Men i år då?
Varenda år sedan det år jag var gammal nog att själv kryssa för i leksakskatalogen vad jag ville ha i julklapp fram till säkerligen 13 års ålder så önskade jag mig fingerfärg i julklapp. Jag vill ha det så otroligt mycket. Men jag fick aldrig någon fingerfärg. Antagligen eftersom mamma var rädd att jag skulle kleta färgen efter väggarna eller använda den för allehanda rebelliska uttrycksformer.
Igår började jag fundera på detta med fingerfärgen och min uppväxt som präglades av avsaknad av densamma. Jag är vid detta lag starkt övertygad att det är avsaknaden av fingerfärg som har gjort mig så okreativ. Jag hade liksom hittat en uttrycksform som passade mig, men jag fick aldrig chansen att utöva den. Jag blev hämmad. Jag trodde inte att jag hade kreativiteten i mig. Sedan följde år av dåliga betyg i syslöjd, bild och musik eftersom jag var starkt övertygad om att jag inte kunde.
När jag år senare ville köpa fingerfärg till min dåvarande sambos brorsbarn blev jag också stoppad med motiveringen att "det blir ju så kladdigt". Och nu tänker jag "ytterligare en generation som kommer präglas av okreativitet". Allt p.g.a. avsaknaden av fingerfärg.
För övrigt, när jag sedan en gång fick chansen att använda fingerfärg på fritids så blev jag så ivrig att jag använde så mycket färg att pappret blev så genomdränkt i färg att det fastnade på bordet. Hade jag bara fått chansen att leka med fingerfärg mer frekvent hade inte detta missöde behövt uppstå.
Igår började jag fundera på detta med fingerfärgen och min uppväxt som präglades av avsaknad av densamma. Jag är vid detta lag starkt övertygad att det är avsaknaden av fingerfärg som har gjort mig så okreativ. Jag hade liksom hittat en uttrycksform som passade mig, men jag fick aldrig chansen att utöva den. Jag blev hämmad. Jag trodde inte att jag hade kreativiteten i mig. Sedan följde år av dåliga betyg i syslöjd, bild och musik eftersom jag var starkt övertygad om att jag inte kunde.
När jag år senare ville köpa fingerfärg till min dåvarande sambos brorsbarn blev jag också stoppad med motiveringen att "det blir ju så kladdigt". Och nu tänker jag "ytterligare en generation som kommer präglas av okreativitet". Allt p.g.a. avsaknaden av fingerfärg.
För övrigt, när jag sedan en gång fick chansen att använda fingerfärg på fritids så blev jag så ivrig att jag använde så mycket färg att pappret blev så genomdränkt i färg att det fastnade på bordet. Hade jag bara fått chansen att leka med fingerfärg mer frekvent hade inte detta missöde behövt uppstå.
Kommentarer
Trackback
