Hanna Nilsson

Och allt jag kan tänka är att jag vill att någon ska rädda mig. Göra allt ljus. Att jag kan rädda mig själv slår mig aldrig.

Och allt jag kan tänka är att människor alltid lämnar mig. Och gör allt mörkt. Att jag är den som lämnar denna gång slår mig aldrig.

Varför är det så svårt med självinsikt? Varför är det så lätt att skylla på alla andra? Att jag själv är den bidragande faktorn slår mig aldrig. Då skulle jag ju behöva ta ansvar för att jag har räddat mig själv. För att det är jag som lämnar. Jag håller mig till förnekelsen.