Hanna Nilsson

Tanken slog mig idag att jag faktiskt har hittat mannen i mitt liv. Eller iaf kärlek vid första ögonkastet. Jag kommer ihåg det så jävla väl. Första gången jag såg honom. Det var nog i maj 2007. Jag tittade på hans perfekta anletsdrag och jag tänkte: herregud vad jag älskar honom. Utan att ha sagt ett ord till honom. Än idag tänker jag: herregud vad jag älskar honom. Det var perfekt. Är perfekt. Kanske alltid kommer vara perfekt p.g.a. av illusionen av personen ifråga.

Därför blir dagens sista låt Tegan and Sara med Nineteen. Kunde inte hitta albumversionen på youtube så det blir någon akustisk variant istället. Inte fullt lika bra, but you will get the picture som man brukar säga.