Vi är inte vänner
Igår skickade jag ett grattismeddelande till snubbe som jag har legat med i ett års tid på Facebook. Han är i USA nu och leker av sig eller liknande. Whatever.
Han svarade dock på mitt grattismeddelande med ett: Tack vännen! Jag betonar, VÄNNEN????!!!!! Eh. Vi är inte vänner. Vi kommer inte bli vänner. Vi är kk:s. That's it. Om det inte vore för två förvridna personligheter och sann egoism hade vi kanske kunnat bli nåt mer än kk, men det blev inte så just p.g.a. förvridna personligheter och egoism. Men vänner är vi inte. Kommer inte bli. Jag känner mig fasiken kränkt av benämningen vän. Som om vi någonsin skulle ha suttit i timmar och pratat om livet. Som om vi kan varandras mellannamn. Som om vi hade hängt ut över en filmrulle och en chirrepåse. När allt vi har gjort är att ha sex, druckit alkohol och bråkat över telefonen i fyllan. Jag hade föredragit om han hade kallat mig kk. Det är iaf den sanna benämningen på vår relation.
Vidare, är inte vännen ett ord som endast används av brudar i 14 års åldern när dom nonchalant kramar om varandra när de träffas på stan/skolan?
Förresten
Tegan and Saras skiva The Con är en riktigt bra skiva. En bra tunnelbane/pendetågsskiva.
Måste få dator snart så att jag kan ladda music music. Livet är ingenting utan music!
Motherfucking Mac
Jag ringde och pratade med kära Johan en sväng. Hade jag inte haft fullt upp så hade jag antagligen fått lite Umeå längtan. Kanske kommer när jag kommer hem ikväll?
För övrigt hatar jag Mac. Jävla satan att jag har köpt en. Dock inte fått den än. Måste få den snart så att jag återigen kommer i kontakt med verkligheten via cybervärlden. Jag ska Facebooka skiten ur er alla!
Min bror har börjat blogga. Han är givetvis inte lika genial som mig men men. ENJOY! http://charlesnilsson.blogspot.com
Home alone.
Jag är själv för första gången på månader. Olof är i Lyon och tittat på en tävling som har med mat att göra. Kanske mat-vm eller liknande? Ensamheten är så gemytlig att det inte finns nåt slut på det. Jag har gått omkring naken hemma, vilket jag inte kan göra när det finns gäster i lägenheten, jag vill liksom inte ge någon men för livet.
Nåväl. Nu lunch sen ska jag återgå till att leka super intern i sann Lauren Conrad stil.
Mina två favoriter från visningen återges nedan.
Fashionshow!
Gå in på www.bonmagazine.com och kolla älskade Rodebjers visning. Vi rockade stenhårt backstage med skinny models och cola light!
Visningen slagord: Clothes make the man! Naked people have little or no influence on society!
Visningen är inspirerad av Nancy Cunard som bröt alla konvenioner och valde ett androgynt mode.
Jag fann genuin lycka där jag minst anade det
Jag är genuint lycklig för första gången på väldigt väldigt länge. Om jag ens någonsin har varit lycklig förut?! Jag börjar bli osäker.
Jag vill gå upp på morgonen. Jag har inte tid att sitta hemma och analysera sönder mina känslor i minimala atomer, vilket givetvis medför att jag inte känner mig deppig. Jag känner att jag gör nytta. Jag har fullt upp.
Och detta även fast jag inte har fått ligga eller varit as packad. Otroligt.
Självkänsla NU
Min uppgift under modevisningen på måndag är att agera påkläderska åt modellerna och hålla koll på kläderna.
Att klä på en 1,80 modell som väger 45 kilo kommer göra under för mi självkänsla.
Fast jag ser det som en möjlighet att bli bättre på det där med intimitet som jag annars är så dålig på. Speciellt då det kommer till okända människor. Övning ger färdighet,
Rastlöshetshantering de luxe
Igår var jag så rastlös när jag hade slutat arbeta att jag gick in på en skoaffär och vred om en del skor så att de stod åt "fel" håll jämfört med alla andra skor för att se om butiksbiträdet skulle bli störd och vända tillbaka dom år "rätt" håll. Hon reagerade inte alls. Kasst butiksbiträde.
Jag var därför fortfarande jävligt rastlös och gick och köpte en dyr dator på impuls. Gick in i butiken och pekade på en dator och sa att det var den jag ville ha. Butiksbiträdet blev så jävla förvånad över att han inte behövde köra det vanliga säljsnacket att han bara satt kvar på arslet och stirrade.
Fit for fight
Försöker på någotvis samla in alla intryck men det råder kortslutning i hjärnan. Förra veckan jobbade jag som ett as större delen av tiden och resterande del sov jag. Denna vecka arbetar jag som ett as men sover mycket mindre. Igår körde jag ett 12 timmarspass i 10 cm klackar. Det som inte dödar en gör en starkare.
Jag har lyckats skapa ett någorlunda fint hem åt mig själv i Edsviken och det enda jag nu saknar är en dator och internet så att jag återigen kan komma i kontakt med verkligheten. Jag känner mig utesluten.
Har även en ny inneboende i form av Olof. Han gör inte mycket väsen av sig och pratar ju så härligt så. Nils gömmer sig någon annanstans.
Fashionista lifestyle
Jag lever fashionista lifestyle. Igår hängde jag med två restylanfyllda amazoner på en pr-byrå. Har aldrig känt mig så ful och fattig i hela mitt liv. And I love it!
Nu ska jag gå och handla en dyr handväska och låtsas att jag är rik.
Det är mycket nu.
Aaaaaaaa, det är mycket just nu. Flytta, praktisera, shoppa, skruva, grejsa och ta hand om Nils. Dygnet har för få timmar.
Dumb american
En gång i tiden "dejtade" jag en amerikan. Han var dum som ett tåg. Jag hade två inramade affischer föreställande verk av Salvador Dali. Han tittade länge på dom och sa sedan: Salvador Dali? Is that a country in South America?
Vidare kunde han inte förstå varför oliver hade kärnor. För i USA var dom ju fyllda med paprika. Och han var starkt övertygad om att dom odlades så.
Hm. Tur för honom att han var söt.
Vidare kunde han inte förstå varför oliver hade kärnor. För i USA var dom ju fyllda med paprika. Och han var starkt övertygad om att dom odlades så.
Hm. Tur för honom att han var söt.
Men ja e int full
Jag är utan tvekan full på varenda bild av mig på Facebook. På en del bilder kanske jag inte ser full ut, men jag är det. Garanterat. Utom där när jag var ute på höstpromenad. Då var jag nykter. Men jag blev full när jag kom hem. För det var en fredag.
Helt galet nu. Jag ska börja bli fotograferad i allehanda andra sammanhang. För jag är ju inte full jämt. Jag är ju nykter mest. Men det lär ju ingen tro.
Helt galet nu. Jag ska börja bli fotograferad i allehanda andra sammanhang. För jag är ju inte full jämt. Jag är ju nykter mest. Men det lär ju ingen tro.
Men geeeeee mig!
Går inge bra att ragga på snyggingen. Jag tror inte han fattar mina inviter. Eller så avvisar han dom. Han frågade dock om vi skulle spela Nintendo på lunchrasten. Jag avböjde. Vet inte hur man spelar Nintendo. Jag vet inte heller hur man stöter på folk. Vilket nu ställer till det.
Fan nu är det bara 2,5 timmar kvar av min tid här och jag känner inte direkt att jag kommer närmare ett frieri. Jag behöver förslag! Och dom ska vara drastiska!
Fan nu är det bara 2,5 timmar kvar av min tid här och jag känner inte direkt att jag kommer närmare ett frieri. Jag behöver förslag! Och dom ska vara drastiska!
The good times we shared, were they so bad?!
Jag och Sara ska ta avsked av Umeå på Tapas ikväll. Som sig bör. Eller jag tar avsked. Sara stannar ett tag. Men vi säger adjö till ERAN! Den fantastiska ERAN. Dock går mitt plan kl. 8.40 imorgon. Hiskeligt tidigt det. Måste ha haft hjärnsläpp när jag bokade biljetten (det var väldigt tidigt i morse). Jag kommer mässa "inte stanna ute länge inte stanna ute länge inte bli för full inte bli för full" i mitt huvud. Givetvis kommer jag givetvis göra tvärtom och hälla i mig alkohol som om det inte fanns en morgondag och sedan kräla i säng vid 4-5 tiden. Jag måste skaffa mig ett mellanläge. Detta allt eller inget tär så förbannat. Speciellt då jag gillar allt bättre än inget.
Associerad med positiva associationer
Sista arbetsdagen i Umeyo. Och jag är trött trött trött. Trodde inte det var möjligt att vara så här trött.
Jag har på mig en relativt utmanande outfit idag. Allt för att lämna ett avtryck. Jag brukar annars sällan lämna avtryck. Iaf inga avtryck som är associerade med positiva associationer. Om utmanande kläder skulle vara en postiv association låter jag dock vara osagt. Men avtryck blir det nog.
Sen ska jag ju hinna med att fria någon gång idag till vacker man. Måste bara ta reda på vad han heter först. Det kan vara till min fördel känner jag,
Jag har på mig en relativt utmanande outfit idag. Allt för att lämna ett avtryck. Jag brukar annars sällan lämna avtryck. Iaf inga avtryck som är associerade med positiva associationer. Om utmanande kläder skulle vara en postiv association låter jag dock vara osagt. Men avtryck blir det nog.
Sen ska jag ju hinna med att fria någon gång idag till vacker man. Måste bara ta reda på vad han heter först. Det kan vara till min fördel känner jag,
Vill du gifta dig med mig?
På min arbetsplats finns en vacker man/kille. Ibland vill jag bara gå fram till honom och slå armarna runt honom och fråga om han vill gifta sig med mig. Eller iaf hålla mig lite i handen. Jag vill inte ens utföra perversiteter på honom. Som annars brukar vara min vanliga tanke när jag ser en tilldragande person. Han är alldeles för ren. Han ser ut som en sådan man gifter sig med.
Han är lång och har mörkt hår. Är i vältränad form. Med en vacker vit och rak tandrad. Och snälla ögon. Det är sånna man gifter sig med va? Inte blonda, dysfunktionella individer med smutsiga kläder? Sånna som jag brukar dras till.
Imorgon är sista arbetsdagen. Kanske lika bra att slå slag i saken och fria?
Han är lång och har mörkt hår. Är i vältränad form. Med en vacker vit och rak tandrad. Och snälla ögon. Det är sånna man gifter sig med va? Inte blonda, dysfunktionella individer med smutsiga kläder? Sånna som jag brukar dras till.
Imorgon är sista arbetsdagen. Kanske lika bra att slå slag i saken och fria?
Krönika: Geografigränd
Under 2,5 år var Palatset vårt hem. Ingenstans har någonsin känts mer hemma. Det var en ny era. Vi skapade historier för en livstid. Vi ställde till det. Vi lyckades. Vi umgicks. Skrattade jävligt mycket och grinade lite ibland. Eran tog slut p.g.a. planerad flytt + brand. Och visst fan gör det ont i hjärtat. Visst fan känns det precis som när en era tar slut.
Ändlösa kvällar med litervis med vin och en miljard cigg. Hundratals timmar i soffan med utkletat smink i ansiktet och myskläder på kroppen. Mängder med tid med pluggångest som vi aldrig riktigt lyckades ta tag i. Flertalet vänner. Några snubbar. Någon kk. En och annan förälskelse. Ytterst få bråk. Ett ton med kärlek. Allt inom Palatsets väggar.
Vi skapade en ny era. Den är slut nu. Går vidare med ett visst tungt hjärta dock med hopp om framtiden.
Ändlösa kvällar med litervis med vin och en miljard cigg. Hundratals timmar i soffan med utkletat smink i ansiktet och myskläder på kroppen. Mängder med tid med pluggångest som vi aldrig riktigt lyckades ta tag i. Flertalet vänner. Några snubbar. Någon kk. En och annan förälskelse. Ytterst få bråk. Ett ton med kärlek. Allt inom Palatsets väggar.
Vi skapade en ny era. Den är slut nu. Går vidare med ett visst tungt hjärta dock med hopp om framtiden.
Rocken är död.
Igår deklarerade jag och Emma att rocken är död. Emma efter att ha hört The Killers senaste skiva och jag efter att ha läst Mötley Crües memoarer. Rocken är inte vad den en gång var.
Först blev rocken rumsren och alla band slutade trasha hotellrum och ta överdoser. Istället blev alla som Bono och skulle hjälpa till. Bli helgon. Istället för att sätta på allt som rör sig. Slå sina fruar. Slåss med allt och alla. Alla la in sig på rehab och allt blev mellanmjölksaktigt och bajsnödigt. Ingen galenskap så långt ögat kan nå.
Sedan har banden sakta glidit över till ett mer elektroniskt sound. Jag menar, Tiger Lous senaste skiva är en electro skiva. Antagligen jävligt inspirerad av samarbetet med Firefox AK. Inte dåligt i sig, men vad hände med rocken? The Killers känner man inte ens igen längre. Electro blandat med lite pop. Men ingen rock. Det är lite som David Bowie goes Ziggy Stardust, även fast han nu blev bättre då.
Men rocken är död. Vår generation måste gå tillbaka i tiden för att hitta den klassiska rocken. Dock finns det inget band som längre lever rockstjärneliv med knark och dekadens, vilket på något sätt har dödat myten och suddat ut mystiken. Influenser från all annan musik har tagit över. Vilket kanske inte är dåligt i sig.
Men rocken är lil förbannat död och det gör fan i mig ont i hjärtat. Vad ska vi nu rocka till?
Först blev rocken rumsren och alla band slutade trasha hotellrum och ta överdoser. Istället blev alla som Bono och skulle hjälpa till. Bli helgon. Istället för att sätta på allt som rör sig. Slå sina fruar. Slåss med allt och alla. Alla la in sig på rehab och allt blev mellanmjölksaktigt och bajsnödigt. Ingen galenskap så långt ögat kan nå.
Sedan har banden sakta glidit över till ett mer elektroniskt sound. Jag menar, Tiger Lous senaste skiva är en electro skiva. Antagligen jävligt inspirerad av samarbetet med Firefox AK. Inte dåligt i sig, men vad hände med rocken? The Killers känner man inte ens igen längre. Electro blandat med lite pop. Men ingen rock. Det är lite som David Bowie goes Ziggy Stardust, även fast han nu blev bättre då.
Men rocken är död. Vår generation måste gå tillbaka i tiden för att hitta den klassiska rocken. Dock finns det inget band som längre lever rockstjärneliv med knark och dekadens, vilket på något sätt har dödat myten och suddat ut mystiken. Influenser från all annan musik har tagit över. Vilket kanske inte är dåligt i sig.
Men rocken är lil förbannat död och det gör fan i mig ont i hjärtat. Vad ska vi nu rocka till?
I believe the world should revolve around me!
Jag förfrös tårna på vägen till jobbat. Sen ramlade jag och slog i höften och fick en massa saliv i håret.
Sen kom jag in på jobbet och gick för att hämta mitt efterlängtade kaffe, men fick bara en blaskig sörja i botten på koppen. Jag skrek: Nej! jävligt högt och genast sprang två män till undättning och skulle fixa och dona. Ibland är det ganska skönt att typ vara enda bruden på en arbetsplats. Ibland är det bara så jävla skönt att vara ett blont våp.
GOD MORGON!
Sen kom jag in på jobbet och gick för att hämta mitt efterlängtade kaffe, men fick bara en blaskig sörja i botten på koppen. Jag skrek: Nej! jävligt högt och genast sprang två män till undättning och skulle fixa och dona. Ibland är det ganska skönt att typ vara enda bruden på en arbetsplats. Ibland är det bara så jävla skönt att vara ett blont våp.
GOD MORGON!
Storhetsvansinne?
Det är ju helt galet att min egna blogg roar mig mer än de flesta andra. Jag brukar läsa gamla inlägg och verkligen hänföras av min egna genialitet. Sen brukar jag ta en minut och fundera på varför ingen annan har insett denna genialitet och gett mig 80 000 i månaden för att leverera grymma blogginlägg. Sen brukar jag komma fram till att det är bättre att vara en fri agent än en jävla mainstream bloggare. Men det är ju mest bara ett försvar för att inte behöva inse att jag inte håller måttet.
Jag längtar så otroligt mycket efter att denna arbetsdag ska ta slut. Då ska jag till mitt provisoriska hem (dvs. Johannas) och mysa ner med boken The Dirt (Mötley Crües memoarer). Jag har aldrig fått sådan inspiration till äckliga upptåg och knasigt sex som från den boken. Sen ska jag skicka denna inspiration som jag kommer få från boken som perversa förslag till random people i min telefonbok. Allt för att roa mig själv!
Jag längtar så otroligt mycket efter att denna arbetsdag ska ta slut. Då ska jag till mitt provisoriska hem (dvs. Johannas) och mysa ner med boken The Dirt (Mötley Crües memoarer). Jag har aldrig fått sådan inspiration till äckliga upptåg och knasigt sex som från den boken. Sen ska jag skicka denna inspiration som jag kommer få från boken som perversa förslag till random people i min telefonbok. Allt för att roa mig själv!
Bota tristess med lösaktighet
Jag bloggar. Alltså finns jag. Jag är leds på att dösurfa/låtsas att jag jobbar och hoppas på bättre tider.
Jag funderar på att dra ut på lagret och skrika att första bästa som sätter på mig får en hundring. Inte direkt för att jag är sugen, utan mer för att det bara ska hända nåt. Men sånt får man inte säga eller göra för det går emot normer och regler. Vilket gör att allt fortsätter vara tråkigt. Vilket gör att denna dag kommer fortsätta vara tråkig och fullständigt ointressant.
Jag ger er istället Mando Diao med Dance with somebody. Och påpekar igen att Gustav Norén antagligen är den vackraste mannen på jorden. Han hade fan fått 200 spänn för en påsättning. Och det hade definitivt gjort dagen mer intressant.
Upp till kamp!
Denna ständiga kamp. Jag blir dödstrött.
Ge mig förströelse. Ge mig dekandens. Låt mig slippa försäkringsbolag, pissig hyresvärd, runt ringande och en jävla massa jidder.
Jag behöver sluta tänka.
Och varför i helvete är det så kallt?!
Ge mig förströelse. Ge mig dekandens. Låt mig slippa försäkringsbolag, pissig hyresvärd, runt ringande och en jävla massa jidder.
Jag behöver sluta tänka.
Och varför i helvete är det så kallt?!
Men stalkra mig då!
Ola har fått en stalker. Jag vill också ha en stalker. Istället för att alltid stalka. Jag behöver lite jävla uppmärksamhet. Lite bekräftelse.
ÄLSKA MIG!!!! Även fast jag är en elak människa just nu. Jag kallade en sötnos fitta i förrgår. Så här i efterhand var det kanske lite obefogat. Men jag har problem att kontrollera mitt humör just nu. Dessutom har jag mens. Vilket alltid är en bra ursäkt. Och duger inte den så spelar jag min-lägenhet-brann-ner-kortet. Det funkar ALLTID.
ÄLSKA MIG!!!! Även fast jag är en elak människa just nu. Jag kallade en sötnos fitta i förrgår. Så här i efterhand var det kanske lite obefogat. Men jag har problem att kontrollera mitt humör just nu. Dessutom har jag mens. Vilket alltid är en bra ursäkt. Och duger inte den så spelar jag min-lägenhet-brann-ner-kortet. Det funkar ALLTID.
Rich bitch deluxe!
Har mellanlandat i Umeå i några dagar för att jobba lite. Cash cash cash! Måste ju överleva.
Min inflyttning i min lägenhet gick tops. Den är fabulös. Mitt i Edsviken bland alla 10 miljoner kronors villor. Jag känner mig som en rich bitch. Finanskrisen bor INTE i Edsviken. Edsbacka krog bara ett stenkast ifrån lägenheten. Frågan är om jag någonsin kommer ha råd att äta där?
Nåväl nu ska jag jobba lite halvt och lite halvt skicka perversa meddelanden till en söt dude. Det är fint såhär på morgonkvisten!
Min inflyttning i min lägenhet gick tops. Den är fabulös. Mitt i Edsviken bland alla 10 miljoner kronors villor. Jag känner mig som en rich bitch. Finanskrisen bor INTE i Edsviken. Edsbacka krog bara ett stenkast ifrån lägenheten. Frågan är om jag någonsin kommer ha råd att äta där?
Nåväl nu ska jag jobba lite halvt och lite halvt skicka perversa meddelanden till en söt dude. Det är fint såhär på morgonkvisten!
Moving day!
Efter en dags trixande lyckades jag och paps ta oss till Midsommarkransen och brors lägenhet. Imorgonen ska vi göra ett tappert försök att inreda min förortslya. Jag och Ikea ska bli tighta som fan.
Jag behöver ett nytt hem. Ett fabulöst hem. Som på något vis återspeglar min person. Dock verkar inte min budget tillåta ett sådant fabulöst hem. Nån som har en billig skit tv till salu?
(Bror hävdar dock att AIK hyr lägenheter i samma hus dit jag ska flytta. Finns ju då en möjlighet att bli fotbollsfru och få det fabulösa hem jag alltid har förtjänat. Jag ska bara hålla mitt AIK förakt dolt tills jag har halva inne)
Jag behöver ett nytt hem. Ett fabulöst hem. Som på något vis återspeglar min person. Dock verkar inte min budget tillåta ett sådant fabulöst hem. Nån som har en billig skit tv till salu?
(Bror hävdar dock att AIK hyr lägenheter i samma hus dit jag ska flytta. Finns ju då en möjlighet att bli fotbollsfru och få det fabulösa hem jag alltid har förtjänat. Jag ska bara hålla mitt AIK förakt dolt tills jag har halva inne)
Min känslomässiga bergodalbana
Mina känslor har den senaste veckan pendlat mellan total glädje följt av förtvivlan. Där emellan har jag även hunnit med att vara irriterad, lycklig, arg, negativ, positiv, ledsen och tacksam. Det hela börjar bli förbannat jobbigt. Bara medan jag packade min resväska med de ytterst få materiella ting jag nu besitter pendlade mitt humör mellan ca 4 stycken känsloyttringar. Mest påtaglig var nog sorgen. Och nån typ av mellankolisk ledsamhet. Jag är känslomässigt utmattad och kan inte hantera en endaste liten känslostormning till. Och jag som ska ha mens på måndag. Det skriker samhällsfara.
Imorgon på morgonen beger jag mig mot Umeå och ska göra ett litet försök att styra upp lite saker. På eftermiddagen flyger jag mot Stockholm där etapp 1 i att bygga upp ett nytt hem ska ta sin form. Jag och Ikea ska bli bästa vänner.
Imorgon på morgonen beger jag mig mot Umeå och ska göra ett litet försök att styra upp lite saker. På eftermiddagen flyger jag mot Stockholm där etapp 1 i att bygga upp ett nytt hem ska ta sin form. Jag och Ikea ska bli bästa vänner.
Första dagen på det nya året.
Dagen började med att jag vaknade upp i Saras säng med alla kläder på och smink i halva ansiktet. Givetvis en bakfylla som inte var av denna värld. Vi lyckades helt enkelt spritförgifta oss själva under nyårsnattens bittra timmar.
Resterande del av dagen har jag spenderat i fosterställning i min egna säng med en känsla av olycklig förälskelse i mig. Kanske en del svartsjuka. Jag vet inte? Jag är förvirrad av ångest och åtaganden.
Var nästan tvungen att ha ett samtal jag inte ville ha idag. Samtalet bröts av okänd anledning och jag kunde därför komma undan med att skicka ett sms och förklara mig. Att försöka ringa upp personen som ringde mig är jag alldeles för feg för. Främst alldeles för svag för. Vi har dansat runt nog genom åren.
2008 var ett förskräckligt år. Nog det värsta jag har upplevt. Fast det betyder ju att 2009 kommer bli bättre. För jag tror fanimig inte att det kan bli värre än det här.
