Hanna Nilsson

Ett frö av irritation har grott i mitt bröst de senaste två dagarna. Irritationen är två sekunder från att bubbla till ytan. Jag snäser redan i princip åt alla som försöker prata med mig, men jag känner att om någon säger något extremt felaktigt till mig (givetvis endast i min mening) så kommer jag gå ut på gården och skrika för full hals. Bara rätt ut. Medan jag slår mig själv över bröstet likt Tarzan på en adrenalinkick. Jag kommer gå bärsärkargång och leva om som jag gjorde när jag var 14 och ytterst labil.

Jag borde befinna mig i ensamhet. Utan människors goda råd och omtanke. Jag borde kanske sättast i karantän för jag känner att detta kommer sluta illa?!

Har nån en stuga på en öde ö eller liknande att låna ut? Jag är leds på människor och jag har en känsla av att människor är leds på mig.