Ett långfinger till hela etablissemanget, idag, alltid!
Jag är livrädd.
Pratade med Emma ett tag. Det var fint. Att prata lite. Om sådant som är viktigt. På riktigt.
Sällan jag gör det. Men ibland behövs det. Jag har en tendens att fokusera på det som är mindre viktigt. För jag orkar inte. För att jag inte har alla svaren. Och i sann besserwisseranda så tycker jag det är jobbigt. Att jag inte vet allt. Att jag inte kan svara på varför saker och ting är som dom är.
Att sätta ord på hur det känns faller sig inte direkt naturligt för mig. Känslor hit och känslor dit. Hur gör folk när dom lämnar ut sig? Till andra alltså. Inte genom en patetisk blogg som på något sätt har blivit en katalysator för allt som jag aldrig säger annars. Rätt ut. Till den det gäller.
Ett ex till mig sa en gång till mig att jag var värdelös på att säga saker. Att jag först inte sa nåt. Och sen inte sa nåt. Och sen inte sa nåt. För att sen häva ur mig något. Och så blev allt fel. För jag kunde inte sätta ord på det. Och när jag tillslut sa nåt så var orden så fulla av desperation att det lät helknäppt. För att jag i ren desperation sa nåt. För att jag tillslut var tvungen.
Men Emma lyckas ofta få mig att säga som det känns. Och hon tycker inte att det är helknäppt. Utan ganska normalt. Och det är ju skönt för en känslosamt missanpassad person som mig. Som inte vet vad som bör sägas. Som inte har dom rätta orden alltid. Som tycker det är jobbigt att säga dom rätta orden. Som bör sägas.
Jag behöver galgar men jag hittade inga galgar idag. Jävla jidder. Hur svårt ska det vara?
Jag behöver promenera men jag orkar inte för det är grått ute...och well, jag är förjävla lat.
Och sen kliar det i hårbotten av blekningen. Går över på några dagar. Men det är priset som måste betalas. För att få vara het. Ibland är jag het. Om inte varje dag så någon dag i månaden. Och det får man ju vara nöjd med. Om jag bara kunde övervinna latheten så skulle jag nog säkert vara het typ 3 dagar i månaden. Det kan det ju vara värt. Om jag bara övervinner latheten vill säga. Och det är väl typ en chans på miljonen att jag gör det. Men drömma ska man ju så det gör jag.
Men med mina nya leopardtights så kan jag säkert bli het säkert 1,5 dag i månaden. Ett par skor med rågummisula skulle säkert ta upp mig på 2 dagar i månaden. Babysteps helt enkelt.
Och varför i helvete är det inget bra på tv när jag behöver underhållning
Idag har jag tänkt för mycket mellan gångerna jag har slumrat i soffan. Tänkt om jag bara fick träffa dig igen. Typ en sista gång. För sista gången visste jag ju inte var den sista. Så oändligt långt borta. Tiden har bara gått och gått och jag tänker på dig. Längtar efter dig. Vill veta att du mår bra. Se dig böja dig ner mot mig. Ingen är som du. Hjärtskärande tomt ibland. Men jag ignorerar det hela. Tänker att jag måste köpa fler galgar. Kanske nytt nagellack. Förträng. Låta tiden gå. Bort bort bort.
Drog till storebror för lite rosé. Blev mycket rosé. Vi lyssnade på musik. Pratade musik. Pratade lite Hammarby. Lyssnade på ännu mer musik. Johan startade ett mission att lära mig allt om popscenen under 90-talet då jag fortfarande lyssnade på Spice Girls. Jag hade tydligen missat en del.
Vid kl. 22.00 var jag ganska full. Och trött. Har insett att det är nåt med rosé som gör mig så sjukt trött. Så där jag-måste-sova-NU-annars-dör-jag trött. Men jag vara en trooper. Hängde med på sunkbar i Midsommarkransen. Hängde med på drink på Bauer och minglade och störde folk med bror. Blev tillslut kallad fitta av en äcklig kille i neongul jacka. Vi avvek från platsen. Sen Kvarnen. Alldeles för lång kö. Sedan Snaps. Alldeles för lång kö. Här avvek jag från sällskapet och tog sista pendeln hem. Krävdes all viljekraft jag hade i min kropp för att inte somna. När jag kom innanför dörren la jag mig helt enkelt i sängen och dog.
Vaknade upp med den värsta huvudvärken detta århundrade. Det har fortfarande inte ordnat upp sig. ALDRIG mer rosé. Fick även mess som beskrev mig som gammal eftersom jag åkte hem innan kl. 02. Jag tar en smällen. Stora mängder rosé och jag går inte ihop. Bror hade även ringt mig 5 gånger och skickat 4 sms innan jag bemödade mig att svara kring kl. 04.30. Han trodde jag hade dött. Hade glömt att skicka ett sms när jag var hemma.
Jag är numera vithårig. Jag och fjårtiz-bloggarna. Så kan det gå. Nåväl syrianen kunde sin skit. Vitt blev det. Inte för att jag bad om vitt, utan snarare blont utan gult i. Jag antar att det är vitt?!
Det luktar död i trappuppgången. Nån eller något ligger definitivt och ruttnar någonstans. Jag spydde nästan rätt över grannens dörr.
Tog en snabb cöl (läs cider) med jobbet för att sedan hasta vidare för att möta Nils för en AW på NK. Tradition.
Självklart pajjade tunnelbanan och tåget fick tömmas. Jag var sen som fan och hann inte vänta på att dom skulle forsla bort tåget som var trasigt och vänta på ett nytt. Så jag sprang. Från Odenplan till NK. Nu behöver jag inte träna mer detta år.
Men det var inte det jag skulle skriva om. Utan om min fantastiska vän Nils. Världens duktigaste och stiligaste man. Som idag landade ett jobb hos Simon och Tomas. Ni vet inredarna från TV. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Jag är nog gladare än vad han är.
Och grejen är att ingen förtjänar det mer än den mannen. För han är genuint snäll, god och gläds med andra. Aldrig missunnsam. Alltid glad för andras skull. Han har alltid stöttat mig. Stått vid min sida. Varit glad för min skull. My biggest supporter.
Han tror inte att han är bättre än andra. Tycker inte att han förtjänar mer än andra utan har alltid jobbat hårt för allt i livet. Och klarat sig med bravur. Ingen kan komma och säga att han bara har haft tur. Allt han har åstadkommit har han gjort på egen hand.
Nils, jag är stolt över dig. Finaste, raraste, snällaste. Jag älskar dig! Grattis grattis, my maaaan!
Råkade visst somna i soffan. Sov lite för länge. Så nu sitter jag här rufsig och snusar med en äcklig smak i munnen. Kommer aldrig kunna somna.
Idag har jag fått reda på att MGMT ska spela på Popaganda. Hur har jag kunnat missa det? Det gör mig så lycklig att JAG kräks denna gång. Vet dock inte hur jag ska palla med det imorgon. Dålig planering som fan.
MGMT har gjort en av världens bästa låtar, Kids. Jossan undrar hur många världens bästa låtar det egentligen kan finnas då jag säkerligen hojtar att en låt är "världens bästa" vid typ två tillfällen varje dag. Mitt svar är att det inte finns tillräckligt många, om än många.
1. 1 miljard till svininfluensavaccin???????? WHAT WHAT WHAT WHAT WHAT FREAKING WHAT???? Svininfluensan. Som ska ge lindrigare symptom än en vanlig influensa (om svininfluensan ens existerar). 1 miljard. EN MILJARD. Och folk svälter i Afrika! Och typ 33 % har Aids i vissa länder i Afrika! Och barn måste arbeta 12 timmar i Bangladesh! Och kvinnor tvingas till prostitution! Folk säljer organ för mat! Folk dör som flugor i cancer! Men ok, låt oss lägga 1 miljard på svininfluensavaccin. Bra idé. NOOOOT! Detta med att felprioritera verkar vara ledord för hela jävla västvärlden. "Så där skulle du inte säga om du drabbas av svininfluensan". Freaking frick. Om jag får skiten (om den som sagt existerar) så får man väl bota skiten då.
2. ROT-avdrag. Rätten att dra av för hantverkare. Upp till 100 000 kr. Vad är detta för jävla skit? VA? "Men det ger nog mer jobb". Har man inte råd att renovera så ska man väl för fasiken inte göra det? Och hur jävla viktigt är det att alla fittiga moderater kan renovera sina hem i sann minimalistisk stil??? Jag bryr mig inte. Samma med hushållsnäratjänster. T.o.m.jag skulle kunna tänka mig att anställa en städerska men inte i helvete skulle jag dra av det i deklarationen. Nån jävla måtta får det väl vara. Jag har aldrig dragit av ett skit i min jävla deklaration. Och jag har haft rätt till det. Pengarna kan väl för fan användas till annat?! "Men det är ju din rätt". Javisst faan, men det finns viktigare saker. Skolböcker, bra skolmat, gratis sjukvård, gratis utbildning osv. osv.
Jävla Moderatregering. Jag hatar den hett. Och jag hatar alla som röstar på dom (utom Jossan). Jag är pissed för att Sverige som välfärdstat håller på att vittra sönder och att klasskillnader skapas. Dom rikare blir rikare och dom fattiga blir fattigare. DÖÖÖÖÖ!
Jag grät en tår eller två när jag läste denna text om min gamla hemstad Umeå. Staden jag har en sådan hat-kärlek till. Som jag älskade hett. Som jag hatade stort. Som jag ibland längtar till. Som jag ibland förbannar.
Alltid i mitt hjärta dock.
Taget från http://kryddhyllan.blogspot.com. En av de i särklass bästa bloggarna där ute. Boden pöjk och allt.
Din stolta rådhusesplanad och ditt mjukglasskladdiga apberg, dina otaliga duvor och ännu otaligare korvstånd; jag såg renmarkstorget, ditt eget lilla försök till stureplan, jag hörde ölsejdlarna stångas på Bishop's uteservering; testosteronstinna fotbrollsvrål från O'learys infravärmda entré. Jag såg dina skitnödigt alternativa schmäckmannekänger med grönt te i magen och Kii-påsar i händerna; hörde de ekologiska klackarna eka esplanadvägen upp mot rustika Lottas Krog; kände doften av hennes prisade plankstek. Jag såg de svarta stammisarna på bibliotekets utefik, kulturmänniskorna utanför Folkets Hus; hörde sången från de överförfriskade rositafyllona i nära anslutning invid Vasaplan. Jag såg din ståtliga kyrka kasta sin lutherska skugga av skuld utöver Döbelns park; blickade uppåt och såg sprickorna i den grisrosa fasaden till Scharinska Villan; ryggade tillbaks åt motorvrålen från de rastlösa bilar som tagit sats för att flyga två meter över Kyrkbron. Jag vandrade vidare längs älven; hörde de förälskade paren vänslas mellan björkarna; såg cigarettfimpar guppa som flytbojar runt skrovet på ärade Sjöbris. Jag passerade ditt charmigt luggslitna hamnmagasin, vädrade aromen från skateboardkidsens stulna smygcigaretter, kände Umeåälvens iskalla år kasta svalka på oss förbipasserande och jag stannade till för en stund, fortsatte sedan trappan upp mot vägen och vidare över bron och älskling vi kan inte ens hoppa från Tegbron för jag är rädd att vi skulle överleva fallet. Jag såg dig Umeå och jag upplevde din vånda, din tristess. Jag såg rätt in i dina kalla gula ögon, rätt in i ditt frusna hjärtliga leende, och jag rös.
Den fullständiga lyckan låg i ett par boots/skor från Sixty Seven som jag har sneglat på en längre tid på Åhléns City. Idag var jag så jävla sugen på dom att jag traskade dit. För att upptäcka att dom inte längre fanns kvar. Jag gick runt bland skorna i säkert 30 min och letade. Tillslut såg jag ett par i nävarna på en spinkig brud. Jag övervägde att slåss med henne för dom. Jag övervägde att ge henne en femhundring bara hon lät bli dom. Men jag gjorde inte detta. Utan jag följde efter henne i hopp om att hon skulle lägga dom ifrån sig. Tillslut blev hon irriterad på mig och blängde. Hon ställde sig sedan i kön till kassan och jag gav därmed upp. Men nu kan jag inte sluta tänka på dom där jävla skorna. Dom är vad jag brukar kalla pure perfection och skulle göra mig oändligt mycket mer lycklig än vad jag är just nu.
VILKA JÄVLA BUTIKER SÄLJER SIXTY SEVEN I STOCKHOLM?? VA? VA? VAAA?
Jag kommer inte kunna sova förrän jag får dom. Dom är det vackraste jag sett. Någonsin.
Finaste lilla Sara stumpan kittade middag och vin. Jag myste och ropade gladeligen tisdagsmys.
Vi löste inga världsproblem. Men vi rökte menthol och drack riesling. Pratade om ditt och datt. Umeå kom upp en sväng. Där vi växte upp tillsammans i en stor lägenhet. Som sedan brann ner. Jag försökte värva Sara till min arbetsplats. Kan ha gått vägen. Gillar tanken på att gå till jobbet och se henne varje dag (en gnutta ego, javisst). Like the good old days. Kanske inte allt för bra att fastna i det förgångna, men det förgångna var vackert om en en gnutta destruktiva varje fredag-söndag. De senaste dagarna tycks ha gått ut på en mental resa i det förgångna.
Nu är jag lite lyckligt salongsberusad och önskar att någon skulle slänga något naket min väg. Av manligt kön.
Jag har fortfarande tråkigt. Så infernaliskt jävla uttråkad. Inte ens payday kan få mig känna mig mindre uttråkad och blasé. Nåt måste hända. Nåt jävla stort. Inget fjesigt. Låt mig för fan vinna en mille på lotto eller så. Låt mig ligga med någon halvkänd. Låt mig supa som ett svin och spy i en buske. GAHHH.
Drar till Sara efter jobbet för middag och vin. Vi ska styra. Vi styr ofta. Oftast händer nada. Vi är all talk. Som jag ibland gärna hävdar att diverse snubbar är. Men en hyfsat flummig kvinna sa till mig en gång att det är egenskaperna du själv har som du oftast stör dig på hos andra. Ibland stämmer det något fruktansvärt.
Jag ska krypa upp i Saras famn och kräva att bli älskad. Känner att Jossan är leds på mitt ständiga klängande. Men hon sitter ju så jävla nära hela dagarna. Jag är inte den som låter en sådan möjlighet passera outnyttjad förbi.
Denna arbetsdag har varit så förbannat tråkig. Inte slapp. Men tråkig. Så jävla tråkig. Så jävla opepp. Ingen utmaning. Bara rutin rutin rutin. I DIDN'T SIGN UP FOR THIS!!!!
Människor envisas med att visa bilder på mig från i fredags när jag var full. Och inte nog med att jag är full på bilderna, jag såg även tjock ut. Inte lite mullig utan regelrätt smällfet. Och håret är flottigt.
Förbannade jävla dag. Snacka oflyt.
Nu måste det hända nåt innan jag vissnar ihop och dööööör! HÖÖÖR NI DEEEET?
Dagens sista: I feel old, I wanna lay down and die
I helgen har jag lyckats bli dissad två dagar i rad. För öl. Sånt gör mig en gnutta...öh...pissed.
Just för att jag aldrig trodde att jag skulle bli dissad. Jag har sms som bevisar det med. But anywho, dissad blev jag.
Och tänker därför sjunga Niccokicks låt Teenage Love jävligt högt på min balkong medan jag röker en menthol. För att all kärlek eller åtrå fortfarande precis är som när man gick på gymnasiet. Det förändras aldrig. Spel och åter spel. Jobbigt, krångligt, tidskrävande. Jag är mer av typen rättfram "hey, jag gillar dig" eller för den delen "hey, jag är sugen på dig". Jag orkar inte med detta. Jag börjar bli för gammal. Och dessutom är jag förbannat krävande. Sker inte allt på mina villkor direkt på stört så blir jag tjurig och anser mig dissad. Här och nu. Allt eller inget. NU NU NU!
God Damn You Teenage Love! Och ni ska fan i mig sjunga med.
Jag äter fortfarande godis. Har pågått i ett dygn nu.
Tror jag har fått magsår av den extrema förtäringen. Ont gör det.
Ser även redan begynnelse av bristningar eftersom magen har förstorats till sin dubbla storlek.
Kan ändå inte sluta.
Kanske dags att lova sig själv att börja springa igen på måndag? Men att ge löften har aldrig varit min starka sida. Löften gör mig tvär eftersom dom är lika med MÅSTEN. Måsten ger mig magsår om något.
Jag behöver helt enkelt någon som räddar mig från mig själv.
Jag älskar hösten. Höst är den bästa årstiden. Antagligen för att jag inte är så jävla kär i värme. Antagligen för att jag inte är så jävla kär i snö.
Höst för två år sedan var fantastiskt. Snubblade över några höstbilder från en höstpromenad det året. Den var en fredag. Minns det som igår. Jag och Sara promenerade genom Umeås gator. Förbi Johan för att hämta filmer, förbi affären för mat och slisk, sedan hem för alkoholförtäring och filmhäng. Inte en oro i världen. Minns även att det var samma dag som Ola mailade över sitt första seriösa blogginlägg. Det var en fin höst. Den var vacker. Inte så länge sedan, men känns som forever ago.
I år hoppas jag på en lika fin höst. Utan den där jävla ångesten. No worries.
(Och förbannade fan att skinnjackan på bilderna brann upp. Jag älskade den hett)
Insåg precis att jag inte har ätit något idag som kan kvalificeras som mat. Åt iofs en toast till frukost men det var typ kl. 10 imorse. Annars bara slisk. Jag mår lite illa.
I övrigt har jag träningsvärk i magen av allt sliskätande. Eller så har jag bara ont. Eftersom magsäcken har tvingats expandera till sin dubbla storlek. Men det känns som träningsvärk.
Sara och Nils kom hit och hängde med mig ikväll. Såg Happy Gilmore och Anchorman. Åt chirre och dirre, godis, vindruvor och drack cola tills det stod ut genom öronen. Mycket nöjd över att ha vänner som ställer upp på svullerier i sann bulimisk anda när jag är bakis och inte orkar med ett skit. Givetvis åt vi så mycket att vi låg utslagna på golvet och gnatade om magknip.
För att bota magknipen satte Nils och Sara igång med mission skruva-ihop-Hannas-klädstång. Nils sa "Hanna, du behöver en man. Jag sa "That's what friends are for". Vem behöver en man när jag har vänner som fixar biffen som jag är för lat för att fixa själv?
Nu ska jag fisa i soffan och glo på tv. 1000 spänn på att jag somnar i soffan.
Bra att ha vänner som kliar en på ryggen
M & M's
Gotta-bordet
Framtupa sidoläge vid överdriven förtäring av chirre
Mission påbörjat
Mission halvfärdigt
Mission completed
(Är inte killen med krulligt hår i den nya coca cola reklamen otroligt söt. Notering: Börjar denna blogg bli en reklamfilm för coca cola?)
Tappade bort hjärnan någon gång vid 23.30 tiden igår.
Undrar hur glad Mattias tjej är idag? Missnöjd kanske. En gnutta. Fick dras med drägg hela kvällen som inte kan bete sig. Jag skyller fullständigt på chefen som delade ut 40 flarror vin vid arbetsdagens slut. Upplagt för katastrof. Jag hoppas att vi inte trashade Mattias och Louise lägenhet allt för mycket.
Jag rökte två pack cigg igår. Helt onödigt. Kan ha fått lungcancer. Har försökt bota lungcancern med att sova halva dagen. Har bjudit över Sara på filmkväll. Mer än så orkar jag nog inte med idag. Borde städa först. Kanske slänga bort alla fimpar på balkongen.
Jag hoppas att du inte gör mig besviken idag också. Det behöver inte vara svårt. Det kan ju bara vara enkelt.
Gemytlig AW hos Mattias. Tills allt spårade. Vilket det ofta gör med mina kollegor. Mattias spyr, Morgon pratar goja, Johannes och Rugge-bugge sover tillsammans i en sked, Jossan försvinner, jag är allmänt jobbig, Johannes skriker att han hatar Hammarbt mitt på söder, vi kastar flaskor från sjätte våningen, jag försöker lägra Camilla, vi spiller vin i hela Mattias tvättstuga, vi lever om, vi bråkar på gatan osv.
Ett tag ägde jag världen.
Sedan hatade jag allt.
En helg i ett liv. Och du kan inte gå från "ett ställe".
Klarade alla säljare på arbetsplatsen budget så skulle alla anställda få nån flarra vin. Aldrig förr har säljarna sålt så mycket. Det visar var deras drivkraft ligger. Inte mig emot dock. Gynnar mig också. Och min drivkraft ligger definitivt i vin. Och skor. Och kläder.
Svininfluensahysteri råder på jobbet. Pratas om att vi ska vaccineras till höger och vänster och det står handdesinfektion uppställt lite varstans. Om jag hade trott på skiten så hade det ju varit all good. Dock gillar jag handdesinfektion och smörjer gladeligen in händerna med det. Lämnar även en mycket steril doft över hela kontoret.
Nåväl, arbetsdagen är snart slut. AW på Mattias "balle" (hans ordval inte mitt). Sen kanske en titt förbi Linnéas a.k.a. Kuttis kräftskiva som inte längre är en kräftskiva.
Nu har jag ätit dinkelmackor så att jag faktiskt vill spy. Man kan säga att jag har ätit mig lycklig på dinkelmackor.
Det är nåt med mig och mackor. Fick jag bara äta en sak resten av livet så skulle det nog vara mackor. Och naturchips. Och B&J's. Och thaimat. Och saker med vitlök. Och saker med curry. Svårt det där. Kom jag på nu.
Lite snus på detta och några kriminalserier så är jag nog nästan som ny igen.
Linnéa lockar med kräftskiva imorgon. Det tåls att tänkas på.
Inget har ju direkt gått enkelt idag. Ibland blir det förbannat påfrestande att ha en ständigt ovanhängande press på sig. Där varje liten svaghet granskas och påpekas. Där perfektion aldrig kan vara perfektion för även perfektionen ifrågasätts.
Jag tycker ju aldrig att man ska nöja sig, alltid prestera bättre. Men i slutändan så gör man ändå så gott man kan, men så gott man kan är inte gott nog.
Always do more than expected. Mitt måtto. Men måttot blir jobbigt när den största av ansträngningar alltid passerar obemärkt förbi.
Ifrågasatt. Förminskad. Ledsamt.
Nu ska jag peppa peppa peppa. Imorgon är det trots allt fredag.
(Återkommer senare med ett kanske något mer uppflytande inlägg. Förhoppningsvis)
Asså, det går inte att förstå sig på snubbar. Det är helt jävla omöjligt.
Konstiga. Väldigt konstiga.
Precis när du tror att du förstår. Och inget dom gör kan förvåna dig längre. Så PANG! Så kommer det något jävligt konstigt din väg. Nåt du inte förstår. Eller för den delen orkar med.
Och ja, jag har sms som bevisar det.
(Att det skulle vara så att jag dras till de konstigaste av de konstiga är ett faktum jag väljer att ignorera. Det skulle göra det hela alldeles för omöjligt. Och jag gillar hoppet)
Ibland så träffar man på människor som man känner är rätt för en.
Denna människa vill du ha i dittt liv. Nära. Och jämt.
Och när du inte får det så hoppas du. På att det ska bli så. I alla oändlig tid. För det är ju rätt.
Tanken på att det kanske inte är rätt för dom slår dig aldrig. Ignorerar faktum och bankar huvudet hårt in i väggen. För du vill ju så jävla gärna.
Känner inte dom samma sak? Finns det ingenting där denna gång heller? Men hoppas ju. För evigt.
Eller så accepterar du fakta och äter vitlök och dricker vin för att det hela inte ska bli allt för påtagligt. Tillslut så glöms det hela förhoppningsvis bort. Tills en liten händelse tänder det där förbenade hoppet igen. Och du undrar om något någonsin kommer hjälpa.
Daniella deklarerade både i fredags och idag att jag är världens äldsta 25 åring.
Och jag tänkte på det hela och kom fram till att det nog är så. Jag har hunnit med en massa. Jag började tidigt med det mesta. Och allt skulle hinnas med innan 20 års ålder.
Så om det nu blir så att jag snart käkar Werthers original och har på mig fotriktiga skor, so be it! Jag har haft sjukt skoj på vägen.
Gammal och klok. Det är jag det. Även fast Nils just nu inte håller med.
Damn you Rocky Road! Jag är nog en gnutta destruktiv.
Jag bjöd lillebror och Stina på middag. Eller lillebror bjöd, men jag lagade.
Lyxade till det med lite Rocky Road till efterrätt. Kalle-Balle och Stina åt väl en sked var sen smällde jag i mig resten. Ligger nu i soffan och är SVULLEN. Ser lite gravid ut. Och det gör en gnutta ont.
Jag VET att jag blir så av glass och alla andra mjölkprodukter men jag kan ändå inte låta bli. Helt omöjligt. Glass glass tänker jag och sedan äter jag det. Det måste ju vara en gnutta destruktivt? Lite som ett missbruk? Vet att det inte är bra för mig men ändå så äter jag nog glass en tre fyra dagar i veckan.
Kanske är det destruktivitet som är mitt middle name?
Sov en massa idag. Men jag vaknade ju så tidigt så det är ok.
Sen åkte jag till city och mötte lillebror och Stina. Gick till Kungsan för att kolla in Ung08. Och ungt var det. Teens som såg likadana ut och förortskids i skrämmande munderingar. Satta oss på ett ställe och intog alkohol. Pratade om mindre viktiga saker och myste.
Drog vidare till Bauer och mötte upp Sara och diverse annat folk från B-town. Drack en drink eller två. När crewt drog vidare så bestämde jag mig för att åka hem. Köpte skvallerblaskor och snus på Pressbyrån. Gick en stund i regnet. Mer mys.
Hemma nu. Ska se lite serie och okynnes snusa. Njuta. Ensamtid. Inte tänka alls. Har ändå inget viktigt att tänka på.
Igår lyckades jag och Daniella på börja nåt typ av mission att tömma vår arbetsplats på alkohol (med lite hjälp av Jossan och Mattias, men dom gav upp så tidigt).
Vi lyckades ganska bra. Fulla blev vi. Daniella cyklade hem efter ett tag och jag drog till pendeln. Fick med mig Mattias paraply av misstag (ja faktiskt, misstag. Lugn bara lugn, tar med paraplyet på måndag igen Mattias lille. Och jag har din nyckel. Tror jag). Lekte med paraplyet och utförde diverse konster för att roa mig själv när jag gick hem. Det var ganska roligt.
Gick förbi affären och handlade cigg, chips och en bok av typen chic lit?!
Åt chips och somnade. Typ medan jag åt. Flyttade mig till sängen vid kl. 2.30.
Vaknade kl. 7.22. Pigg pigg pigg.
Ligger dock fortfarande i sängen och läser lite bloggar, snusa, äter chips, läser lite bok och kollar sport. Multi-tasking is my middle name.
Lillebror är i Stockholm. Måste nog styra lite häng.
Storebror fyllde 30 år igår. Fira gör han på Gotland. Vi får fira sedan. Grattis grattis dock.
Jag tänker visualisera mig att denna dag går ofantligt stort.
Och på så vis kommer den göra det.
Vår mentalatränare vi hade när jag spelade handboll pratade mycket om att visualisera saker. Jag tyckte oftast att hon snackade dynga. Men idag tänker jag ge det ett försök.
Sen ska jag be till Gud också. Om att denna dag ska gå fort (och ja, jag vet att människor svälter i världen).
Jag är sliten. Har lite ont på konstiga ställen typ äggstockarna. Är jätte trött. Och jätte kärlekskrank. Och vill att du ska vara här.
Borde sova men själva bedriften att flytta sig från soffan till sängen är så grovt monumental att jag aldrig kommer orka med det. Kommer sitta här till imorgon. Och stirra lite. Och fundera lite.
Idag har jag säkert skickat 200 sms. Jag har fått sms-tumme. Kan man sjukskriva sig på grund av det? Typ som tennisarmbåge?
Imorse klädde jag mig fint, men insåg att det var en fuldag och bytte snabbt om till något fult och bekvämt. Jossan garvade gott åt min hästtröja. Nåväl, fuldag förtjänar ful-töntiga-kläder.
Och blek var jag.
Och smutsig var jag.
Och hade världens största finne på hakan.
Och var ofantligt tjock.
Höjdpunkten var att jag fick en glass av Victor a.k.a. Kalle för att han spillde en öl på mig i fredags. Åt den med glädje. Men efteråt fick jag genast en begynnelse till dubbelhaka. Tror jag?
Sen luktade jag lite svett för jag glömde deo. Jag glömde mycket imorse,
Nu har jag sovit i soffan och svettats massor.
Jag ska ta tag i städandet alldeles alldeles snart. Spruta lite starkt rengöringsmedel lite här och var. Mitt egna hem äcklar mig. Fast jag har iofs varit konstant äcklad sedan jag såg ett program om feeders när jag var bakis i söndags.
Det var en gemytlig kväll. Vi lyckades vara överallt men ändå ingenstans. Kvarnen, Bauer, Torget, Pontus by the sea, kön till F12, utanför Södra teatern och slutligen Laveau.
Kvällen började med mig, Nisse P, Jossan, Anna och Emma. Anna föll av vid Bauer, Emma vid Pontus by the sea och Nils avvek vid F12. Jag och Jossan stod längst helt enkelt. Mötte upp Ilir, Fidan och Shandy vid Södra teatern. Gick till Laveau där Jossan var den första att avvika.
Jag stod längst. My proudest moment. Befann mig vid centralen kl. 3.30 för att hitta en taxi. Hittade en efter ett tag. Och hade då hunnit röka 3 cigg och nästan fått spö av en snubbe. Lyckats undvika spö två dagar i rad. Wiho!
Jag är klar en timme innan jag behöver vara klar. Och då har jag sölat. På riktigt. Har jag typ glömt att sminka mig eller nåt? Tror icke det. Shit pommes alltså. Vad fan ska jag göra nu i en timme? Brukar aldrig har tid över att sitta så här och reflektera över grejer.
Se Du är vad du äter kanske? Och dricka en öl? Eller plocka upp lite? Ta ut soporna? Gå och köpa cigg och snus och en kam? Ska ta mig en funderar på om jag orkar med klackar eller inte. Antagligen inte.
Igår hade jag på mig en jumpsuit. En jumpsuit kan vara det bästa plagget i världen. Ett stycke. Skönt. Krånglar inte. Dock måste hela skiten av när man ska kissa. Men på det stora hela, ett fantastiskt plagg.
Nu är min härliga jumpsuit dränkt i öl. Det gör mig lite ledsen.
Ska försöka städa upp ungkarlslyan nu. Kanske käka. Sedan dra mig mot söder.
Idag är det alldeles för varmt. Jag klarar inte av det.
Har druckit mig i ett praktiskt taget obrukbart tillstånd. Det var länge sedan. Jag är lycklig över bedriften.
Hängt med Rugge-Bugge, Victor a.k.a. Kalle och Johannes på sunkhak. Det var alldeles gemytligt tills Kalle spillde ut en hel öl över mig och jag blev blöt i trosorna (not in a good way) oCh lackade ut totalt. Stod i soffan och gormade på tills vaken kom och pekade med hela handen och skreK "DET ÄR INTE OKEJ! NU SKA DU GÅ HEM".
Så hemåt gick jag. Eller snara till McD med Johannes och intog föda. Hade då inte ätit på 12 timmar vilket kan vara orsaken till det tillstånd jag befinner mig i nu.
Vidare hann jag även med att tjafsa med några invandrarbrudar som envist snortade kola inne på toaletten på sunk-Theodoras när jag behövde pissa som mest. Ena bruden var grymt sugen på att ge mig däng men den andra bruden hindrade henne med orden "hon har ju fan fett med attityd, låt henne vara". Just då var jag kung i världen. Överlever man ett "interaction" med invandrarbrudar så är man fan i mig värd titeln.
Nu ska jag röka några gamla ryss-cigg som innehåller så jävla mycket tjära att en enskild cigg kan ge dig lungcancer på stört. Jag kommer dock antagligen bara börja spy eftersom jag är mycket full.
Träffade Jossan för första gången på en vecka. Hon sa att jag såg väldigt smal ut. Jag tackade och tog emot. Log nöjt inombords då jag har ätit väldigt mycket glass hela veckan. Så mycket att Mattias kallar mig Ice Cream Feeder numera. Mest för att jag får sådana skuldkäslor av att äta glass själv så jag tvingar in alla i synderierna. Bjussar gärna på glass bara någon äter med mig.
Anywho, bra att börja helgen med att vara smal. Efter helgen kommer jag vara fetto igen.
Nils och Sara. I helgen ska vi ut. Helst söder. Sedan vidare. Och hör sen!! Nu ska vi hänga. Några frågor på det? Dricka rosé i solen och förundras över vår egna utsökthet.
Varför söp vi oss fulla så ofta och lyssnade på musik? Pratade om musik? Nu får jag verkligen anstränga mig för att hitta en låt som inte påminner om dig.
Försöker nu supa mig full själv och hitta låtar som inte har med dig att göra.
Blir Arctic Monkeys med Mardu Bum. En av favvo låtarna från våren 2006.
Jag är officiellt sur. Barnsligt, onödigt och töntigt sur sur sur. Vill kasta saker kring mig. Kanske är jag arg? Vem fan vet? Irriterad då kanske? Jag gillar inte alls känslan. Inte alls. No no no no. Jag har varit så känslomässigt avslagen så jävla länge att jag inte kan detektera vad fan jag känner?
Arg då. Jag nöjer mig med det.
Det är nog min jävla Borderline personlighetsstörning som spökar. Ja, jag tror jag har det. Googlade det idag igen och blev övertygad. Kanske en gnutta tourettes också. Jag svär iaf för mig själv just nu. Och känner mig en gnutta ticsig.
Satan i gatan.
Jag super mig fan full. Sånt gör folk med Borderline. Beter sig destruktivt och dricker och missbrukar. Det var jag en gång i tiden. Jag vill bli så igen just nu. Men bara just nu. Ikväll.
Jag tror det är dags för mig att åldersnoja totalt och bli bimbo.
Vad säger ni?
Löshår, fejkpattar, restylan, kemiskpeeling, naturdiet osv. Fast frågan kvarstår dock...hur fan hinner man med detta med ett heltidsjobb? När fan ska jag springa på behandlingar och sånt? Kom med en gameplan så är det fan ON!
Så här förfallen kan jag ju inte vara va? Då kommer ingen någonsin vilja gifta sig med mig, skaffa en drös med ungar och köpa radhus. Jag får dö som förfallen nucka.
(Idag är jag dock sjuukt snygg så jag väntar med ovandlingen till en dag jag känner mig ful)
Gjorde ett tappert försök att rensa bland 4000 sms i inkorgen på telefonen. Kan inte bara radera alla för jag är så jävla sentimental. Tillslut blev jag så sentimental att jag började lipa. Det var många fina sms där, många tråkiga och många tragiska. Men på det stora hela fina fina.
Kan ju lugnt säga att Nils, Emma och X leder ligan på flest sms i inkorgen. Emma är definitivt drottningen av sms. Och Nils är definitivt kungen av sms. Nils har även en tendens att skriva noveller. Text text. Emma kör mer one-liners.
Jag mår lite illa. Halsbränna eller så. Lyckades ful-napa i soffan som vanligt. Mådde mer illa efter det.
Tydligen har jag gått ner mig sedan nio månader när någon såg mig sist, enligt kommentar i inlägg nedan. Jag vet inte vem denna någon är. Vet inte vem jag såg senast för 9 månader sen. Antagligen en massa människor.
Nåväl, blir man äldre så blir man. Skit samma. Även solen har sina fläckar så att säga.
För att ha "gått ner mig" så tycker jag att jag lyckades ganska bra idag. Får jobba med det man har helt enkelt.
Min besatthet för allt som är randigt måste få ett slut. Räknade till 7 randiga tröjor i garderoben. Det är väl kanske lite i överkant?
Käkade lite gröt när jag kom hem. Tog en slurk vitt vin från en flarra som stod i kylen. Snusade lite rapé. Somnade i soffan med rapén inne. Kan ha kommit rapé på kudden. Har insett att jag nog inte kommer kunna sova alls i natt. P.g.a. napen. Ibland blir bara allt så jävla sorgligt.
Och allt jag vill är att äta saker. Äta, äta, äta. Möla in saker i käften. På ett sånt där bulimiskt vis.
Mark Levengood i ett Herrans Liv. Han är rolig. Men fy satan vad jag hatar finlandssvenska. Tänk att ha sex med någon som pratar så? Äh, jag spyr fan i munnen.
Nu ska jag mysa vidare i min randiga outfit. Mys mys. Kanske lite mer vin?
Jag tror precis att jag snubblade över en porrfilm där en av deltagarna ser ut som en person som jag, Sara och Emma känner. Vi har nu diskuterat fram och tillbaka om det kan vara personen ifråga i en halvtimme och ingen av oss blir klokare. Men vi säger att vi är 90 % säker på att det är personen ifråga.
Det hela blev en gnutta obehagligt för mig. Huuu.
Det jobbigaste är att inte veta säkert. JAG VILL VETA. Jag kommer aldrig kunna sova igen annars.
Nu har mina tjejer + Ola åkt. Buhu. Har varit en trevlig helg. Familjär och fin.
Efter att ha joxat runt med lilla Elsa hela helgen så kände jag nästan den där biologiska klockan. Men bara nästan. Räckte med att Marina pratade förlossning ett tag för att den skulle sluta ticka igen.
Men hon är fin finaste lilla Elsa även fast hon har kräkts i min soffa och i min säng och på mina byxor och på min tröja. Helt ok dock. För jag tycker så mycket om henne. Har ju fan dejtat snubbar som har gjort samma sak. Tur att jag inte gör det längre.