Bitterfittan!
" I skolan bråkar jag med min svenskalärare. Han är flintskallig och har kulturgubbig manchesterbyxor och kan inte dölja hur lagom mysannorlunda han tycker han är.
Jag har precis upptäckt att boken vi har i litteraturkunskap inte nämner några kvinnliga författare förutom Selma Lagerlöf. Vi läser om modernisterna och jag vill veta varför inte Virginia Woolf finns med någonstans i hela tjocka boken. 'Författarna till den här boken', säger han med irriterad röst och hård blick, 'har gjort ett urval av de författare som haft störst betydelse för litteraturen'.
Jag vet hur omöjlig jag gör mig, hur förödande det här är för betygen, för relationen till klasskompisarna som redan tycker att jag är jobbig, men jag kan inte låta bli. 'Jag skulle gärna vilja veta mer om Virginia Woolf', säger jag, 'hon har varit viktig för mig'. Det är sant, jag har precis läst Orlando och fascinerats över språket och Orlandos resor över tid och kön.
Klassen suckar och svenskaläraren suckar och säger att han kan kopiera några extra sidor om Virginia om det är så viktigt för mig. 'Men när det gäller modernismen är Proust och Joyce betydligt viktigare!' säger han och jag hatar honom och jag hatar alltfler och alltmer."
Detta tar mig tillbaka till gymnasiet. Det hade kunnat vara jag. Fy satan vad jag älskar boken Bitterfittan. Jag älskar den djupt. Jag läser den alltid i badkaret och "fittstimmar" som Ola nyligen har uttryckt det. Bitterfittan är gudomlig.
