Downisch
Bilden som mötte mig i spegeln imorse var ytterst nedbrytande. Påsar under ögonen och mörka ringar. Inte ens mitt ytterst dyra smink bet på fulheten. Vidare upptäckte jag precis att tröjan jag tog på mig i morgondimman luktar svett. Och jag som trodde den var ren. Det råder error i hjärnverksamheten. Egentligen borde jag dock vara nöjd över att jag tog på mig kläder överhuvudtaget.
Inte ens pepparkakorna och lussebullarna och glöggen som serverades när jag kom till jobbet hjälpte. Givetvis lyfte det humöret lite, men inte till en nivå där jag (under rådande omständigheter) egentligen borde befinna mig.
Jag är en slagen hjälte. Nåväl, tillbaka till arbetet.
Kommentarer
Trackback
