Hanna Nilsson

Jag och Sara drog ner på stan och testade nya sushistället. Sara höll även kurs i hur man på bästa sätt äter med pinnar. Detta eftersom jag inte kan det. Jag är helt värdelös med pinnar. Mycket för att jag saknar koordination med fingrarna men mest för att jag tycker det är fullständigt onödigt kunnande då det finns ett mer effektivt sätt att äta på, dvs. med kniv och gaffel (eller med händerna för den delen). Jag ser det lite som att använda ett utedass när det finns vattenklosett. Alltså inget som någon gör frivilligt. Fast eftersom jag har en stark övertygelse om att man alltid ska ta seden dit man kommer så är jag tvungen att lära mig äta med pinnar. Även fast det är jobbigt. Och tar tid. Men Sara säger att det är bra att det tar tid så att jag inte som vanligt kastar i mig maten på bulimiskt vis.

Vidare kryllade det av barn på sushistället. Vad är det för sätt? Är inte ett sushistället ett grown up's place??? Inget barn äter väl sushi?? Ta med ungarna till Max eller nåt där dom får en leksak att leka med och inte behöver slänga ris och ätpinnar äver hela golvet. En unge klättrade in under vårt bord och praktiskt taget slickade mina skor. Mamman kom efter ett tag och sa: Ursäkta men stör han er? Jag svarade: Ja, du får gärna ta bort honom! Mamman gav mig en ond blick och sa till sonen: Kom nu! Flickorna vill inte ha dig där! Vad fan är det för sätt? Skylla på mig bara för att ungen börjar skrika som en stucken gris för att han inte fick sitta under VÅRT bord och slicka på MINA skor! Uppfostra ungen istället. Och inse att alla faktiskt inte tycker om barn. Och inte tycker att barn är söta. Och inte vill att barnen ska störa när jag avnjuter min sushi.