Ett långfinger till hela etablissemanget, idag, alltid!
Jag tänker alltid på dig med kärlek.
Min tid i Umeå bestod till stor del av fylla, olycklig kärlek, kk förhållanden och skrattfnatt! Men mest fylla och olycklig kärlek. Fy satan vad jag var olyckligt kär. Fy satan vad jag drack mycket. Varje helg och oftast nån gång på veckorna var jag packad och hoppades att nån snubbe skulle ringa. Ringde han inte så ringde jag. Ibland blev det fint, men allt för ofta blev det katastrof och dekadens och destruktivitet av det hela. Kan tyckas att detta skulle vara tragiskt. Men jag minns det som något fint. Det var en fin tid. Fick mig att känna mig mänsklig.
Nu för tiden tänker jag aldrig på någon snubbe. Jag saknar ingen. Jag känner ingen längtan. Var skönt ett tag. Nu börjar det bli jobbigt. Jag vill ju känna mig mänsklig. Men jag har aldrig tid att känna mig mänsklig. Och sen tror jag helt enkelt inte att jag har tid eller ork att ta mig tid att bli krossad av en snubbe. Så jag tittar inte ens åt män. Jag märker inte av det hela.
Men jag vill ju vara mänsklig?! Men hur ska man ha tid med det med ett heltidsjobb?
Kings of Leon med låten Revelry beskriver tiden utmärkt (märk väl att jag har ersatt min längtan efter dålig män med musik som jag applicerar på min rådande levnadssituation och gamla levnadssituationer). Nåväl, låtraden "I drink and I smoke and I ask you if you ever around" är den mest klockrena ever!
Jag tycker det är trevligt att bo själv. Tycker det är skönt. För det mesta.
I natt när jag kom hem full som en kastrull uppstod komplikationer. Jag hade på mig ett par stövlar med väldigt högt skaft. Ett helvete att få på och än värre att få av men ack världens snyggaste. Nåväl, jag fick givetvis inte av mig stövlarna i fyllan när koordinationsförmågan inte var på topp. Jag kämpade och kämpade. Började nästan gråta och var påväg att ringa Nils och be honom komma ut till Edsviken och hjälpa mig. Alternativt att sova med stövlarna på för jag var trött. Tillslut blev jag så jävla förbannad och gjorde en sista kraftansträngning att få av mig dom och då gick det.
Idag har jag dock sjukligt ont i höfterna som på nåt vis har tagit stryk av allt slitande och böjande i olika positioner. Jag är trasig.
Givetvis vaknade även tidigt idag även fast jag var ute sent. Inget bra på tv denna tid. Jag äter naturgodis istället. Frystorkad jordgubbe med yoghurt överdrag. Cashewnötter med sourcream smak. Choklad och kokos! I LOVE IT!
Idag har jag på mig min glittriga second hand tröja med axelvaddar. Jag känner mig sjukt funky fresch och redo att möta dagens alla utmaningar som består i att gå till systemet och handla alkohol till 250 pers. Ikväll är det kollektionsfest i butiken mellan kl. 17 och 20. Är ni i Stockholm så titta förbi.
Vidare middag på 1900 with le office. Sen fortsatt kollektionsfest på Spybar.
Tanken slog mig idag att jag faktiskt har hittat mannen i mitt liv. Eller iaf kärlek vid första ögonkastet. Jag kommer ihåg det så jävla väl. Första gången jag såg honom. Det var nog i maj 2007. Jag tittade på hans perfekta anletsdrag och jag tänkte: herregud vad jag älskar honom. Utan att ha sagt ett ord till honom. Än idag tänker jag: herregud vad jag älskar honom. Det var perfekt. Är perfekt. Kanske alltid kommer vara perfekt p.g.a. av illusionen av personen ifråga.
Därför blir dagens sista låt Tegan and Sara med Nineteen. Kunde inte hitta albumversionen på youtube så det blir någon akustisk variant istället. Inte fullt lika bra, but you will get the picture som man brukar säga.
Jag är så trött så att ögonen på riktigt går i kors. Tittar åt olika håll. Fladdrar. Jag brukar bara titta i kors när jag är full. Iaf påstår andra det. Jag förnekar det gärna. Vidare attraktivt är det ju inte. Och jag tror inte att det blir bättre av det faktum att jag har stirrat på ett par exceldokument hela dagen. Jag vill göra slut med excel. Kolla bara hur de ser ut på bilden?!!!
Utväxt har jag också. I håret alltså. Polsk-hora de luxe!
Nu ska jag gå och betala en lite deposition hos the tattooguy så att jag inte kan banga ur.
Blir gjort nästa fredag. Hade kunnat göra det idag. Men tydligen så gör det liiite ont att tatuera fossingen och skor är därför inte att rekommendera. Därför bör tatueringen göras på en fredag så att jag kan ligga på sofflocket hela helgen med fossingen i vädret och inte traska omkring i heals.
Igår grät jag faktiskt en sväng. Det var månader sedan sist. Men grät gjorde jag. Hjärtskärande gråt. Tårar som rann. Av framtidsångest. Denna framtidsångest.
Jag pratade med Gud en sväng. Om att allt skulle lösa sig och så. Om hon kunde se till så att det gjorde det. Så hade det varit snällt.
Jag vill att allt ska vara klart och betalt. Jag vill slippa undra. Det är inte roligt att undra längre.
Och diamonds are forever. Därför förgyller jag min fot med dom. Även om jag inte vet om jag vill vara för evigt? Eller om något borde vara för evigt? Är det en fånig tanke?
Kan inte du och jag vara för evigt? Eller blir det tråkigt då?
Jag följde med Camilla till en tatueringsstudio på söder idag. Bokade tid för att göra min första tatuering. Fick dock beslutsångest om vilken av alla mina tatueringsplaner jag skulle genomföra först. Men det blev foten. Och givetvis går jag old school. Alltid old school.
Mamma vrider sig nog i ångest när hon läser detta. Men lugn bara lugn mamma lilla, jag har tänkt igenom det hela.
Jag ska starta vett och etikett skola också. Folk vet tamigfan inte hur de ska bete sig nuförtiden. Ingen uppfostran. Ingen etikett. Och verkligen inget vett. Alla borde läsa en vett och etikett bok någon gång i sitt liv. Självklart inte för att följa den slaviskt men för att iaf ha ett hum om hur landet ligger.
Jag ÄR tamigfan den klyftigaste av ALLA apelsiner i fruktskålen.
Mitt mission in life är att sprida kärlek till massorna likt DiLeva. Jag har insett det idag.
Detta efter att ha stött på en trist och lite nedtryckande jargong i vissa vänskapskretsar. Istället för att stötta är det hårda ord och anmärkningar och ändå väljer dom att kalla sig vänner?! Vänner ska ju ge kärlek. Villkorlös och fin kärlek. Jag är trött på tråkig jargong och tråkiga attityder.
Peace, LOVE and understanding är vad jag vill ha. Jag ska trycka det på en t-shirt och sen måla tavlor i ämnet.
Jag har även en viss tanke om att krama om alla som kommer med taskig attityd och nedtryckande kommentarer. Detta kontra det faktum att jag egentligen vill slå dom på käften. Men det ska jag ju inte göra. Här är det en vända andra kinden approach som gäller. I kampen mot kärleklösheten.
Fick med Olof på bio. The Wrestler. Jag är sjukt nöjd med bedriften och att jag äntligen får se den.
Det blir popcorn till middag alltså. Och cola.
Smal får jag bli nån annan gång. Jag har gått upp tre kilo sen jag flyttade till Stockholm, men mitt midjemått har minskat med tre cm. Jag får det inte att gå ihop? Mamma mumlade nåt om muskler men i så fall är jag den första i världen som har fått muskler av att bära påsar med kläder. Iofs knatar jag nog på ett par mil per dag.
Jag kan vara ett medicinsktunder. Skulle inte förvåna mig alls.
Dock är jag jävligt förkyld just nu. Helt tjockt i halsen. Och sånt där rinnsnor. Som inte går att dra in. Utan som rinner ut från näsan fast man försöker förhindra det.
Jag lyssnar alltid på musik när jag går. Detta för att musik får mig att gå coolare. Och mer självsäkert. Jag blir ball personifierad och det är ju just det jag vill vara.
Idag har jag framtidsångest och funderar på om jag behöver någon som räddar mig från mig själv. Även fast jag på senaste tiden har varit very mucho mer vettig än vad jag en gång var.
Jag försöker ta mig tillbaka till Stockholm. Min impulsivitet och det faktum att jag sket i att kolla returbiljetter har nu resulterat i att jag kommer få punga ut fett med stasch för att ta mig tillbaka idag.
Och tillbaka idag ska jag för imorgon måste jag jobba. Och ikväll får jag ligga om jag bara tar mig tillbaka. Hade kunnat få ligga hela helgen om jag inte hade fattat (det så här i efterhand) lite okloka beslutet att åka till B-town.
Nu ska jag stryka en tröja och idka självrannsakan.
På lördag ska vi till Debaser och se Yo Majesty. Lugn bara lugn. Du hinner även med schlagerkväll med boysen också för spelningen är inte förrän vid 12 på natta!
Idag har jag målat naglarna i 4 timmar och tittat på all snö.
Jag har även köpt underkläder för en massa pengar. Och nagelprodukter.
Nu ska jag gå ut och känna på snön och lyssna på tystnaden. För tyst är det här i norr. Tyst som i graven. På riktigt. Speciellt mitt i natten. Om nån timme eller två.
Min flytt från Umeå till Stockholm var livsnödvändig för min överlevnad. Mitt beteende i Umeå var allt annat än bra och jag drogs till allt som var dåligt och destruktivt. Min livsstil i sig var destruktiv och tragisk och jag kunde inte förändra den. Allt gick på i ett patetiskt ekorrhjul och jag var helt oförmögen att göra något annat.
Nu har jag brutit det beteendet och kan istället fokusera på att vara lycklig. Vilket jag inte kunde göra tidigare i den jargong som rådde och i den sinnesstämning jag befann mig i.
Jag är lycklig, stressad och peppad!
Kristoffer sa att jag såg glad ut. Det gjorde mig ännu mer glad.
Igår hade jag en trevlig dag på söder med Kristoffer, årets första semla och lite second hand shopping. FYND!
Vidare till kontoret för möte med Grandpa på kvällen. Drack massa vin. Jag och Carro drog vidare till Riche och jag drack alldeles för mycket drinkar. Jag betalde sedan en dyr taxi hem och däckade i sängen. Vaknade kl 6.17 och var omänskligt pigg. Har varit vaken sedan dess och sett på reklamtv och Teletubbies. Vad hände med kvaliteten på barnprogrammen?
Jag är nu omänskligt sugen på en bio ikväll med mängder med gotta. Who's up for it?
Jag ligger i en soffa på jobbet och försöker fixa ett fräscht pressregister and what not. Perfekt onsdagsslött.
Känner en grav längtan efter ledighet. Känner en grav längtan av att resa bort nu på en gång. Jag säger Barcelona. Hade varit fresch som fan. Och sköööönt. Hade en tanke om att dra till Boden imorgon, men jag la tanken åt sidan. Byta hufvudstan mot B-town kändes inte fresch alls.
I all opepp försökte jag peppa mig själv med att inhandla en nya Rodebjer kappa och ett par fräcka Rodebjer byxor. Själfallet lyfte inköpet mitt humör men jag kände mig inte mindre trasig och opeppad.
Sen ringde Olof och föreslog en fika som sedan övergick i middag. Och jag insåg att vad jag behövde för att känna mig lite hel igen var ett vänligt ansikte och trygghet. Inte fashionpeople i ett hierarkiskt system jag ibland inte förstår mig på.
Jag älskar modebranschen men ibland blir jag trött. Så in i helvetes trött.
Sjuklig opepp har infunnit sig. Äcklig skit opepp. Förbannade fan vilket opepp. Detta fast jag har ledighet att se fram emot. Grav opepp. Gråten sitter i halsen och jag vill, för första gången på väldigt länge, lägga mig i fosterställning och gråta. Fy fan vad livet känns orättvis idag. Egentligen helt utan anledning. Men orättvist känns det.
Jag peppade med Britneys Toy Soldier när jag gick till jobbet.
Det är precis vad jag behöver. En fucking soldier.
Jag sov tre och en halv timme i natt. Jag borde ha sovit tio med tanke på min fysiska utmattning. Jag pressade mig upp iaf och värmde upp arbetsdagen med pressbyrånkaffe och dextrosol. Sen åt jag dextrolsol till lunch tillsammans med några räkor som jag fixade upp ur en sallad. Mer hann jag inte med.
När jag senare traskade mot pendeltågen var det hånglade par och försäljare som sålde rosor överallt. Visst fan stack det till lite i hjärtat när jag insåg att jag var på väg hemåt med en chirrepåse, keso och Brämhults morotsjuice. Jag slog på Bon Iver på Ipoden och tyckte lite synd om mig själv.
Nu har jag smällt i mig chirrepåsen och ska måla naglarna. Sen är det sängen. Happy saturday.
Konstigt hur dagarna smälter ihop när det bara är work work work.
Idag har jag arbetat många timmar. Jag har lyft saker, jag har klätt på folk saker och sagt att dom ser faaaaabulous ut, jag har packat upp kläder, jag har pratat, jag har bråkat med våran budkille, jag har stött på en söt kille och främst så har jag varit sjukt fäshion! Och under stora delen av dagen har jag gjort detta i ett par NYA högklackade skor.
Jag har inte hunnit med att intaga föda under hela dagen. Slängde i mig lite libanesisk mat där kring 21 tiden. Nu är jag hemma igen. Upp och knega innan kl 7.
Jag skakar som ett asplöv. Min kropp vill lägga av. Jag är övertrött och stirrig.
I vanlig ordning klev tiggaren på i Solna. Han delade ut sina laminerade lappar, gick en runda och kom sedan tillbaka för att samla in pengarna. Jag hade givetvis inte skänkt en endaste liten krona p.g.a. hans tendens att ljuga.
Han stannade vid mig väldigt länge med utsträckt hand och upprepade please please please om och om igen (iaf tror jag det var vad han sa, jag hade ipoden på väldigt högt). Jag skakade på huvudet och sa nej nej nej.
Så påträngande brukar han faktiskt inte vara. Kan berott på mina tre jätte stora Rodebjer påsar proppfulla med kläder?!
Popkonst är mig mer klädsamt än annat. Idag önskar jag att hela världen var popkonst. Så att jag fick vara klädsamt vacker i kulörta färger. Idag behöver jag få vara klädsamt vacker.
I övrigt så är det ju tur att jag ska stå på ett lager hela dagen idag och välja ut kläder till utförsäljningen. Ingen kommer se mig. Och det är ju bra. För världen är ju inte popkonst.
Thank god for photo booth så att jag kan leva av illusionen av mig själv i popkonst.
Varje dag när jag åker hem från jobbet med pendeln så är det en man som stiger på någonstans kring Solna. Denna man lägger ut en laminerad liten papperslapp på alla säten där det står att han är en fattig man med två barn var av en av dessa har leukemi och att han behöver pengar till barnets behandling snälla ge honom en slant. Typisch.
Jag tycker ju givetvis att han är den största lurendrejan i världen. Vadå? Cash för behandling? Sjukvård är ju gratis i Sverige. Iaf sist jag kollade. Iofs kan det ju vara så att han kommer från någon öststat och ungen är kvar i öststaten. Men hur i helvete tog han sig till Sverige då om han nu är så jävla fattig? Jag tycker inte om det. Dessutom brukar en unge göra jobbet med att tigga pengar typ nån dag i veckan. Han har också en laminerad lapp med dig. Tror dock att budskapet är annorlunda. Men vad faaan?! Skicka ut ungen att tigga också? Coooome on! Dessutom är det ju ett bevis på att kidsen är i Sverige också och inte i någon öststat och därför kan utnyttja Sveriges gudomliga sjukvård. Och skulle det vara så att ungen är här utan asyl så kommer dom ju fortfarande att hjälpa honom. HALLÅ?!
Jag tror gubben tjänar multum på att tigga i pendeln. Han jobbar säkert tunnelbanan under lunchruschen.
Och jag är inte totalt kallhjärtad. Lider otroligt med folk som är fattiga. Men inte med folk som luras.
Trots att jag sitter i ett relativ kallt rum i en våning någonstans på Upplandsgatan och längtar efter en sojalatte med en extrem hetta så känner jag en grav pepp. Den senaste veckan har pepp inte alls infunnit sig och det var varit idel motgångar. Men nu jävlars i helvete blev det onsdagspepp!
Detta till trots att jag ska jobba extremt många dagar i rad och väldigt många timmar. Things you do for fashion!
Jag ska jobba på alla hjärtans dag. Det ska bli gudomligt. Stockholmare har annars en tendens att tycka synd om alla som är singel. Du får INTE vara singel. Då är det fel på dig. Och herregud om du inte har en helgplan redan under tisdagen. Då är du sorglig. Jag förstår det inte? Men jag får många medlidsamma blickar hela tiden. Folk tror helt enkelt inte att jag har vänner eller nåt att göra.
Jag insåg ju faktiskt att jag hade en bild på min lägenhet som Ola efterfrågat. Dock är bilden i sig tagen för drygt 5-6 veckor sedan och jag hade endast en säng och en omotiverat stor lampa som möblemang. Sedan dess har möbleringen utvecklats något, men det får jag visa er sedan, Bland annat har jag valt att inreda mitt kök i rosa. Allt för att spä på könsrollerna och för att jag aldrig har haft ett rosa rum. Inte ens när jag var liten.
Jag har precis kommit över chocken över att jag aldrig kommer bli lika snygg och cool som Debbie Harry, när jag inser att jag lever i IKEA-land och faktiskt (för det mesta) hellre läser Gynning än Kafka och tycker att box-vin är Guds gåva till mänskligheten. Jag är Svensson personifierad. En sanning jag inte riktigt kan leva med eftersom jag hellre vill vara svår och rebellisk än mellanmjölkstråkigt och helt enkelt beige.
Jag är dock ganska nöjd över att jag hellre lyssnar på "svår" musik än kommersiella radiokanaler som NRJ. Ett faktum jag kommer hålla hårt vis och alltid skylta med när jag beskriver mina personliga fördelar.
Nu ska jag lusläsa senaste numret av av Sonic i jakt på ett riktigt svårt musikstycke att skryta med.
Och helst av allt vill jag ha en Marlboro men jag glömde köpa när jag var och handlade. Även fast det var just därför jag gick och handlade. Men jag fick med mig en pepparkvarn hem. Och nudlar. Och plastfolie. Och aluminiumfolie. Men inte Marlboro. Det allra viktigaste.
Happ, så var jag tillbaka på stenåldern. Tog mig ungefär två timmar att fylla upp den pott på 5 Gb som jag får ladda ner varje månad på mitt Telia mobila skit bredband. Nu är mitt internet lika snabbt som det var kring 1997.
Och nej, man lär inte så länge man lever. Inte om man är lite ivrig sådära.
Jag vill hem till min lägenhet. Jag ska njuta av ensamheten. Nakenheten. Och kanske youporn om jag orkar. Om jag inte har förlorat mojon för alltid? Borde ju iaf kontrolleras.
I denna soliga eftermiddag.
Tror jag ändå saknar någon. Kan vara kille 1 eller kille 2. Men inte kille 3.
Jag saknar familjen. Min biologiska och den jag har skapat själv.
Nästa gång jag kommer ha sexuell samvaro med en man så kommer jag förväxla det hela med kärlek för att det var så länge sedan. Jag kommer missta könsligt umgänge med kärlek. Jag kommer inte ihåg hur man göra.
Min lugg hänger i ögonen och jag ser ingenting. Kanske lika bra det? Finns det nåt att se? Dock är det fint väder idag vilket det inte har varit på veckor och jag känner att synen behövs för att jag verkligen ska kunna njuta av det. Kanske borde göra nåt åt hela bangs in my eyes grejen? Fast bangs in eyes är ganska cool. Och cool vill jag ju vara. Debbie Harry cool.
Några gånger per år blir jag pissed över att jag inte ser ut som Debbie Harry gjorde när det begav sig. Sen blir jag även sur över att jag inte ens kan, men största möjliga ansträngning, lika jävla ball och avslappnat snygg som henne!! Hur fan gör människor för att bli så där coola? Jag måste veta! Jag vill vara så. Jag vill inte vara så här svenssonaktigt mellanmjölksaktigt normal! Varför i helvete blev jag så? Det är ju inte jag. Jag känner mig fånge i svenssonheten och jantelagen. Det är samhällets fel att jag inte är ball och cool och snygg och frän.
Nu ska jag spotifya skiten ur Blondie i hopp om att jag kan inspireras och bli lika cool och snygg som Debbie Harry. Hennes röst går inte av för hackor heller.
Marina har åkt från Stockholm nu. Jag ska nu bo själv för första gången på tre år.
Tanken slog mig med kraft när jag kramade om henne vid bussen och trakade mot tunnelbanan. Jag stannade till vid Pocket Shop för att köpa mig några böcker att fylla ensamheten med. Jag hade tänkt mig några heavyweight böcker i klass med Kafkas Processen eller liknande. Hamnade ändå med Gynnings Ego Girl i näven fast jag redan läst den och Rosings bok. Eftersom jag inte var så djup som jag ville vara så gick jag över till pressbyrån och köpte trisslotter istället. Sedan vandrade jag vidare med Joel Alme i hörlurarna och kände mig melankolisk och lite rörd. Vet inte vad jag kände mig rörd över?
Tur att Olof kommer förbi om ett tag (även om det är för att hämta sina saker). Jag behöver se en annan människa en liten stund till idag.
Vad gör man när man bor själv? Youpornar sönder datorn?
Vid pendeltåget så fann jag mannen i mitt liv. Han hade slitna lite 80-tals inspirerade Nike skor, ett par Levi's 501 alternativt 507 också relativt slitna, en stickad cardigan, stor halsduk, brun skinnjacka och långt skitigt hår.
Jag blev kär på stört.
Jag tittade lite på honom under lugg och han tittade tillbaka. Sen tittade vi på varandra. Sen blev jag generad och ställde mig 10 meter bort.
Sen satt jag hela resan och hoppades att han skulle hoppa av vid samma station. Det gjorde han inte.
Nu har jag tragglat klart en engelsk pressrelease. Varför är det så jävla svårt att stava på engelska? Eller för den delen bygga en mening? En text som vanligtvis tar mig 5 min att skriva på svenska tar ju fasiken 2 timmar på engelska.
Nåväl funderar på att ta helg alldeles snart. Denna vecka har inte varit min allra bästa, men jag tog igen det på slutet, och avslutar denna vecka med positiv feedback från miss Rodebjer herself!
"Ny stad, ny brud, ny PC men inte en enda jävla bild ditt CP! (Hur bra är jag på att raaajma??!) Nämen seriöst nåt vill jag se, lägenhet? Olof ;) el bara määcen" /Ola
Nåväl jag slänger upp lite bilder tagna med min lilla nya fina mac på min lilla arbetsplats! Sen ska jag leta fram en på Olof också. Olof lämnar dock mig imorgon och flyttar till Karlaplan. Det kommer bli tomt och ensamt, men skönt också. Är tre år sedan jag bodde själv. Nu ska jag bara fixa lite bilder på min fina lya också. Får helt enkelt bära omkring macen och fota liiiite!
Ola tycker Anna Skipper är en bitch. Jag tycker givetvis att hon är fantastisk.
Jag har en teori om att tjocka människor är dumma. Detta eftersom de flesta är överviktiga p.g.a. av skit som dom trycker i sig. Vilket givetvis medför att jag tror tjocka människor inte kan läsa eller för den delen aldrig har gått i skolan. Detta eftersom de annars skulle vara medvetna om den dåliga matens skadeverkan, vilket de helt uppenbart inte är eftersom de är tjockisar.
Alla människor som uteslutande äter snabbmat eller färdigrätter är helt dumma i huvudet. Jag är övertygad. Innehåller ingen näring alls. Innehåller bara dåliga fetter och kemiska tillsatser. Vilket jag på något vis tycker att alla borde vara medvetna om, vilket tydligen inte alla är eftersom allt fler blir tjocka. Vilket gör att jag tror att den svenska befolkningen håller på att bli stendumma. Vilket betyder att vi behöver Anna Skipper. Som säger åt folk att dom är dumma i huvudet.
Jag är återigen i kontakt med verkligheten. Dator + internet = YES! Känns alldeles fabulöst.
Jag klarar inte ens att läsa en vanlig hederlig tidtabell i pappersformat. Jag MÅSTE helt enkelt ha en dator för att kunna ta mig någonstans. Jag känner mig återigen fri.
Kanske borde betala räkningarna som jag inte gjort på 6 veckor? För det kan jag naturligt vis inte heller göra utan dator.
Av någon anledning känner jag en stor lust att gå in på http://www.pimpcostumes.com/ och köpa mig en pimp suit. Givetvis med en pimo cane och en pimp cup som grädden på moussen så att säga.
Fast jag tror att jag nöjer mig med att köpa en velourdress och lite tunga guldsmycken. Kanske en guldtand också? Men sen får de nog vara bra.
Jag förstår inte min inneboende önskan om att vara en pimp? En klassisk 60-tals pimp.
Fast förra året var det ju maffiaboss jag helst av allt ville vara.
Min nya fina shiny mac har kommit in nu. Fy satan vad jag ska surfa runt och läsa bloggar och facebooka och stalkra folk och ladda musik och läsa om musik. Jag har över en månads surfande att ta igen. Det kommer ta en stund att hinna ikapp.
Antagligen kommer jag nog inte lyckas få igång datahelvetet så det inte blir någon surfing ändå. Men jag vill ju så gärna.
Jag har mens. Jag beter mig som att jag har mens. Jag äter Ben & Jerrys och tjatar om att någon ska ligga lite på mig ett tag. Jag är blödig. Jag är på dåligt humör. Jag har ont i magen.
Idag vill jag bara ligga i soffan under en filt och tycka synd om mig själv. Kanske kolla på en chic flick och hoppas på bättre tider.
Detta är inte fashionista stylisch at all!