Hanna Nilsson

På min nya arbetsplats arbetar det mest män. Vi är väl några få kvinnor. Kanske 4-5 stycken av kanske 50 pers. Helt enkelt en väldigt mansdominerad arbetsplats. När jag idag gick in i lunchrummet upplevde jag hur det är att vara den rosa elefanten. Nåt att stirra på men som man inte pratar om. Ingen pratade med mig. Fast jag satte mig mitt i smeten. Så jag läste Dagens Industri istället. Och lyssnade på samtal rörande att byta fru med varandra, bastubadning och hur "dom där jäkla djurrättsaktivisterna hade förstört så att vi riktiga män inte längre kunde köpa oss ett kilo kaskelotkött när hungern låg på". Jag kände ett instiktivt behov av att gömma min kikärtssallad under bordet. Liksom inte visa upp min vegetariska sida. Liksom inte ge mig självmant till vargarna. Att erkänna sådant fakta är nog lika med dödsdom. På fredag är det dock julbord. Hur ska jag undanslippa det med livet i behåll? Jag ser framför mig hur skinka och prinskorv kommer tvingas på mig.

Nåväl, imorgon ska jag passa in som fan. Jag har gjort pasta med quornfärs. Kan passera som köttfärs.