Missriktad ilska? Eller jävligt riktad?
Först tänkte jag inte blogga. Av den anledningen att jag är asförbannad. Jag kokar inombords.
Finns det en anledning? Kanske inte? Eller så finns det miljoner. Främst är jag arg för att jag är ensamstående och aldrig kommer ha så mycket pengar att kunna köpa en egen lägenhet. För alla mina kostnader är dubbelt så höga som om jag hade bott ihop med någon. Vilket betyder att jag aldrig kan spara ihop pengar till en kontantinsats. Jag hatar alla sammanboende idag.
Jag har en plan som rör att starta ett parti för singlar. Där vi främjas. Behöver inte betala ränta och helt enkelt får halva hyran subventionerad. Men nej, så kommer det ju aldrig vara för världen är fortfarande så bakåtsträvande att tvåsamheten ska främjas till varje pris. Det är rotavdrag och hushållsnära tjänster. Så paren kan renovera sina bostadsrätter och villor som dom har haft råd att köpa eftersom dom är två som delar på kostnaderna. Så att paren kan ha en städerska. Men inte fasiken kan jag som singel få lite lägre ränta. Nej nej, det hade ju varit fasligt. Det hade ju varit som att säga att det är ok att vara singel. Och det är det ju inte. Det är inte ok att klara sig själv. Bo själv. Njuta av ensamheten. Då är det ju uppenbarligen något som är fel. Nej nej, straffa mig bara för att jag är singel och inte född med en silversked långt upp i arslet.
Imorgon köper jag en trisslott. Och vinner jag inte en mille så håller jag alla sammanboende personligt ansvariga. Vi pratar krig.
Och tycker någon att min ilska är en gnutta missriktad så skyller jag på PMS. För det har jag också. Och finnar i hela fejjan. Vilket gör det totalt omöjligt att skaffa sig en karl att dela alla kostnader med. Vilket betyder att jag är dömd till ett liv i ensamhet och helt enkelt för nöja mig med en sketen hyresrätt iställer för den bostadsrätt jag är värd.
Kommentarer
Trackback
