Årsbästalistan. I år har jag knarkat musik.

Min årsbästalista kommer innehålla diverse skivor. I år har musik styrt mitt liv. I år har jag knarkat musik som en sann heroinist på jakt efter sin nästa fix. Jag har hittat mycket som är magiskt, en del bra skit, en del mindre bra saker och saker som faktiskt luktar bajs. Dock är jag extremt nöjd med det jag har funnit som kommer presenteras på listan. Givetvis kommer även gamla godingar anslås.


- Arcade Fire - Neon Bible
- Arctic Monkeys - Favourite worst nightmare
- Band of Horses - Cease to begin
- Belle and Sebastian - The Boy with the arab strap
- Bob Dylan - Blonde on blonde
- Bon Iver - For Emma, forever ago
- C.S.S - Donkey
- The Cure - Greatest hits
- Cut copy - In ghost colours
- Feist - The reminder
- Fleet Foxes - Fleet Foxes
- Joel Alme - A master of ceremonies
- Junior Boys - So this is goodbye
- The Killers - Day & age (tilläggas ska dock att den inte ens i närheten går att jämföra med tidigare skivor)
- Klaxons - Myths of the near future
- Ladyhawk - Ladyhawk
- Ladytron- Witching hour
- The Last Shadow Puppets - The age of the understatement
- LCD Soundsystem - Sound of silver
- Looptroop Rockers - Good things
- Lykke Li - Youth novels
- The Magic Numbers - The Magic Numbers
- Mando Diao - Never seen the light of day
- The Mary Onettes - The Mary Onettes
- MGMT - Oracular spectacular
- The National - Boxer
- The Rascals - Rascalize
- Santogold - Santogold
- Shout Out Louds - Our ill wills
- The Smiths - The sounds of the Smiths
- The Strokes - Is this it
- Tegan and Sara - Songs for Christoff
- Tiger Lou - The Loyal
- Vampire Weekend - Vampire Weekend

Så avslutar vi detta år. Byter identitet. Går vidare. Låtsas att allt gammal aldrig har hänt. Dock fortfarande med röda naglar och leopardtröja. Because that's the only way I know how. GOTT NYTT ÅR!


Nyårslöften

1. Bli mer ödmjuk

2. Sluta inbilla mig att jag "bara röker lite".

3. Sluta tro att diverse lösaktiga relationer på något vis kan "göra mig hel".

4. Sluta tro att mitt destruktiva beteende på bästa vis botas med sprit. När det kanske främst är spriten som gör mig destruktiv.

5. Inte bli kär.

6. Inte bli bitter när jag blir kär och personen inte blir kär i mig.

7. Köpa något fint till Nils.

Jag känner att det är en alldeles överkomlig lista. Jag tror jag kommer ha brytit mot löfte 5 innan nyårsdagen. Mycket eftersom sprit gör att jag blir kär. Oftast kär i den mest olämpliga person. Vilket givetvis leder till att jag kommer bryta mot löfte 3. Vilket leder till att jag bryter mot löfte 6.

Kanske lika bra att skita i detta? Fast Nils ska få nåt fint. Och jag ska vara ödmjuk.

Jag älskar att jag hatar dig.

Du kanske tror att jag älskar dig, men idag hatar jag dig mer än allt.

Imorgon kommer jag antagligen älska dig igen. Men just nu hatar jag dig.

Tills dess ser jag på Weeds och runkar. Och hatar dig hett,

Inte fan vet jag, men ni är alla dumma i huvudet!

I min (som sagt) nyfunna nu -tar-vi-dagen-som-den-kommer anda så har jag upptäckt att jag stör mig å det grövsta på alla som gnäller. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: SKAFFA EN BLOGG OM NI ÄR SÅ JÄVLA MISSNÖJDA! Livet är fantastiskt. Och när det inte är det så kan iaf jag skylla på en kemisk obalanda i hjärnan! Vad skyller ni på era jävla otacksamma fittor???? Ni kommer inte vinna 100 mille på lotto! Ni kommer inte bli nästa Blondinbella! Ni kommer inte bli statsminister! Ni kommer inte bli en stor fet rik jävla rockstjärna! Och ni kommer defenitivt aldrig knulla Brad Pitt alternativ Angelina Jolie! Om ni kanske hade lite realistiska drömmar så slapp ni bli så fruktansvärt besvikna. Man tar sig dit man tar sig i livet genom hårt jobb och lite talang. Sedan finns det givetvis alla dom människor som inte förtjänar något som får allt, men dom måste man ignorera. Givetvis får man vara negativt ibland och gnälla över i-lands problem för det är våran verkligehet, men ni kan fasiken inte gnälla över allt som andra har men som inte ni har. Förbannade fan.

Inför år 2009 så tänker jag byta identitet och låtsas som att jag aldrig har existerat innan det datumet. Mest för att jag är sjukt missnöjd med mitt namn, men mest för att ni alla andra är gnälliga fittor.

Nu ska jag fortsätta läsa Linda Skugges bok Akta er killar för här kommer Gud och hon är jävligt förbannad. Allt för att jag ska utveckla en sjukligt rebellisk ådra så att jag kan spöa era negativa jävla arslen.

Tur för er att jag är jävligt packad just nu, annars hade jag dragit ut på gatorna och gått bärsärkagång för att ni skulle fatta melodin.

Ett frö av irritation

Ett frö av irritation har grott i mitt bröst de senaste två dagarna. Irritationen är två sekunder från att bubbla till ytan. Jag snäser redan i princip åt alla som försöker prata med mig, men jag känner att om någon säger något extremt felaktigt till mig (givetvis endast i min mening) så kommer jag gå ut på gården och skrika för full hals. Bara rätt ut. Medan jag slår mig själv över bröstet likt Tarzan på en adrenalinkick. Jag kommer gå bärsärkargång och leva om som jag gjorde när jag var 14 och ytterst labil.

Jag borde befinna mig i ensamhet. Utan människors goda råd och omtanke. Jag borde kanske sättast i karantän för jag känner att detta kommer sluta illa?!

Har nån en stuga på en öde ö eller liknande att låna ut? Jag är leds på människor och jag har en känsla av att människor är leds på mig.

Umeå, fuck off!

Jag försöker få  min chef att ge mig ledigt mån-tis så jag slipper dra till Umeå och se spillrorna av mitt liv. Han trilskas lite chefen och vill nog att jag ska komma ändå. Men jag vill inte. Själva tanken att åka dit och lämna mitt barndomshems trygga vrå, ger mig grav ångest. Jag vill inte! Jag har en massa att ordna.

Fredrik hånar mig och säger att jag kommer åka ändå eftersom jag är sjukligt plikttrogen. Jag hatar honom och hans hånerier. För jag vet att det ligger en viss sanning i det. Jag har aldrig varit hemma från jobbet. Någonsin. Inte ens under flunsan a la 2006!

Om jag åker så skyller jag det hela på Fredrik. Jag vägrar ta ansvar för mina egna handlingar.

Nu ska jag nog fila på en lista med dom bästa skivorna 2008. Istället för att i oändligheten stapla upp mina ägodelar i ett välorganiserat excel-dokument. Snälla ge mig kaos!

Dagens sista: Den bästa av dom bästa

Dagens sista blir Joel Alme med A Young Summer's Youth. Youtubeklipper gör den inte ens liiite rättvis. Så ladda ner den!!! Den är värd allt.

Jag ska nu röka mig en cigg och skråla textraden: Come closer, show me better times, I believe you took the best of me!

Artisten! Tidigare benämnd som hemma.

Detta är kvar av palatset. Spillror.










Nödvändigheter

Drog till Luleå idag och handlade lite nya kläder och en mängd underkläder. Jag hatar att köpa underkläder. Precis som jag hatar att köpa bindor, tandkräm, tandtråd, tamponger och toalettpapper. Nödvändiga grejer, men så jävla tråkiga.

Glashalt ute. Jag halkade på bakom mamma för att ta emot om hon föll med sin brutna arm. Jag var den enda som föll. Mamma stod pall.  Mamma skrek i högan sky och skrämde medmänniskor när jag halkade mitt ut i gatan. Jag skämdes och skrek på mamma som uppmärksammande mitt fall på det viset. Sen hoverade jag om att stämma Luleå kommun.

Jag har snart värderat klart mina ägodelar. Mina materiella ting är värderade och uppskrivna. Surrealistiskt.

Du tror att du är bra. Men egentligen är du ingenting.

Jag försökte supa bort mina sorger. Tanken var roligare i praktiken. Inte för att det fördunklade sinnet i sig var förskräckligt utan för att Bodens uteställen i sig är rent förskräckliga. Jag får seriös dödslängtan och vill bara begå kollektivt självmord med alla som befinner sig i samma lokal som mig själv. Mest för att skona framtiden med skadat dna och total dumhet.

Jag tror fan jag fick lite spö. När allt jag ville var att sprida lite kärlek. I min nyfunna nu-lever-vi-för-dagen liberalism.

Fy sjutton. Nu har jag och Joel Alme en dejt. Sen ska jag dregla på kudde och titta på dålig tv.

I de mörkaste av timmar, så börjar jag om.

Nu är det dags att vara blödig och sentimental.

Allt jag äger är borta. Men det är egentligen bara saker. Jag är tacksam för så mycket annat.

Mina vänner som finns där, som ställer upp och som stötter. Johanna som fixa boende, Nils som fixar boende, Marina som ger mig pengar, Emma som stöttar. Alla som skickar sms och ringer: Mattias, Oscar, Erik, Olof, André. Martin och en mängd andra som visar sitt medlidande på olika sätt via facebook, msn och annat.

Sara som står med mig i alla denna skit. Min familj som fixar och stöttar. Pappa som kramar om mig medan jag ser mina tillhörigheter som går upp i lågor. Min mamma som fixar allt praktiskt. Mormor och morfar. Bröder.

Jag älskar er alla.

Allt jag äger är borta. Ni finns kvar. Ni är allt jag har kvar. Och ni är de enda som betyder nåt. Jag är glad över att jag slapp befinna mig i lägenheten när den brann.

I natt ska jag gråta en skvätt över mina materiella ring som har gått förlorade och alla minnen. Imorgon börjar jag om på nytt med fyra ombyten kläder, en ipod och en telefon. Och jag vet att ni finns.

Jag är er evigt tacksam.

Surrealistiskt: Hemlös och saklös

Jag är hemlös. Jag är saklös. Det är något gravt surrealistiskt att allt jag äger nu får plats i en resväska.

Brandkåren lyckas inte släcka branden. Det bara brinner och brinner. Allt jag äger och har. Ingen har dock kommit till skada.

Ska till Umeå under eftermiddagen och försöka lösa det hela. Sen tillbaka till Boden en sväng.


Bakslaget!!

Och så kom bakslaget. För allt som har gått bra i år. Min lägenhet i Umeå brinner. Hela huset brinner.

Jag är ledsen.

Vet inte riktigt vad som händer utom att alla är evakuerat och översta våningen (där vi bor) är förstörd. www.vk.se.

God jul!

God jul till er alla.

Julen har spenderats i stillhet i Trångfors och på Sunderby sjukhus där morfar huserar efter en hjärtinfarkt. Det hela var ganska deprimerande, men ändå fint.

Tänker nog avsluta julafton med lite popcorn, vin och Batman.

All kärlek till familj och vänner.

Nu är det jul igen

Jag har funnit en vän på arbetet. Det är ju ganska trevligt. Han pratar med mig. Mina krav är låga.

Alla de som vanligtvis röker på jobbet är inte här i dag. Jävligt illa för mig som inte har en endaste cigg på mig. Jag har lyckats engagera drygt hela företaget i min enträgna jakt på cigg. Alldeles precis kom lagret ut och gav mig tuggummin så jag skulle ha nåt att tugga på mot abstinensen. Dom är vänliga trots deras extrema rädsla för mig.

Alldeles nyss fick jag dock tag i en cigg. En John Silver. Tar mig tillbaka 10 år i tiden när jag envist rökte John Silver utan filter och låg nikotinhög i en snödriva. Ciggen i sig luktar fimp då jag fick den av vad vi brukar kalla en "storrökare". Ni vet en sån som antagligen måste gå upp på natten för att röka.

Och allt jag vill ha i julklapp är en limpa cigg och en man att hångla med. Men det är ju egentligen inget man ska tala högt om.


Men åhhhh så bra

Hur bra är inte denna låt då??? Timo Räisänen med About you now! Jag sitter bara och klurar på vem som har gjort orginalet? Finns ju liksom en miljard covers på den.

Boooooring!

Jag är så uttråkad att jag dööööör. Finns inget att göra på jobbet så här danföredopparedan eftersom alla tror att vi har stängt. Jag sitter iställer och river av gammalt nagellack, lyssnar på P3 och raderar gamla sms. Jag vill sätta mig på bussen och åka mot Boden. Jag vill till min familj ju!

Fick ett trevligt besök igår. Så jag slapp ta bussen till jobbet och släpa min väska över halva Västerslätt. Jag fick skjuts ända fram till dörren. Lycka.

Efter jobbet ska jag in till stan och slåss med alla galna julshoppare. Inget jag vill egentligen men jag behöver lite stuff. Och middag. Sen buss. Yes.

Dirty ho ho!

En tanke slog mig. Jag har nog glömt att borsta tänderna imorse. Det är enda förklaringen till den ohyggliga odör som sipprar ut ur min munhhåla.

Vidare har jag typ färre vänner än alla andra på Facebook. Det hela motsäger min egna teori om att jag skulle var omåttligt populär. Det hela motsätter min egan teori om min egna storhet. Det är inte det trevligaste uppvaknandet jag har haft så här på en måndag.

Jag känner mig i ett obeskrivligt behov av en dusch. MIna fingrar luktar kaffe. Jag börjar tro att kaffe numera sipprar ut genom mina porer p.g.a. den otroligt stora konsumtionen. Äckelpäckel.

Monday motherfucker.

Imorse hade det snöat en decimeter på Ålidhem. På Västerslätt hade det givetvis snöat två. Måste alltid vara värst liksom. Jag plumsade mig fram. Hittade ett par fotspår att gå i, men den personen kan ju har varit den minsta i världen då jag fick ta myrsteg. Tog en jävla tid. Blir skoj att släpa en resväska över halva Västerslätt imorgon. Har en fet känsla om att det kommer ta en sjuk jävla tid.

Jag har för övrigt fått magsår. Jag är övertygad. Min mage har haft panikångest i flera dagar nu. Och ändå har jag petat i mig drygt 5 koppar kaffe idag. Är inte det smartaste jag gjort, men jag har knappt sovit alls i natt. Precis när jag hade slumrat in så drömde jag att jag kaskadspydde ner hela min mammas toalett. Hon blev svinförbannad. Vaknade upp med en smak av spya i munnen och en förnimmelse om att något av tjock konsistens hade passerat genom min hals. Mycket obehagligt. Sen kunde jag inte somna om. Jag går på ren vilja och extrema mängder koffein idag.

Jag är nog den enda människan i världen som är som tröttast en måndag.

Dagens sista

Denna dag har varit en besvikelse från ca kl 15.30 idag då jag lämnades ensam med mina dåraktiga tankar. I brist på underhållning har jag tandtrådat mina tänder så att tandköttet blöder och smärtan är påtaglig. Jag såg Twilight igen bara för att ha något att drömma om. Männen i det verkliga livet finner jag föga intressanta. Och sen tänkte jag att jag nog aldrig har varit kär på riktigt. Och att människor oftast är sådana besvikelser.

Dagens sista blir därför Cut Copy och Feel the Love.

Fjuttigt söndagsinnehåll

Usch vad jag känner mig besviken. Den här dagen innehöll inte alls vad jag trodde att den skulle innehålla.

Förälskelsen kanske har gått över lite? Den var nog bara en grej jag fick för mig under lördagskvällen i all ensamhet.

Jag längtar efter min familj.

Super duper slapp söndag

Nähetsperson tog sitt förnuft till fånga och gav mig precis det jag behöver. Myyys. Vi pratade iofs inte om det vi kanske borde ha pratat om, men det vi pratade var så väldigt mycket trevligare än det vi egentligen borde ha pratat om. Man kanske inte behöver försöka fixa allt?

Trodde att en person jag har saknat skulle titta förbi idag. Så verkar dock inte bli fallet. Och tragiskt nog blir jag besviken. För typ hundrade gången. Hm. Hoppet är väl det sista som överger en brukar dom ju säga? Jag vill att det ska överge mig snart.

Dagens sista

Jag ger er världens vackraste låt. Alla kategorier. Antony and the Johnsons med Cripple and the Starfish. Tillbaka till Island säsong 2 år 2005. Jag var så galet och destruktivt kär i kille 1. Vad hände? När jag kom hem igen och sagan tillslut var över och när jag levde i allt det destruktiva som det "förhållandet" medförde så var det denna låt den jag lyssnade mest på.

I am very happy
So please hit me
I am very happy
So please hurt me

I am very happy
So please hit me
I am very very happy
So come on hurt me



Förälskelsens plötsliga natur.

Jag tror jag är förälskad. And it's all good. Men det är ju så fel. Obekvämt. Onödigt. Och så plötsligt. Sen sitter man där och flinar och tänker perversa tankar. Och det bästa av allt är att de antagligen kommer vara över imorgon. Plötslig förälskelse. Som får en att flina. Men sen går över.

And I love it.

Ps. Marina, Nina Persson och du pratar likadant. Och Dom kallar oss artister är ett sånt jävla bra program. Hejja SVT.

Ensamsupa och ensamsexa.

Jag tror jag tänker ensamsupa och titta på filmen Love Actually. Sedan ska jag avsluta kvällen med att ha sex med mig själv.

Just nu är jag så sjukt tillfreds med mitt egna sällskap. Inte konstigt egentligen då jag är en sådan gemytlig människa.

Salty balls

Spenderade eftermiddagen hos fina fina Johanna som fixade julfika. Hon är så jävla fantastiskt och duktig den kvinnan. Skickade med mig en massa morotskaka som jag ska mumsa i mig sedan. Och hon hade bränt en cd åt mig. Och valt ut en bok som hon trodde jag skulle gilla. Hon är fantastisk. Hade jag varit i behov av en fotbollsfru så hade jag tagit henne utan att tveka.

På bussen till Ersboda satt jag bredvid en man som luktade kön. Svettig pung. Jag vomiterade i munhålen.



Status

Statusen på mitt konto lyder minus 99 kronor. Igår köpte jag ägg, krossade tomater, lök, äpplen och ett busskort för mina sista slantar. Förhoppningsvis kan jag slänga ihop en maträtt av detta som räcker ända till på tisdag.

Och allt jag vill ha i livet just nu är en pizza.

Och inga oförutsedda utgifter.

Let me feel my feelings

Jag tänker alldeles för mycket och känner nästan ingenting alls. Jag borde stanna upp och känna efter. "Let me feel my feelings".

Skulle jag någonsin känna efter så skulle jag kanske slippa ha ett dussin breakdowns om året där jag beter mig som en psykstörd kossa med ett totalt irrationellt beteende som ibland är ganska skadligt rent själsligt.

Känslor är skrämmande. Jag föredrar att hålla dom på avstånd med långa tankegångar och invecklade resonemang.

I denna bitterljuva timme

I denna bitterljuva timme sitter jag i mitt fett nedsläckta vardagsrum och lyssnar på Joel Alme. Jag har rökt mig en cigg och tänker på lite närhet. Att närheten ska vara så svåråtkomlig är ett faktum jag har svårt att greppa. Jag har blivit nekad närhet ikväll p.g.a. ett utbrott jag hade för dryga tre veckor sedan. Utbrottet i sig hade inte med närhetspersonen ifråga att göra men han väljer att tolka det så och har därför förvägrat mig närhet i tre veckor. Snålt säger jag, bra idé säger han.

Vidare träffade jag alla skumma snubbar jag jobbar med till vardags på O'learlys. Jag ställde en av dessa mot väggen och frågade varför jag behandlades som en rosa elefant. Hans svar var att jag var den enda snygga tjejen på företaget och därför satte skräck i medparten av den manliga populationen. Ett svar jag inte alls är tillfreds med, då jag anser att min påstådda skönhet inte har något med vanligt hyfs att göra överhuvudtaget. Vi blev dock vänner tillslut, han som jag ställde mot väggen. Frågan är om han vågar samtala med mig i det nyktra tillstånd vi kommer befinna oss i under måndagen? Jag ställer mig tveksam till detta då alkohol har en tendens att göra folk jävligt medgörliga.

Jag är officiellt ignorerad och jag ställer mig frågande till detta faktum. Jag hatar att bli ignorerad. HATAR!

I haven't got a stitch to wear

Jag har inga kläder att ta på mig ikväll då hela tubtops idéen grusades. Stress. Jag peppar med The Smiths och deras låt This Charming Man. Där texten lyder:

I would go out tonight
but I haven't got a stitch to wear.
This man said "It's gruesome
that someone so handsome should care


Ni hör ju att den verkligen handlar om mig. Jag är så snygg så jag kan egenligen ha på mig vad som helst. Moahahahahahaha. (och ja jag skojar så ni behöver inte go alldeles Svensson och jantelagiga on my ass och skriva dumma saker som "vem tror du att du är")

Vad vi kallar i-lands probelm

Jag tror jag kan ha fått världens största finne på ryggen. Det är inte okej då jag hade tänkt göra tubtoppen inne igen ikväll. Nu blir det ingen tubtopp. Jag är besviken. Det hela hade kunnat bli episkt.

Thank God It's Friday!

It's all good!

Förutom för min läpp som är intagn av någon form av virus och helt enkelt har svällt upp. Jag smörjer och smörjer med vectavir men verkar ej ha någon verkan.

Ikväll ska jag få träffa Nils. Det är 13 dagar sedan vi sist sågs. Det är inte okej någonstans. My maaaan!


Dagens sista

Dagens sista blir Fleet Foxes med Ragged Wood. Lyssna på den tre gånger och sen kommer du älska den. Den är Fabulischious! (ett omdöme dom säkerligen inte skulle uppskatta).

Arbetsdagen som sådan

Jag "chattar" lite med en rolig säljare på kontoret i Luleå via företagets interna nät. Ibland känns det som vi flörtar, fast det är nog mest inbillning. Han försöker nog antyda att han har barn, jag ignorerar det hela.

Jag har googlar alla bloggadresser jag besöker under dagen för att det inte ska "synas" att jag har varit in på dom om någon mot all förmodan skulle låna min jobbdator. Jag flinar i mjugg åt detta smarta trick och klappar mig själv på axeln.

Jag fick en filt i julklapp av Proffice idag när dom var och hälsade på. Jag blev glad. Jag gillar filtar. Företaget fick en chokladask av Proffice. Jag har ställt fram chokladasken på disken. Dock tar jag mig en bit själv drygt en gång i halvtimmen. Planen är att jag i smyg ska lyckas äta upp den till imorgon utan att någon märker det hela. Eller för den delen får smaka,

Jag har kollat min mail drygt 200 gånger. Varför vet jag inte? Jag får aldrig mail.

Där mellan har jag även hunnit med att jobba lite. Typ kontera, sortera, svara i telefon, redovisa, koppla samtal och arkiverat.

I denna slentrianmässiga vardag

Då vardagen är slentrianmässig gäller det att hitta peppen till det andra som är roligt i livet. Peppar därför inför fredagen och Looptroop (Rockers) på O'Learys. Schyrre liksom. Marinate är bästa låten från senaste skivan.

Detta slentrianmässiga helvete.

Bloggen har blivit lite tråkig. Eller kanske inte tråkig, så skulle jag aldrig benämna mig själv, men den handlar mest om musik. Varför? Jo därför att mitt liv går på en slentrianmässig rutin som endast arbetets bojor kan ge en.

05.30 Klockan ringer
05.35 Stiger upp
05.35-05.55 Frukost görs iordning och intas samt bläddrar igenom tidningen.
05.55-06.15 Dusch och sminkning
06.15-06.35 Blåser håret, tar på mig kläder, packar ner matlåda
06.35 Går på buss.
07.05 Hoppar av buss
07.05-07.28 Rask promenad mot arbetsplats
07.30-09.00 Arbete
09.00-09.15 Fika
09.15-12.00 Arbete
12.00-12.45 Lunch
12.45-16.30 Arbete
16.35 Hoppar på buss
16.45 Hoppar på ny buss (med lite tur)
17.10 Hemma (med lite tur, oftast inte)
17.15-18.00 Matlagning och matintag
18.00-23.00 Bloggar, läser bloggar, laddar musik, samtalar, ser tv
23.00 Tvtittning i sängen
00.00 Förhoppningsvis sömn

VARJE DAG VARJE DAG VARJE DAG!!! Denna slentrianmässiga natur får mig att fundera om det kanske är lika bra att kasta in handduken redan nu. Jag vet ju redan vad som ska hända imorgon. Har redan levt den dagen. Om och om och om igen.

Men mys.

Jag har detekterat den bästa mys skivan i år. Jag kröp ihop längst bak i bussen där vid klockan 6.30 imorse och lyssnade med nöjt hjärta. Joel Alme med skivan A Master of Ceremonies. Det är ett mästerverk. De är det sannerligen. Myyyyyyyyyyyyys!

Sen drog jag på The Smiths och plaskade (utan att halka) hela vägen till jobbet.

Make it rain on them ho's!

Det SPÖregnar i Umeyo. Helt infernaliskt. Det är flertalet plusgrader också. Ska det vara så?

Sedan jag började jobba har det pendlat mellan minusgrader och plusgrader med regn. Vilket har resulterat i ett mycket halt vägunderlag. Vilket har resulterar i att jag är i närheten av att ramla i vartannat steg jag tar mot jobbet. Min svanskota får ångest så fort jag stiger ut genom dörren och jag har fanimig fått förslitningsskador av det extrema viftandet mina armar får utföra när jag halkar mig fram på Västerslätts mördande gator. Det hela kommer sluta med att jag en vacker dag halkar till medan jag traskar och antagligen sjunger på The Cure av full kraft och helt sonika hamnar under däcket på en av de miljoner långtradare som befolkar Västerslätt.

Jag kommer dö.

It's indie rock and roll for me!

Denna låt "gjorde" min dag så att säga.


Hur bra är inte det här då?!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4012126.ab

Och gubben säger: "Jag sänkte honom".

Fy satan vad jag skrattade. Jag älskar galna pensionärer som är så pass senila att dom vill starta medborgargarden och upprätthålla rättsystemet helt på egen hand.

Ola är bra!

Jo då. http://baagz.blogg.se. *fniss*

Väntar fortfarande på att vi ska starta bloggimperium.

Bästa dagen på hela året.

Hipp som happ hamnade jag på Sonics hemsida (nähä?) och upptäckte till mina stora förtjusning att dom har lagt upp sina årsbästalistor. Detta är bästa dagen på hela året. Nu kan jag mätta lite av mitt omättliga behov efter ny musik. I LOVE IT!

Och dagen som började så tråkigt.

När själen döööör

Idag känns mitt liv som en bok av Unni Drougge; destruktivt, stört, jobbigt och alldeles alldeles själadödande.

Det enda som var någorlunda upplyftande idag var att min frisör klippte min extremt långa lugg alldeles gratis. Iofs gör hon alltid det eftersom jag generar henne en stor summa pengar varje år i blondering. Jag är dock egentligen i ett extremt behov av en klippning och en färgning. Hon hade en tid precis innan nyår. Jag bokade den. Vet att jag måste avboka den då dubbla hyror står på agendan. Själadödande var är vad det är. Och bara jävligt ledsamt.

I söndags upptäckte jag att jag kunde hångla med grannen. Han är söt. Idag åkte han hem över julen. Så nu blir de inget mer hångel. Det är också själadödande.

Jag fick även en offert från en flyttfirma idag. 10 000 feta lökar ska dom ha för att flytta mitt minimala bohag till Stockholm. Det är också själadödande.

Och de är inte själadödande det ska kännas. Det ska kännas fantastiskt. Jag vill bara att det ska kännas fantastiskt. För fantastiskt är vad de är. Men det är för mycket att tampas med. För mycket motvind. För mycket motstånd. Så lite förståelse och hjälp.

Och det värsta är att det egentligen bara är i-lands problem. Och det enklaste vore egentligen bara att säga fuck you till allt och alla.

Och så kom ångesten

Död dag på jobbet. Hittills har jag spenderat dagen med att se sjukt upptagen ut, fast egentligen har jag mest suttit på internet och gjort nördiga saker.

Sen satte jag mig ner och räknade på mina finanser. Ångesten fångade mig totalt och världens största klump tog plats i magen.

Sen satte jag mig ner och försökte undersöka lite hur mycket jag har hamnat efter i skolan under dessa veckor då jag har valt att arbeta istället för att gå till skolan. Och klumpen växt sig bara större.

ÅNGEST! Var tog all tid och alla pengar vägen?

Dagens sista: My rebel, my hope

Idag får ni den bästa baladen. Jag älskar den. Anna Ternheim med Lovers Dream. Nedan tillsammans med Fyfe Dangerfield. Jag hade hoppats på att hitta musikvideon som dom gjorde till den låten. Den var grym. Nåväl, ladda även olagligt ner låten då youtube-klippet inte alls gör den rättvis.

Julstämning?

Jag har inte haft julstämning på många år. Jag skulle nog säga sedan julen 2002 så jag och Niclas fixade julmysigt i vår första egna lya. Efter det kan jag inte minnas julstämning.

Julstämning kan ju utebli p.g.a. av att jag inte ens har julpyntat lite dom senaste åren. De två senaste åren har mitt julpynt bestått av en grön Parlinotomte som jag fick av den snälla mannen i tjorren i Ålidhems centrum.

Fast vem bryr dig egentligen? Jag har inget behov av julstämning. Jag vill bara hem till min familj en sväng. Julstämning är ju egentligen ett jävla påfund. Nåväl, hemma i trångfors har vi ju även skippat julmaten då detta är äckligt. Idag sms:ade jag julmenyn till mamma. Blir färska musslor till förrätt, lax till varmrätt och chocolate cheesecake till efterrätt. Jag tycker om när jag får bestämma och mamma bara är medgörlig.


Ränderna går aldrig ur

Ola påvisade, genom sitt gamla pixbox album, att jag hade samma förkärlek för att måla naglarna röda och göra någon form av peacetecken framför fejjan redan för 1,5 år sedan. Jag gissar att ränderna aldrig går ur. Nåväl, Sara körde på Dr. Evil då också. Så jag är förlåten.

Nu ska jag övertala Ola om att vi ska bojkotta juldagen och hångla istället. Jag önskar att jag vore fjorton igen.






Hanna Dangerous

Idag har jag skickat ut över 400 fakturor. Jag har så mycket paper cuts på händerna att det är en mardröm att tvätta dom. Speciellt om tvål överdoseras. Nu ska jag fortsätta med att arkivera en låda med papper och jag antar att mina händers skick kommer försämras ytterligare. Det är ett farligt jobb jag har.

Äntligen lite uppresning för Quick. Awesome. Sverige har inte och kommer aldrig att ha en seriemördare.


Och sen slog de mig..

Det är ju snubbar på bilden i nedanstående inlägg som på riktigt tycker att Linda Rosing är snygg!! (om det nu mot all förmodan skulle vara så att snubben på bilden är straight)

Jag dog för en sekund.

När jag ser bilder som denna så undrar jag vad de är som har gått fel i världen? Om vi kanske har tagit det där med utseendefixering, kemiskpeeling och solariebränna liiite för långt? Om vi kanske borde genomföra psykoanalys på alla under 30? Eller iaf utföra seriösa tester på hjärnverksamheten för att försöka utröna vart det gick käpprätt åt helvete? Sen kan vi kanske försöka utrota den genen så att vi slipper sådana fatala misstag i framtiden?


Ingenting har hänt..nada nothing

Helgen lider mot sitt slut. Jag kan säga detta eftersom jag nu kommer spendera resterande delen av dagen med att ha ångest för att det snart är måndag igen. Helgen har i övrigt varit ganska skön. Men ack så tråkig. Inget har hänt. Jag har inte fått någon närhet och jag törstar så efter just det. Fredagen var ganska dekadent och jag åkte hem med en turre i hans svarttaxi. På lördagen blev jag lite förälskad and it was all good. Men inget hände. Allt var ganska tråkigt.

Nåväl, nu ska jag pallra mig ner till Strömpilen och handla ett par hörlurar då mina pajjade i natt när de absolut inte skulle pajja. Hata Ipod härlurar.


A la Lolo Ferrari och så spyr vi lite på det.

Linda Rosing visar underkläder i Aftonbladet. Det är så bisarrt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Och folk är förvånade över att dagens ungdomar har en vriden syn på den kvinnliga kroppen. Istället fortsätter vi göra reportage med brudar med ett bystmått a la Lolo Ferrari och en en midja som mäter 24 tum. Och ser inte sambandet när brudar svälter sig själva och häver i sig efedrin som om det vore den naturligaste saken i världen. Sjukt.

Är det verkligen någon som på allvar tycker att Rosing är het?


Dagens sista

Igår hängde vi på E-puben för en gångs skull. Bra musik där för en gångs skull av Klubb 90210. Vid ett tillfälle så spelade dom en remix av min favoritlåt just nu, MGMT med Kids. Jag blev lyrisk. Jag tycker om att vara lyrisk. Därför blir det dagens sista.

Runkobjekt

Om ni undrar var jag har varit hela dagen så har jag suttit i ett mörkt rum, förtärd av bakisåkommor och runkat till mitt nya runkobjekt: Robert Pattinson. Han förtrollade mig under filmen Twilight och nu ska jag bara undersöka hur jag ska få honom att älska mig.


My happy place

Jag befinner mig på vacker plats. Jag har druckit extremt dyrt vin. Jag är där jag alltid borde vara. I himmelriket.

Och jag älskar hela världen. Det var länge sedan.

Downisch

Bilden som mötte mig i spegeln imorse var ytterst nedbrytande. Påsar under ögonen och mörka ringar. Inte ens mitt ytterst dyra smink bet på fulheten. Vidare upptäckte jag precis att tröjan jag tog på mig i morgondimman luktar svett. Och jag som trodde den var ren. Det råder error i hjärnverksamheten. Egentligen borde jag dock vara nöjd över att jag tog på mig kläder överhuvudtaget.

Inte ens pepparkakorna och lussebullarna och glöggen som serverades när jag kom till jobbet hjälpte. Givetvis lyfte det humöret lite, men inte till en nivå där jag (under rådande omständigheter) egentligen borde befinna mig.

Jag är en slagen hjälte. Nåväl, tillbaka till arbetet.


Bra skit nice bajs

Fy satan i gatan vad bra den här låten är!!! The Cure med Boy's don't cry!!!!! Loves it! Ni kan även sjunga med i texten eftersom jag härmed ger er en karaokeversion. Jag är allt för vänlig.

Hej vrak.

Eftersom jag är tröttheten själv av att försöka jonglera skola + arbete + flytt + allt runt omkring så är jag ständigt nära ett nervsammanbrott. Idag kom jag hem och såg att matlådorna jag har lagat till för mina sista slantar så att jag skulle ha lunch på jobbet var borta och uppätna av rumskompisar. Detta resulterade i att jag satte mig på golvet och grät som ett barn. Bara tanken på att behöva ta mig till affären för att fixa middag och ny lunch var så nedbrytande att jag hellre ville dö. Så jag ringde mamma. Och jag grät. Och grät lite till. Hulkade i luren. Hej vrak!

Nu ska jag gå och sätta mig och stirra in i en vägg tills känslan av att gråten sitter i halsen försvinner. Sen ska jag lägga mig i fosterställning och stirra tomt på tven.

Dagens sista

Jag ska snart gå och lägga mig. Jag måste om jag ska palla upp klockan 05.30. Dock ligger det inte i min natur att sova denna tid. Jag tycker om att vara vaken på nätterna. Det är den bästa stunden av dygnet. Lugnt och skönt och ensamt. Jag säger nattstund har guld i mun. Fan. Det är inte naturligt för mig att sova nu.

Nåväl, dagens sista blir Arcade Fire med Keep the car running. Det ÄR en bra låt. Jag vill bara dansa lite popnördaktigt och klappa händerna.

Rix Fm och den tillsynes minskade intelligensen

Jag har lyssnat på Rix Fm hela dagen. Min kollega tycker att den radiokanalen är awesome. Dom spelar endast 5 låtar på den kanalen. Om och om igen. Ibland byter dom ordning på låtarna så att man ska bli lite förvirrad. Ibland spelar dom en låt och sen går dom till reklam och sen spelar dom låten igen direkt efter reklamen. Jag är starkt övertygad om att jag är väldigt mycket dummare efter en dag med Rix Fm lyssnande.

Detta är låtlistan:
- Coldplay - Viva la vida
- Killers - Human
- Katy Perrys nya (låtnamn okänt)
- Beyoncé - If I were a boy (eller vad den nu heter)
- Och slutligen, någon form av cover på Jolene. Vilket jag givetvis tar som en personlig förolämpning även fast det snarare är Dolly som borde vara det. Okej är det iaf inte.

Om och om igen! Jag tycker inte att kanaler som Rix (som har en tendens att spela sönder allt som kommer i deras väg) ska få tillgångar till storheter som Killers. Det är inte rätt. Dom ska INTE bli kommersiell skit. Dynga.

Nåväl, nu ska jag handla julklappar på internet. Sjukt bekvämt. Men bäst av allt att man kan betala hela kalaset sedan. Jag har nämligen minus 50 kronor på kontot och endast 21,50 kronor löst i fickan. Nu är goda råd dyra som man brukar säga. Att detta är en klassisk lyxfällan fälla skiter jag  fullständigt i. Mina nära och kära ska ha sina julklappar. Punkt.

Dagens sista

Idag har jag förärat dagen med att lyssna på Arctic Monkeys låt Old Yellow Bricks. Det är en av deras bästa låtar. Och jag har sagt det förut och jag säger det igen, vissa dagar önskar jag att all musik lät som Arctic Monkeys.

Jag är nog inte så bra på att ta sedan dit jag kommer.

Männen/pojkarna/dudesen på jobbet pratar fortfarande inte med mig. Iofs pratar jag inte riktigt med dom heller eftersom dom oftast pratar om saker som jag inte riktigt förstår. Idag satte jag mig bredvid ett gäng snubbar i min egna ålder under lunchen i ett försök att hitta en vän på min nya arbetsplats. Jag satt där i hopp om att givetvis kunna inflika med något smart någonstans i deras samtal. Men dom pratade om bilar. Jag kan ingenting om bilar. Så jag läste Dagens Industri. Igen. Jag tror inte att dom är intresserade av att prata om mina specialintressen. Dvs. skumma popband, designers, bloggar och killar. Jag tror inte att dom är med på noterna. Så jag förblir tyst. Och dom också. Även fast jag hälsade glatt på alla imorse också. Men tro fan det egentligen. Omotiverad glädje för tidigt på morgonen är sjukt jävla störigt. Så jag gjorde nog saken värre. Tråkigt. Men det låter som att jag gnäller överdrivet mycket också. Det är faktiskt en ganska bra arbetsplats. Även om alla verkar livrädda för mig.

Fast egentligen kanske jag borde ta avsaknaden av konversation som en förolämpning?

(Jag borde kanske aldrig ha slutat snusa? Jag hade fan passat asbra in då!)

Som enträgen skabb

Vissa människor kommer man helt enkelt inte över. Dom bor kvar under ditt skinn och försvinner inte. Ungefär som en enträgen släng av skabb. Man tror att avhållsamhet från personen ifråga kommer bota det hela, men det gör det inte. Krävs så lite för att alla känslor ska komma tillbaka. Krävs så yttepytte lite. Så helt plötsligt så står man där igen och är asförbannade eller jätte ledsen eller sviken eller besviken för att man lät det där lilla hoppet tändas. För till saken hör ju, det funkade inte då det kommer definitivt INTE funka nu heller.

Jag har tre sådana personer i mitt liv. Som jag aldrig riktigt kommer över. Inte ens med grav förnekelse. Jag har ju redan betecknat dom med kille 1, kille 2 och kille 3. Fast en av dom räknas inte rikigt, så vi kan säga typ 2,5 killar totalt.


Nu ska vi prata om den rosa elefanten

På min nya arbetsplats arbetar det mest män. Vi är väl några få kvinnor. Kanske 4-5 stycken av kanske 50 pers. Helt enkelt en väldigt mansdominerad arbetsplats. När jag idag gick in i lunchrummet upplevde jag hur det är att vara den rosa elefanten. Nåt att stirra på men som man inte pratar om. Ingen pratade med mig. Fast jag satte mig mitt i smeten. Så jag läste Dagens Industri istället. Och lyssnade på samtal rörande att byta fru med varandra, bastubadning och hur "dom där jäkla djurrättsaktivisterna hade förstört så att vi riktiga män inte längre kunde köpa oss ett kilo kaskelotkött när hungern låg på". Jag kände ett instiktivt behov av att gömma min kikärtssallad under bordet. Liksom inte visa upp min vegetariska sida. Liksom inte ge mig självmant till vargarna. Att erkänna sådant fakta är nog lika med dödsdom. På fredag är det dock julbord. Hur ska jag undanslippa det med livet i behåll? Jag ser framför mig hur skinka och prinskorv kommer tvingas på mig.

Nåväl, imorgon ska jag passa in som fan. Jag har gjort pasta med quornfärs. Kan passera som köttfärs.

Bitterljuvt

Jag tog bussen klockan 6.20 imorse till jobbet. En omänsklig tid för mig som anser att allt innan 08.00 är ren och skär tortyr. Jag peppade med musik. Jag peppade peppade för att verkligen inte bli bitterfitta. Jag bytte buss på Vasaplan. Pepp. Pepp tänkte jag. Sen hoppar jag av vid Västerslätts centrum och går den sista biten mot arbetsplatsen. Tar ca en kvart tjugo minuter. Det var kallt. Jag slår på Franz Ferdinands första skiva. Pepp. Pepp. Jag tänkte positiva tankar.

Sen svänger jag in vid min nya arbetsplats för att upptäcka att Ultra/Swebus/SL (eller vad i helvete nu bussbolaget heter nuförtiden) har sitt garage vägg i vägg med mitt arbete!!!?? Men dom kan inte jävlar i mig se till att det går en buss förbi där i rimlig tid.

Bitterljuvt är fasiken bara förnamnet.

Idag ska jag googla kartor över Umeå för att verkligen undersöka om det inte går att ta sig närmare arbetsplatsen i en mer rimlig tid.

Dagens sista

Imorgon måste jag stiga upp 5.15. Helt jävla tragiskt. Jag börjar inte jobba förrän 7.30 men eftersom det typ inte går några bussar dit så får jag ta en buss jätte tidigt och sen gå jätte långt. Jag tänker pepp för fulla muggar här men pepp har inte riktigt infunnit sig. Nåväl, dagens sista låt blir Grace Jones med Williams' Blood.

Jag älskar Gynning!

Carolina Gynning är min kärlek i livet. Hon är asball. Som brud borde jag inte säga det. Samhället säger att hon bör hatas. Jag borde hata henne och hennes big fejk boobs och restylanläppar och extremt sminkade fejja. Men jag hatar henne inte. Jag älskar henne. Jag har läst Ego Girl två gånger. Hon är utflippad och fantastisk. Levnadsglad och destruktiv. The way I like them. Om jag var snubbe skulle hon vara mitt givna runkobjekt. Hon får mig att önska att jag vore gay.

Wingman and partner in crime.

Något av det bästa jag har. En man vid namn Nils. Som följer mig till världens ände. Som dansar med mig fast han egentligen inte vill dansa mer. Som dricker tequila med mig när jag känner mig lite ledsen. Som skickar sms under nätterna. Som alltid följer mig till bussen och ser till att jag kommer hem ordentligt. I vått och torrt.

Fan vad jag gillar min flottiga disco-dansar-lugg. Det är så det ska se ut så att man vet att man verkligen har dansat ordentligt.




I love them nerds!

Jag innehar en viss förkärlek till nördar. Jag har nämnt det förut men nämner det igen. Det är något med deras otroligt försynta och lätt nervösa uppsyn som gör att jag vill hålla om dom i en evighet medan jag tyst viskar i deras öra att "allt kommer bli bra". Tänk Fredrik Wikingsson och Virtanen.

Fast sedan började jag givetvis tänka mer kring detta med nördar. Jag gillar dessa på ett moderligt vis. När det sedan kommer till sex och runkobjekt så är det ju inte en nörd som dyker upp först i min skalle. Utan då är det mer snubbar av typen pop-rock-indie. Tänk Luke Pritchard, bröderna Norén, Fabrizio Moretti. Men även snubbar av typen snowboardåkare/skateboardåkare. Tänk Luke Trembath.

Så min hjärta säger nörd men min hjärna och mitt kön säger tydligen pop-rock-indie och snowboard. Dvs. män som generellt har en tendens att bete sig som ett första klassen rövhål. Tyvärr har jag en tendens att tänka med kuken så att säga.

Denna spelade bisexualitet

Trevlig kväll igår. Födelsedagsfest för Sandra. Sedan Scharinska och dance dance dance. Gemytligt. Ett par hade i princip sex på dansgolvet. Byxorna halvt neddragna och händer och fingrar där händer och fingrar inte borde vara på offentliga platser. Nåväl, det var intressant.

Självfallet använde jag min telefon till att vara destruktiv. Det blir alkohollås på den i fortsättningen. Eller så får Nils ta den i beslag efter mitt första glas vin. Ibland tror jag att jag är en fara för mig själv.

Johan skickade över en bild när jag pussar på hans flickvän Sandra. Jag har ingen aning om varför detta pussande har dokumenterats? Jag har ingen aning om varför detta har genomförts? Jag tror vi kanske ville köra en Katy Perry och få lite uppmärksamhet av snubbarna genom att spela på någon form av bisexualitet. Hur tragiskt är inte det då?

By the way, är inte min wingman och partner in crime Nils, den snyggaste jäveln i världen? Jo, visst fan är han det.



And all I wanna do is dance!

Jag skulle städa och diska. Så blev det givetvis inte. Jag kan inte göra sådana saker när jag fastnar i ett nät bestående av Sonics musikrecensioner, Pirate Bay och Ipod fixning.

Jag ska dock dansa iväg mot badbaret nu och försöka göra mig iordning för kvällens födelsedagsfest. Jag dansar iväg till Ladytrons låt Destroy Everything You Touch. Enjoy people. Ses på dansgolvet.

Disorder. Och egentligen så skulle jag ju städa.

Det är lördageftermiddag och det enda som visas på tv är program om sjuka människor. Inte direkt vad jag vill ha serverat till frukostmackan. Vi kan kalla mig klenmagad när det kommer till sjukdom.

Istället för det slöa tvtittandet jag hade hoppats på så dricker jag kaffe med gammal sojamjölk, låtsas att jag har en Rapé under läppen och tittar på dyra lägenheter på hemnet.se.

Samtidigt har jag raderat alla mina låtar från Ipoden och tänker helt enkelt börja om från början. Inser att det kommer ta en sjuhelsike massa jävla tid.

Dagens sista

Dagens sista får blir en annan låt jag brukar lyssna på när insomnia infinner sig. Beirut med Nantes. Vackert. Ack så vackert. Ibland behöver det vara lite vackert.


Turen har vänt

Idag har allt gått fel. Skrev klart hemtentan på morgonen och bestämde mig för att gå tillbaka till sängen och ta en liten "nap". Vilket ledde till att jag försov mig.

Jag sprang sedan till skolan i ishalkan och lyckades givetvis ramla på röven och praktiskt taget spräcka svanskotan. Fallet var så förödande att jag var tvungen att ligga på marken och lipa en stund och hämta andan. Vilket givetvis ledde till att jag blev ännu mer sen.

Skyndade mig sedan runt på skolan för att skriva ut min hemtenta och lämna in den. Svetten rann ner för ryggen. Sprang vidare till bussen för att hinna till mitt möte. Hoppade på bussen. Efter ett par busshållplatser kraschar givetvis bussjäveln ihop. Jag hoppar av bussen och ställer mig på vägen och vinkar in en annan buss. Tar mig till stan och springer till Proffice.

Kommer till Proffice med andan i halsen och en kvinna meddelar att min rekryterare är lite sen så jag får sitta ner och vänta. Kvinnan erbjuder mig världens största kopp kaffe vilken jag gladeligen tar emot. Tar en klunk. Ställer ner koppen. Lyckas sedan riva ut den över mannen bredvid mig och på Proffice fina duk. När min rekryterare väl kommer så står jag och ursäktar mig till mannen och försöker torka hans kläder torra med servetter och en smutsig trasa.

Förbannade jävla dag.

Fast en fika med Erik och en After work med Nils lyckades och en chillkväll med Johanna har dock nästan lyckats reparera min dag.

Studentalkoholismen

Om ni på något sätt undrar var jag har hållit hus det senaste dygnet så kan jag meddela att jag har spenderat tiden med att vara full och skriva en hemtenta. Jag har tagit studentalkoholismen till sin spets. Detta är givetvis ingenting jag är stolt över, men ändå på något vis känner att jag vill delge er. Mina enträgna tankar var tvungen att bytas ut mot luft. Därav alkoholen. Mitt sinne behövde fördunklas. Jag har nämligen aldrig i hela mitt liv känt mig så lycklig som nu men samtidigt så jävla olycklig.

Jag är alltså packad innan klockan 20 en fredag. När jag flyttar till Stockholm så ska jag dock lägga studentalkoholismen på hyllan och ta ANSVAR. Jag ska endast dricka ett glas Amarone med Nils på lördagskvällen.

Dessutom fick jag nedanstående bilder skickade till mig igår. Personen på bilden är inte jag och det är inte någon som jag på något sätt vill förknippas med. Jag sitter här och skäms. Och visar er endast detta i ett avskräckande syfte.



Generell ångest

Och allt jag kan tänka är att jag vill att någon ska rädda mig. Göra allt ljus. Att jag kan rädda mig själv slår mig aldrig.

Och allt jag kan tänka är att människor alltid lämnar mig. Och gör allt mörkt. Att jag är den som lämnar denna gång slår mig aldrig.

Varför är det så svårt med självinsikt? Varför är det så lätt att skylla på alla andra? Att jag själv är den bidragande faktorn slår mig aldrig. Då skulle jag ju behöva ta ansvar för att jag har räddat mig själv. För att det är jag som lämnar. Jag håller mig till förnekelsen.


Rysk roulette med musik

Just nu sitter jag på Sonics hemsida och har utformat någon form av rysk roulette av deras skivrecensioner. Jag hittar helt enkelt ett namn som tilltalar mig och så laddar jag ner den artistern. Helt utan att veta vad för typ av musik det är eller hur bra recensioner skivan har fått. Det är vad jag kallar att ha ett öppet sinne. Givetvis kan det bli lite tokigt, men ibland blir det jävligt bra. Ramlade över Feist på det viset.

Ingen ska ju säga att jag inte kan roa mig själv.

Dagens sista

Har sjungit denna låt två gånger idag. Så tredje gången gillt då alltså. The Libertines med Music when the light go out. I detta fall endast med Pete dock.

Ja, jag är fan i mig duktig!

"Du måste vara den duktigaste tjejen i universium!"

Lätt finaste sms:et jag har fått. Även en av de finaste komplimangerna.

Då kände jag att allt tjafs var värt det. Att jag har gjort rätt. Att allt kommer bli bra. Att de flesta glädjs med mig.

Men bara döööö då!

Jag såg en brud på Facebook med samma frisyr som mig.

Jag kände ett instinktivt behov av att döda henne.

Ja, jag har fortfarande abstinens.

Dagens sista

När jag inte kan sova (vilket händer relativt frekvent) så brukar jag lyssna på The National med Fake Empire. Den ger mig ro. Den är vacker. Den är vad jag väljer att kalla ljuv. Lyssna även för Mistaken for Strangers. Båda från skivan Boxer. Magiskt.

Turn the light out say goodnight
No thinking for a little while
Let's not try to figure out everything at once
It's hard to keep track of you falling through the sky
We're half-awake in a fake empire
We're half-awake in a fake empire

I've been touched by an angel.

Först löser sig det med internship. Sen löser det sig med lägenhet. På det mest spektakulära viset som det bara går. Jag har numera ett FÖRSTAHANDS kontrakt på en lägenhet i Stockholm. Sånt händer liksom inte. Om du nu inte har stått i bostadskö i 15 år. Det händer inte? Vad är det frågan om? När fick jag tur liksom? Sådan extrem jävla tur? Jag kommer inte tro det förrän jag har nyckeln i min hand och kontraktet är påskrivet. JAG HAR TUUUUUR!

Jag borde köpa en lott. Jag skulle säkerligen vinna en mille.

Nu väntar jag bara på att nåt skiter sig. Den stora baksmällan. För så här jävla bra kan det inte gå.

Dagens sista

För att fira dagen som sådan och de medgångar jag har haft under denna dagen så blir dagens sista låt Lili och Sussie med Oh mama! Det går inte att inte bli glad av den låten. Jag blir även sjukt sugen på en sån där skinnjacka med fransar när jag ser videon. Det är ju fashion! Jag vill även dansa precis som i videon. Jag ska imorgon fråga Sara om hon är sugen på att öva in någon typ av repertoar i sann 80-tals anda.

Jag har även insett att det är jag som luktar som mitt ex och inte filten. Det kanske är mer tragiskt? Skoj att lukta snubbe. Skyller på nya deon. Men nej, jag tänker inte sluta använda den för det är tamigfan den bästa deon jag har haft. Luktar ex hellre än svett.


Just när du tror att du måste ge upp.

När livet känns som hårdast och du tänker att du inte står ut en endast sekund till. När ångesten äter upp dig inifrån och allt går åt helvete. Det är oftast då det vänder. Det är oftast då det sker något som tar dig över vattenytan igen. Som gör att du kan andas lite lättare igen. Som gör att du kan ta en suck av lättnad, pusta ut. Och kanske tänker du återigen: Det kommer lösa sig.

Idag stod jag i köket och försökte bota absitinensen med mat. Ångesten stod mig upp i halsen och allt jag ville var att gråta. Lägga mig ner på golvet och låta mörkret ta över. Jag bad en stilla bön till Gud om att hjälpa mig. För det var ju så jävla nattsvart. Då ringer det i telefonen och Proffice meddelar att jag ska på en intervju som kan ge mig ett jobb som gör att jag kan överleva två månader till. Då kommer det ett mail från Rodebjer som tackar för senast och önskar mig varmt välkommen till deras organisation som super intern. Jag pustar ut. Det nattsvarta fick mig inte denna gång heller. Jag kan andas lite lättare. Jag kan se ett ljus i denna nattsvarta vinter eftermiddag.

Nu gäller det bara att styra upp boende i schhhtorrstan så att jag kan ta mig an uppgiften som super intern. Någon som har en lägenhet i Stockholm liggandes???

En doft från det förflutna.

Och det värsta är, utöver denna nikotinabsitinens, att filten jag sitter insvept i luktar som mitt ex. Jag vet inte hur det kommer sig eller om jag bara hallucinerar p.g.a. abstinens, men det hela är grovt tragiskt iaf. Huvudvärken är ett snäpp värre och kaffet hjälper föga.

Jag vill bara lägga mig och sova igen.


Not so mucho niccokick!

Det tog mig exakt en timme och 52 minuter från det att väckarklockan ringde tills jag orkade rulla ut från sängen. För rulla gjorde jag. Själva ansatsen för att sätta sig upp var allt för krävande. Jag är så in i helvete trött.

Nu är givetvis tanken att jag ska sätta mig och skriva en hemtenta så här i sista sekunden som vanligt. Men p.g.a. avsaknad av nikotin så mår jag som ett jävla arsel. På 2,5 dygn har jag endast snusat en snus. Ingen cigg. Jag mår så jävla dåligt. Min puls ligger på en miljard och mitt huvud håller på att sprängas. Men jag har lovat mamma så nu måste jag hålla mig. Visa att jag har lite karaktär. Eller iaf ha så pass mycket karaktär att jag kan välja ett beroende. Nikotingrejer finns ju givetvis att använda men eftersom det är nikotinet jag vill åt så är ju det hela en dålig idé. Liksom proppa i sig det man är beroende av för att kunna sluta???? Jag förstår det inte riktigt?

Nåväl, nu ska jag lägga mig i fosterställning med världens största kaffe och hoppas att jag om en timme eller så har lyckats samla tankarna så pass att jag faktiskt kan svara på en fråga på hemtentan. Just nu är det omöjligt.

Hade verkligen varit så mycket enklare om jag verkligen inte älskade snus. Men jag älskar det. Jag skulle gifta mig med det om jag kunde. Hanna + Göteborgs Rapé = SANT! Och Marlboro. Vi har haft en sådan lång relation.

RSS 2.0