Hanna Nilsson

Även om jag kanske inte är vidare bevandrar bland de dyrar vinsorterna på systemet (allt över en hundring), så anser jag mig dock ha en liten koll. Min sambo (egentligen rumskompis men sambo låter trevligare) kan dock mer. Och ibland måste hon lära mig. Jag lyssnade med stora öron och ögon medan hon förklarade innebörden av de två vinare jag nyligen fick i present.

Sara: Hanna, det här vinet är väldigt dyrt, förstår du? (uppfodrande min)
Jag: Jaaaaa.
Sara: Du kan liksom inte bara häva i dig det en tisdag när livet känns tungt (väldigt uppfodrande min).
Jag: Inte? (väldigt stora ögon)
Sara: Nej, det är dyyyyyyyyyrt. Sparas till ett fint tillfälle. Ska njutas av.
Jag: Jag förstår.
Sara: Det här andra vinet är i 100 kronors klassen. Men väldigt bra ändå.
Jag: Det får vi alltså dricka nu? (hopp i blicken)
Sara: Ja, det känns rätt.

Och lik förbannat så vet jag att jag kommer hiva i mig det dyra vinet en dyster tisdag när livet känns tungt och meningslöst. Jag beräknar att det inträffar om en vecka eller så.