50 gånger per dag, en tycker att det är en kvinnas plikt att suga av mannen för att han vill det osv. osv.
Jag vet inte om jag kan dö lycklig nu eller om jag kommer dö av förskräckelsen? Förvirringen är total. Men jag kan inte låta bli att längta tills nästa måndag.
Nedan är Anna och Paul Anka. Vilket spektakel.
Nedan är Anna och Paul Anka. Vilket spektakel.
Booooooring
Är det bara jag? Eller har alla jävla bloggar blivit svintråkiga? Calle Schulman roar mig lite. Meral roar mig lite. I övrigt är det tråkigt tråkigt tråkigt. Kryddhyllan undantaget, men den är ju så jävla genial.
Nu ska jag se på lyxfruar på trean. Och ja jag säger se. För inget viktigt har hittills kommit ut ur någon av dess munnar. Jag lyssnar inte.
Dagens sista
Jag har precis set filmen Boy A. Nu har jag ont i själen. Men bra var den. Hjärtskärande. Engelsmännen kan sina filmer.
Den filmen fick mig att missa filmen Under Toscanas Sol på femman. Den är vacker. Och jag har längtat efter den.
Jag måste nu hela mig själv med en öl och en cigg. Och musik. Stone Roses med Suger spun sister. Ja, jag är besatt.
Svinis på intågande månne?
Pappa ringde och pratade om svininfluensavaccin. Vi kan säga att han pratade sig varm om dess fördelar. Jag intog ju givetvis min negativa attityd mot hela svinis grejen och hävdade att dess existens endast är någon form av pr-trick.
Men sen tror jag att jag tackade nej till sex. Eller jag vet att jag gjorde det.
Och hostade upp nåt av odefinierbar karaktär.
Så kanske är det svinis jag har? Eller så är det bara mitt behov av ensamhet som talar? Och det faktum att jag inte har rökt på flera dagar?
Men lite oroad är jag. Körtlarna i halsen känns lite svullna trots allt. Och jag är en gnutta förstoppad trots överkonsumtion av linfrön. Är det svinis-symptom?
Kommer jag inte till jobbet imorgon så är jag död.
Dagens dilemma
Jag sitter i soffan. På ungefär samma plats där jag har suttit i ett dygn. Och funderar på om det är ok att gå till affären i exakt samma sunkiga kläder som jag hade på mig när jag gick till affären igår? Ska dock lägga till en mössa till outfiten eftersom håret numera är en boll av tovor och smuts. Är det ok? Eller är det bara sorgligt? Regnar gör det också.
Jag har bestämt mig för att inte umgås idag heller. Jag behöver ensamhet. Av den enkla anledningen att jag är alldeles för arg/irriterad/whatever för att träffa folk. Samhällsfara I am. Någon kan åka på spö. Jag tror även att jag har lyckats med konststycket att sluta tänka. Jag har inte tänkt en kvalificerad tanke på ett dygn.
Ska fixa lite grönsaker i ugnen och dra på en rulle till. Är uppe i 3-4 rullar redan nu på ett dygn. Definitionen är oklar då jag sov storadelar av den fjärde filmen. Och sedan har sett två filmer med ett halvt öga. Två filmer har jag verkligen verkligen tittat på. Det borde därför sammantaget bli drygt 3-4 filmer. Kanske 3,25 filmer.
Hallå?! Hur snygg är jag inte då?
Jag var och hyrde alldeles för många filmer i filmbutiken. Blir oftast så då jag får beslutsångest och vet att en endaste liten film absolut inte tillfredsställer mitt filmbehov. Köpte med mig nödvändigheter som chips och godis. Som jag givetvis har ätit av tills jag nu mår illa.
Anywho, kassörskan bad om mitt leg som jag genast fiskade upp ur jackfickan.
Kassörskan: Detta ser inte ut som du (med en mycket skeptisk blick)
Jag: Nej, det är så att jag blir snyggare med åren (otroligt glatt för att någon äntligen uppmärksammar mina framsteg)
Kassörskan: ?????? (höjer även ögonbrynet frågande)
Jag: Nähä? Inte? Jahadå, ha en trevlig kväll (väldigt sur)
Fattar nada liksom? Är jag inte snyggare nu? Lite fräschare? Lite blondare? Watta fuck? ÄR DET BARA JAG SOM SER DET???
Ses vi i min soffa?
Lördag.
Vad ska jag hitta på? Jag ligger sjukt skönt där jag ligger just nu. I soffan alltså. Med gröt och äppelmos, ägg och lite kaffe. Men någon plan borde jag ju ha? Även fast jag helst vill ligga här. Filmkväll hade ju varit nåt. Kanske med drinkar? Och lite sällskap.
Vad gör ni ikväll mina kära vänner?
Du du du och du.
Efter en dag av blod, svett och (nästan) tårar på jobbet så blev det vuxen-aw. Jag kvalificerade in mig som vuxen eftersom jag är världens äldsta 25-åring med extrem självinsikt. Var denna självinsikt kommer ifrån är oklart, men den finns där. Och på något vis så tror jag även att den insikten har tillkommit genom blod, svett och tårar tårar och lite mer tårar. Jag har levt 100 liv. Det ena bättre än det andra. Det ena värre än det andra. Det ena ljuvare än det andra.
Vi pratade penisstorlek och perfekta förhållanden. Det ena existerar endast p.g.a. det andra. Fast vissa fejkar ju dessa perfekta förhållanden och att se igenom dess polerade fasad är ytterst svårt. Hur många lyckliga par finns det där ute? Vad är fasad? Vad är verklighet? Hur många säger hur det verkligen är? Och även om det inte kan vara perfekt jämt hur många säger att det inte är perfekt jämt? Har inte förhållanden fått mycket god publicitet gratis i och med att ingen egentligen säger att det krävs jobb för att uppnå status av ett perfekt förhållande?! Jag är förvirrad.
Men då spelar jag också spel fast jag egentligen inte vill spela spel. Fast jag egentligen är emot det. För att perfektionen då skulle brytas. Om jag inte spelar med. Och att se det icke så perfekta i vitögat blir jobbigare än man tror. Illusion är vackert.
Du: Du kommer lämna mig för brevbäraren tillslut.
Jag: Nej, jag är färdig med sånt. Jag vill inte ha det så.
Du: Skööönt då =).
Jag: Du duger.
Du: Till?
Jag: Allt möjligt.
Du: Som?
Jag: Det mesta.
Du: Vadå?
Jag: Ehhh.
Och jag kan inte svara. Att du är bra som du är. Att jag är nöjd med dig. Att du kommer vara bra för mig. Att jag kommer stå vid din sida. Om vi bara slutar upp med detta spel. Och börjar prata allvar. Om det nu finns något allvar? Kanske är det bara i min hjärna igen? Och därför vågar jag inte skriva "Hej! Vad gör du? Jag tänker på dig!". Utan skriver istället "Hej! Vad gör du? Är du naken?". För det är ju lättare. En fasad. Fast egentligen vill jag nog säga att jag står vid din sida för evigt. Om du bara låter mig. Om jag låter dig. Jag gör det inte för jag vet inte om du känner som jag. För att jag inte tycker om att förlora. Inte i det förbannade spelet som kallas kärlek. För det gör alldeles för ont.
Kanske bor det en äcklig tävlingsmänniska i mig? För jag kommer aldrig ta steget. För det är för mycket att förlora.
Men jag tänker på dig.
Grey is the new black? Eller hur var det nu?
Jag har fortfarande tråkigt. Så jag bestämde mig för att göra en förändring. Dvs. den största förändringen av alla. Jag bestämde mig för att måla naglarna i en annan färg än rött?! Watta fuck tänker ni nu. Och ja, jag kan nog hålla med.
Grått var ju jävligt bra i teorin. Jävligt grått i praktiken. Vet inte ens om färgen är grå? Den kan gå lite åt det blåa hållet?! Mattias, imorgon plockar du fram dina "PMS kartor" och grejer och så bestämmer vi vart färgen hör hemma. Vilken kategori liksom. Blått/grått. Grått/blått. Need to know.
Men jag ska ge detta en chans. Jag är i stort behov av förändring. Något måste liksom hända.
Grått var ju jävligt bra i teorin. Jävligt grått i praktiken. Vet inte ens om färgen är grå? Den kan gå lite åt det blåa hållet?! Mattias, imorgon plockar du fram dina "PMS kartor" och grejer och så bestämmer vi vart färgen hör hemma. Vilken kategori liksom. Blått/grått. Grått/blått. Need to know.
Men jag ska ge detta en chans. Jag är i stort behov av förändring. Något måste liksom hända.
Mormor speaks her mind.
Ringde min mormor när jag var på väg från jobbet. Det är mycket roligt att prata med mormor. Hon har mycket att säga om det mesta. Idag diskuterade vi den tuffa bostadsmarknaden i Stockholm med höga priser och så vidare. Jag skojade lite om att jag kanske måste skaffa mig en man som tar hand om mig och köper en lägenhet åt mig.
Mormor: NEJ! Du ska inte ha någon man. Dom dödar dig och beter sig som svin.
Jag: Va? Morfar är ju jätte snäll...
Mormor: Men i en by en liten bit härifrån så var det precis en man som dödade sin sambo. Han hoppade ut från traktorn och slog henne med en skiftnyckel i huvudet och sedan dödade han henne med en sån där pistol som man dödar djur med. Medan deras barn sov i bilen. Svin.
Jag: Eh....
Mormor: Så du behöver ingen man. Var själv.
Jag: Det kan ju bli en gnutta tråkigt. Och ensamt.
Mormor: Men du trivs ju bra själv. Och du klarar dig så bra själv. Var själv.
Jag: Jaha, då säger vi så...
Så nu ska jag vara själv resten av livet. Som att jag trodde att det skulle bli på något annat vis? Jag är inkapabel att ragga. Jag är inkapabel att vara i ett förhållande. Inkapabel rätt och slätt.
Ice Ice Iceland
Idag längtar jag till Island. Till livsstilen. Kravlösheten. Kanelkaffet. Fåren. Naturen. Människorna. Spriten. Slakteriet. Reykjavik. Blönduos.
Marina, när åket vi tillbaka? Elsa kan få följa med.
Ölspel it is.
Rökning på lunchen. Vänligen notera min hårfärg.
Enda puben.
Hav hav åter hav.
Pålle!
På tur.
Slakta lite.
Kylen. 20000 steg per dag. Bära lite får.
Blönduos. And then the storm came.
Chill i snön.
Och sen blev jag käääääääär. Jätte kär. Hopplöst kär.
Wihhhhooooooo
Karim är skyldig mig lunch!
Jag ska nu leta reda på den dyraste lunchrestaurangen på hela Kungsholmen. Bara för att jag är lite jävlig.
Sen ska jag hylla mig själv med ett fyrfaldigt leve för min grymhet att lyckas gissa resultat i fotboll. I'm awesome. Om ingen annan säger det så måste man säga det själv.
I wanna die.
Idag är allt tråkigt. Inget kan göra mig glad. Inte ens godis.
Sverige - Malta matchen tråkar ut mig mer än något annat. Boring boring. Dock blir Karim skyldig mig en lunch om Sverige vinner med 1-0 eller 2-0. Så därför ser jag den. Matchen alltså. Även fast den är tråkig. Tråkar ut mig.
True Blood ikväll. Jag tror det kan göra mig glad. Men det är ju tre timmar dit. Kanske en prommis runt sjön tills dess? Risken finns dock att omgivningen tråkar ut mig så jävla mycket att jag måste dränka mig själv.
Jag har tråkigt. Har ni förstått det?
Men jag vill inte göra nåt. Jag vill bara att det ska KÄNNAS roligt.
Denna bild roar mig dock lite. Och jag tänker att jag borde bli full. Då har jag roligt. Även i mitt egna sällskap.
Denna bild roar mig dock lite. Och jag tänker att jag borde bli full. Då har jag roligt. Även i mitt egna sällskap.
Bring me some fire.
Jag tvättar. Ska även städa är tanken. Men tanken tråkar ut mig så jävla mycket att jag blir alldeles trött. Så jag läser lite bloggar istället.
Tänker gör jag också. Lite på sådant som är väsentligt. Men mest på saker som är rent oväsentliga. Som vart likmaskar egentligen kommer ifrån? Finns dom som små ägg i kroppen redan eller vad? Eller varför russin, som är torkade vindruvor, heter russin? När all annan torkad frukt har behållit sitt ursprungsnamn, som aprikoser och fikon? Eller varför Ola helt plötsligt har bestämt sig för att gå 40 dagar utan sex och onani? Obegripligt. Förklaring hade varit på sin plats. Googla orkar jag inte.
Städa var det. Om jag bara visste i vilken jävla ända jag ska börja? Uppgiften i sig är rent övermäktig. Jag behöver hjälp.
No love. Only hate.
Idag hatar jag för övrigt (mer än alla posörer) Telias mobila bredband och Mac. Jag hatar. Oj vad jag hatar. Hade vi varit gifta är det nu jag hade tagit ut skilsmässa och tagit alla era pengar. Hade jag varit en maffiaboss är det nu jag hade sänkt era fötter i cement och helt sonika dränkt er. Hade jag varit en åkattraktion på Grönan så är det nu jag hade pajat en vajer och sett till att ni dog en plågsam död.
JAG HATAR ER!
Dessa posörer!
Studenter. I all ära. Men det är något med universitetsvärlden som har en tendens att göra alla studenter till fanatiska posörer. Pretentiösa små djävlar utan självinsikt.
Idag fann jag en sådan på pendeln. Med tillhörande hård mapp, anteckningsblock och ryggsäck. Hon slängde dig med uttryck som "jag kan göra en etnologisk studie på min sociala krets, som grupp är vi ett samhälle i sig". What the freaking fuck? Ingen förstår. Ingen orkar förstå. DÖÖÖÖ BARA DÖÖÖÖ!
Under min studietid använde mina medstudenter gärna uttryck som kontraproduktiv, nyttomaximera och komperativa fördelar osv. Mumbojumbo. Vem pratar så? Visst fan gav det plus i kanten hos föreläsaren men i den verkliga världen så måste detta ju ses som elitism i sin yttersta form? Eller?
Och elitism och posörer är ju det värsta som finns. Men på något sätt kan jag inte hjälpa att fascineras av dessa hopplösa individer. Och jag undrar ofta om dom ligger vakna på nätterna och funderar på komplicerade resonemang eller slår upp svåra ord att använda i en konversation.
Och sen så tänker jag att dom borde utrotas. Iaf för att bespara oss andra deras jävla skitsnack som endast existerar för att dom tror att det på något vis skiljer dig från mängden.
Lilla gumman/gubben. Du är inte unik. Du är inte speciell. Inte ens dom svåraste orden i världen kan få oss att tro det. Du förpestar bara vår tillvaro med ditt poserande och hopplösa försök att överbevisa din excellens.
Och detta inlägg saknar helt substans.
Och detta inlägg saknar helt substans.
B-day boy!
Idag säger vi ett stort grattis till Mattias a.k.a. Jesus som fyller hela 26 år. En pojke vars existens gör mina arbetsdagar avsevärt mycket roligare.
Han är inte bara rolig och duktig utan även den trognaste läsaren av denna blogg så lite publicitet ska han ju ha för besväret.
Tack för "tårtan" idag. Imorgon blir det glass!
(Har även hunnit med att ätit födelsedags-kladdkaka hemma hos Daniel som fyllde år igår, så grattis grattis i efterskott till honom med)
Jag gillar mina lystna blickar på din pizza.
Suddigt.
Det är en gnutta blurry idag. Suddigt. Men det är ok.
Jag önskar dock att någon kunde komma hit och diska, laga lite mat och plocka upp lite. Efter en smärre klädkris. Eller kanske bara kris?
Är det lite "fattigt" nu?
Toalettpappret är slut. Livet känns en gnutta "fattigt" just nu.
Hushållspapper eller kleenex får funka tills jag slutar må illa och kan röra mig igen och ta mig till affären.
Bakisbajsa it is. Ibland tror jag det är därför jag dricker. För bakisbajsandets skull.
Jag tror jag måste spy!
Det var en mycket trevlig kväll igår. Spenderade kvällen med tre fantastiskt män med utsökt klädsmak och hyfsat spritsinne. Dock dålig musiksmak men det har jag överseende med. Häng på bögklubb med rom och cola. Dance dance dance så håret blev en rusig boll av svett.
Idag är jag en skadad hjälte. Funderar seriöst på om jag har en spricka i handleden. Foten är en gnutta blå efter att Nils rejsat över den när vi körde någon hisstävling. Det är drygt två liter öl på min silktopp som endast får kemtvättas. Jag luktar som att jag har rökt tre ciggpack, vilket tyvärr är en möjligt. Jag måste ligga på rygg och inte röra mig för att undvika att vomitera. Jag har ingen aning om var mina strumpbyxor har tagit vägen.
Jag måste inta mat inom drygt 3 minuter annars kommer jag svimma och sen spy och kvävas av mina spyor. Dock vill ha ha kokt ägg. Och det tar ju minst 10 minuter. Fan. Kan någon ringa om en halvtimme och se om jag lever?
Tills Nils. My family. My soul.
Tack Nils. För en fantastisk kväll. För att du är det bästa jag har. För att du finns där. För att jag älskar dig och du älskar mig tillbaka. För hjärta och smärta. För all kärlek. För att du alltid gör mig stolt. För att du alltid finns där. För att du lämnade allt. För att jag bad dig.
Du är min hjälte. Kärlek.
Du är min hjälte. Kärlek.
Äppelmos?
Jag behöver förslag på grejer som äppelmos passar bra till.
Har redan ätit det till gröt och med sked (som det är så att säga). Mer då?
Mer äppelmos till folket.
Sicko? Sickness?
Jag fick hemmagjort äppelmos av Veronica. Helt barnsligt gott. Sådana grejer gör mig patetiskt lycklig.
Jag är fortfarande jätte trött. Spelar ingen roll hur mycket jag sover. Trött trött trött.
Funderar på att glo lite film (ja, jag vet att det är sol ute), måla naglarna, ta ett bad och göra en storsatsning på att försöka se fräsch ut till ikväll. Vad kvällen har att erbjuda är fortfarande en gnutta oklart.
Kanske sova lite till? Eller? Det kanske är här någonstans som gränsen för ett sjukt beteende dras?
Detta med att vara kronisk värdelös
Jag är kroniskt värdelös.
Igår sov jag i soffan hela kvällen. Idag har jag sovit i soffan hela kvällen.
Vaknade för en stund sedan och tröck lite chokladpudding för att bli en gnutta sockerchokad och lyckas vara vaken ett tag till så jag slipper vakna klockan sex imorgon. Hela grejen med att det är helg är ju att man kan sova länge. Men jag lyckas oftast vakna tidigt och måste sitta och titta på tv-shop eller ordjakten eller nåt annat skit medan jag äter frukostmackan eftersom det är den enda skiten som visas den tiden på lördagsmorgonen.
Tyvärr. Jag orkar inte skriva nåt roligt. Jag är uttömd på rolighet.
TGIF
Fredag.
Och det känns i hela kroppen.
Lugnet har infunnit sig på kontoret. Inte alls samma hets som andra dagar. Lugnt. Folk taggar liksom ner. Karim säger t.o.m. att fredag inte räknas som arbetsdag. Visst vi jobbar, men pressen känns inte lika överhängande.
Fredagsmys helt enkelt. Tror jag ska fira med att åka hem och sova. Social får jag vara imorgon. Eller typ sen.
Nils, imorgon bör vi fira.
Självskadebeteende
Högklackat = självskadebeteende.
Jag har ont i höfterna, ryggslutet och benhinnorna.
Men jag kan inte sluta. Jag känner mig lång. Not a shorty. Inte fullt lika rultig heller. Lurar ögat.
Men jag blir förjävla obenägen att röra på mig. Vill inte gå. Vill inte stå. Bara sitta i mina high heels.
Forever and ever.
Jag har ont i höfterna, ryggslutet och benhinnorna.
Men jag kan inte sluta. Jag känner mig lång. Not a shorty. Inte fullt lika rultig heller. Lurar ögat.
Men jag blir förjävla obenägen att röra på mig. Vill inte gå. Vill inte stå. Bara sitta i mina high heels.
Forever and ever.
Dagens sista: Since I've lost what I had to gain
Jag har ätit naturgodis i den grad att jag vill spy. Och jag som kände mig smal idag?!
So You Think You Can Dance istället för Seinfeld. Snacka oflyt. Jag tror jag är den enda i Sverige som inte följer dansprogrammet. Tycker rent ut sagt att det suger. Seinfeld däremot. Kan man lita på i alla lägen. Utom nu då. När jag behöver det som mest.
Så vad gör jag istället? Youtubar lite music och hoppas på att hitta något som beskriver hur det känns. På riktigt. Men det går sisådär.
Men dagens sista är bra, Groove Armada - Hands of time. Bra låt (skrev först kåt, hm) att sova till. Det är vad jag levererar nuförtiden. Sovlåtar.
Jag drömde om dig i natt. Det var vackert. Sen vaknade jag och var kissnödig. Hoppas på repris i natt. Utom kissnödigheten dock.
Sockerluder!
Vinade med Sara efter jobbet. Hon gör mig hel när jag är trasig. Glad när jag är ledsen. And so on.
Idag snappade hon upp ett nytt ord på tuben, givetvis av kidsen; Sockerluder. Helt genialt. Jag tänker mig givetvis att det är ett ord som används för brudar i tonåren som precis har fått p-piller hull. Då ser det lätt ut som att man har ätit en snarrapåse för mycket eller två. Jag gjorde då sannerligen det. Hampus pratar fortfarande om mitt p-piller hull. Speciellt när jag hade på mig mina gråa Savannah byxor. Dom var inne då. Och framhävde sannerligen mitt p-piller hull. Nuförtiden har jag iaf vettet att dölja sådana skavanker efter bästa förmåga.
Sockerluder kan användas på mig än idag. Just nu sitter jag exempelvis lite salongsberusad och käkar naturgodis. Väntar mest på att True Blood ska börja egentligen och behöver sysselsättning. Jag har längtat som ett barn längtar efter jultomten efter True Blood. En hel timme kvar dock. Vad fasiken ska jag göra tills dess?
Vad gör ni?
Vad gör ni?
Dagens sista
Dagens sista blir Tindersticks med Can we start again.
Idag förbannar jag mitt skitiga jävla mobila bredband. Jag vill ladda ladda ny musik.
Idag förbannar jag mitt skitiga jävla mobila bredband. Jag vill ladda ladda ny musik.
Sometimes I fantasize
Pick me. Choose me. Love me.
GAAAAAAAAH. Jag blir galen.
Eller så lyssnar jag på Stone Roses, dricker mig svinpackad och gör the monkey walk. Det är ett alternativ.
En miljard sms till. Uttråkad. Det händer ju inget. Utom att jag får sms-tumme.
And then I died a little
Idag hade jag gråten i halsen. Allt kändes jobbigt. Allt kändes tomt. Hopplöst. Hjälplöst. Bajsigt. Och håret var skitigt. Försökte svälja ner gråten med en Magnus. Det funkade föga.
Gick och köpte nya blommor för att bli lite glad. Det hjälpte lite. Sen lagade jag chili. Och det hjälpte lite till. Snart är jag nog helt återställd från den ångest som tisdagar generellt ger mig och livets förbenade tyngd som har vägt på mina axlar de senaste dagarna. Otroligt hur andra människor har en tendens att förstöra för en.
Och ja, det är en tandborste jag har i käften på bilden nedan.
