Närhetsidkare

När tristess uppstår, vilket händer frekvent när jag ska försöka arbeta i grupp, så brukar jag oftast ta mitt pick och pack och gå hem. Ibland känns det dock ohyfsat, så istället för att gå hem så kräver jag närhet av mina gruppmedlemmar. Nils har tydligen dokumenterat min tendens att bli lite "needy". Emelie ställer upp. Erik ställer upp. Och jag ligger där under någonstans.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0