Hanna Nilsson

Läser DN idag och ser att redaktörerna för Food, Sveriges enda matmagasin för män, blir bestörta när de kallas chauvinister. Sen sitter jag och kollar TV hela dagen (jag är sjuk, jag får) vilket innebär Paolos italienska (mostrars) matprogram, Hell's Kitchen, dubbelavsnitt Vad blir det för mat? och nu snart the F-word.

Food är förmodligen jättebra, men även säkerligen skyldig till allt vad den anklagas för. På samma sätt som den moderna kvinnan själv får välja att det är råballt att ta hand om hushåll och familj medan hennes partner tjänar pengarna (Halal-TV, någon?) vill Gordon Ramsay att kvinnorna ska in i köket igen, tillbaka in i köket, som om kvinnors tidigare plats där hade något med haute cuisine att göra. Food skymfar husmorsrollen än mer genom att låtsasförnärmat säga "varför har inte vi män någon rätt att stå vid spisen?". Som om det någonsin handlat om det.

Det störiga i kråksången är att jag blir så besvärad av politiken i mina kära matlagningsprogram. Mina delade känslor angående machokockarna har nu vuxit sig till en av mina största inre konflikter! What the fuck?

När Per Moberg blev tillfrågad vad han tyckte om den manlige rock'n'roll-kockens attityd och sexualiseringen av modern underhållningsmatlagning, så svarade han "jag tror man måste knulla maten". Så det är ganska klart var han själv står i frågan.

När Nigella Lawson sensuellt suger av sina såsiga fingrar säger ingen något så rått som att hon knullar maten. På sin höjd att hon knullar med den, alltså har mer jämställt sex med den.

Nu måste jag gå och kolla Ramsay. Får se om han kan våldta och förtrycka maten. För det måste väl va det allra häftigaste och manligaste man kan göra, eller?