Hanna Nilsson

Jag insåg precis vad jag behöver. En redig fjortisfylla i Converse och med tovig blondering (jag kan förhandla med detta och istället köra högklackat och välkammat). Dansandes i neon. Ingen koll på tid. Sparka på en soptunna. Planka på tuben. Skrika oprovocerat till massorna. Hata alla. Älska alla. Diskutera med en alkis. Och faktiskt tycka att det är intressant.

Och alla mina vänner ska med. Och om någon av mina vänner bestämmer sig för att stanna hemma och umgås med sin sammanboende partner så säger jag upp bekantskapen och hittar nya vänner. Nu är det karatefylla som gäller. Inget mer jävla svennebanan-lall. 

(Jag kommer aldrig kunna sova. Jag är allt för upprörd)