När själen döööör

Idag känns mitt liv som en bok av Unni Drougge; destruktivt, stört, jobbigt och alldeles alldeles själadödande.

Det enda som var någorlunda upplyftande idag var att min frisör klippte min extremt långa lugg alldeles gratis. Iofs gör hon alltid det eftersom jag generar henne en stor summa pengar varje år i blondering. Jag är dock egentligen i ett extremt behov av en klippning och en färgning. Hon hade en tid precis innan nyår. Jag bokade den. Vet att jag måste avboka den då dubbla hyror står på agendan. Själadödande var är vad det är. Och bara jävligt ledsamt.

I söndags upptäckte jag att jag kunde hångla med grannen. Han är söt. Idag åkte han hem över julen. Så nu blir de inget mer hångel. Det är också själadödande.

Jag fick även en offert från en flyttfirma idag. 10 000 feta lökar ska dom ha för att flytta mitt minimala bohag till Stockholm. Det är också själadödande.

Och de är inte själadödande det ska kännas. Det ska kännas fantastiskt. Jag vill bara att det ska kännas fantastiskt. För fantastiskt är vad de är. Men det är för mycket att tampas med. För mycket motvind. För mycket motstånd. Så lite förståelse och hjälp.

Och det värsta är att det egentligen bara är i-lands problem. Och det enklaste vore egentligen bara att säga fuck you till allt och alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0