Spöktimme
I natt somnade jag i soffan. Jag tror jag såg en dålig tysk film. Jag vaknade av en mycket verklighetstrogen mardröm bestående av spöke i köket övertäckt med min blåa filt och kalla vindar som drog genom lägenheten och dörrar som smällde igen och känslan av att vara iakttagen. När jag vaknade upp svettig och dan i soffan med det klassiska rycket så kände jag att det krävdes en jävla pepp om jag någonsin skulle kunna sova igen.
Så jag gick ut på balkongen och drog på Frank Sinatras My Way i ipoden och sjöng med för full kraft. Jag hörde en granne skrika i bakgrunden med jag ignorerade det hela. Jag kan bli vräkt. Men jag var tvungen att göra det hela för att lätta på den tryckta spökstämningen som rådde i min lägenhet. Och det hjälpte. Det gjorde det sannerligen.
Dessutom är My Way en jävla bra låt. Ni får gärna spela den när jag dör. Jag hade älskat det. Liksom få checka ut till en sådan självgod låt.
Kommentarer
Trackback
