Hanna Nilsson

Jag tror jag nästan känner pepp igen. Det känns bra igen. Bitterheten är inte lika påtaglig.

Jag tror t.o.m. att jag känner så pass mycket pepp att jag kan ha gått med på Saras förslag att skaffa träningskort. Huuuu. Tänka sig va?! Nåväl, degklumpen jag nu ser ut som måste förvandlas till en fast och fin kaka.

Vem vet, kanske flaschar jag magmuskler i bloggen om några månader?

(Vi ska dock inte prata om den ångest jag får av att binda upp mig på ett årskort. ETT ÅR?? 365 DAGAR! Det är så jävla läääänge. Och jag är så ambivalent. Och dålig på att slutföra saker. Ojojojoj)