Hanna Nilsson

Jag har haft min andel av svin i mitt liv. Jag dras till dom. Eller drogs. Nu vill jag bara ha någon som är snäll. Jag gick från svin till snäll. Sedan svin svin svin svin svin svin. Nu är det dags för snäll igen.

Ett bra exempel på svin som jag har/haft i mitt liv är den personen som hörde av sig tidigare i veckan för lite sex. Personen "dejtade" jag typ sommaren 2006. Han var ett svin då med. Dubbelspel och elakheter. Men då var jag ju så fascinerad av hela svinigheten så jag blev ju lite förälskad. Under de senaste åren har vi hållit kontakten ibland varje dag. Ibland inte alls p.g.a. bråk och tjafs och lite elakheter. Från hans sida. Men av någon anledning så har vi aldrig brutit helt. 

Men detta är en vidrig människa. Totalt genom vidrig. När jag sa att nej till sex så sa jag att jag gärna träffade honom ändå när han nu var i Stockholm, för en fika, film or whatever. Men han sa att det absolut inte gick att träffa mig då eftersom då skulle han ju bara sitta där och vara sugen på sex, men kanske dagen efter. Sen hörde han inte av sig mer. Och det är hela hans jävla sätt. GAAAAH! Detta är trots allt en person som jag pratar mycket med. Men han kan inte bemöda sig med att träffa mig om han inte får sex?

Men sånt jävla skit får mig att må crap. Liten. Att jag istället för att vara en person med något att erbjuda istället blir ett sexobjekt. Utan mänskligt värde. Bara hål. Sen blir jag givetvis förbannad. För att jag har låtit någon behandla mig så under en så jävla lång tid.

Och det värsta av allt är att personen hade mage att kalla mig en "god vän" för nån vecka sen. Jag mår illa! Mest över att jag faktiskt har sett honom som en vän. Jag har försvarat honom när andra har baktalat honom. Men han kan inte träffa mig som en normal människa för jag har tydligen inget att erbjuda. Annat än sex. Mitt sällskap är ingenting värt.

Typ dö!