Jag tog mig ur det.
Min flytt från Umeå till Stockholm var livsnödvändig för min överlevnad. Mitt beteende i Umeå var allt annat än bra och jag drogs till allt som var dåligt och destruktivt. Min livsstil i sig var destruktiv och tragisk och jag kunde inte förändra den. Allt gick på i ett patetiskt ekorrhjul och jag var helt oförmögen att göra något annat.
Nu har jag brutit det beteendet och kan istället fokusera på att vara lycklig. Vilket jag inte kunde göra tidigare i den jargong som rådde och i den sinnesstämning jag befann mig i.
Jag är lycklig, stressad och peppad!
Kristoffer sa att jag såg glad ut. Det gjorde mig ännu mer glad.
Kommentarer
Trackback
