Hanna Nilsson

Jag har precis kommit över chocken över att jag aldrig kommer bli lika snygg och cool som Debbie Harry, när jag inser att jag lever i IKEA-land och faktiskt (för det mesta) hellre läser Gynning än Kafka och tycker att box-vin är Guds gåva till mänskligheten. Jag är Svensson personifierad. En sanning jag inte riktigt kan leva med eftersom jag hellre vill vara svår och rebellisk än mellanmjölkstråkigt och helt enkelt beige.

Jag är dock ganska nöjd över att jag hellre lyssnar på "svår" musik än kommersiella radiokanaler som NRJ. Ett faktum jag kommer hålla hårt vis och alltid skylta med när jag beskriver mina personliga fördelar.

Nu ska jag lusläsa senaste numret av av Sonic i jakt på ett riktigt svårt musikstycke att skryta med.

Och helst av allt vill jag ha en Marlboro men jag glömde köpa när jag var och handlade. Även fast det var just därför jag gick och handlade. Men jag fick med mig en pepparkvarn hem. Och nudlar. Och plastfolie. Och aluminiumfolie. Men inte Marlboro. Det allra viktigaste.