Ränderna går aldrig ur

Ola påvisade, genom sitt gamla pixbox album, att jag hade samma förkärlek för att måla naglarna röda och göra någon form av peacetecken framför fejjan redan för 1,5 år sedan. Jag gissar att ränderna aldrig går ur. Nåväl, Sara körde på Dr. Evil då också. Så jag är förlåten.

Nu ska jag övertala Ola om att vi ska bojkotta juldagen och hångla istället. Jag önskar att jag vore fjorton igen.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0