Forever lost?
Ibland så träffar man på människor som man känner är rätt för en.
Denna människa vill du ha i dittt liv. Nära. Och jämt.
Och när du inte får det så hoppas du. På att det ska bli så. I alla oändlig tid. För det är ju rätt.
Tanken på att det kanske inte är rätt för dom slår dig aldrig. Ignorerar faktum och bankar huvudet hårt in i väggen. För du vill ju så jävla gärna.
Känner inte dom samma sak? Finns det ingenting där denna gång heller? Men hoppas ju. För evigt.
Eller så accepterar du fakta och äter vitlök och dricker vin för att det hela inte ska bli allt för påtagligt. Tillslut så glöms det hela förhoppningsvis bort. Tills en liten händelse tänder det där förbenade hoppet igen. Och du undrar om något någonsin kommer hjälpa.
Eller är du förstörd för evigt? Dömd för evigt?
Kommentarer
Trackback
