Hanna Nilsson

Är han typ sämst eller?

Som den sanna kultursnobb jag är (blir så efter nåt år på museologiprogrammet), så har jag alltid försvarat monarkin som en kultursymbol som innehåller ett stort kulturhistoriskt värde och därför ska bevaras. De svenska kungarna och dess arv tillhör en stor del av den svenska historien. Och att utplåna den har liksom, för mig, stått för att döda en del av den svenska själen. Visst har jag hatat att dom ska ha ha ha av de svenska skattepengarna men jag vet också att mycket av de pengarna går till att bevara de svenska slotten och dess extraordinära exteriör och interiör, vilket för mig är oerhört viktigt.

Nu vette tusan alltså. Kanske bara ut med packet och låta någon som är bättre lämpad bevara den svenska kulturhistorien? Eller så byer vi helt enkelt ut kungen mot Victoria. Hon är kvinna och kommer därför inte springa på strippklubb eller med gubbsjuka ögon sitta och titta på två tjejer som har sex. Hon kommer aldrig låta pitten bestämma över henne och göra förödande misstag som drabbar sig själv, sin familj och det svenska folket.

Nog om det. Kvinnor är bättre lämpade att leda än vad män är. Så enkelt är det.

Herregud vad det blir liv i luckan när Ann Charlott Altstadt och Unni Drougge kritiserar Blondinbella och hela modeblogg/livstilsblogg generationen.

Fan vad svårt då. Jag står ju bakom Drougge i allt. Hon är den mest briljanta kvinnan vi har i Sverige. Men samtidigt sticker det lite i hjärtat för att dom kritiserar en sådan ung tjej som faktiskt är ganska så duktig.

Jag tycker att Blondinbella är det fjantigaste som finns. När hon pratar vill jag kräkas. Hur någon tar henne på allvar är för mig ett stort mysterium. Mysterium till trots så lyckas hon driva igenom idéer och affärer på löpande band. Och det ska väl uppmuntras?

Dock förstår jag kritiken i att vi är en blåst generation, för det är vi. Inte alla. Men många. Försöker du diskutera politik eller samhällsfrågor med någon av 80-talisterna så viker de flesta undan med blicken och vill inte diskutera. Man är direkt en riktig jävla partypooper om man drar upp ett lite allvarligare samtalsämne än att Kanye hånglar med tonåringar på någon balkong i Cannes på en förfest. Folk skruvar på sig och försöker skämta bort det hela och återgår helst till att prata om Marc Jacobs tatueringar. För min generation är så jävla okunniga. Dom vet inte vem som sitter i regeringen eller vilket parti som står för vad. Och orka diskutera miljö liksom, det är ju säkert 50 år tills vi har förstört allt som går att förstöra och då är jag ändå gammal och ska dö. Typ. Och orka diskutera livsmedelsindustrin för jag måste få äta det jag vill för annars blir jag grinig och ledsen och det är gott. Så det så.
 
Djupare än då går det tyvärr inte att gå. För ingen läser en tidning eller ser nyheter. Utan istället är det bloggar, twitter och youtube för hela slanten. Och alla vill vara som bloggarna som tjänar massor med pengar utan att egentligen göra så mycket annat än att blogga och gå på diverse events och få sina goodiebags. Plugga är ju onödigt då. Att utveckla sitt intellekt är ju onödigt då. Att åstadkomma något blir liksom så onödigt.

Och jag säger inte att alla är så. Men jag vet att många bara vill åka på det ljuva bananskalet rätt in i gräddfilet utan att faktiskt behöva jobba för det. Synas och höras är det viktiga. Sverige är fullt med duktiga unga människor. Men det är inte dom som syns och hörs mest och är så mediakåta att dom skrämmer Anna Book. Utan det är dom alldeles vanliga ungdomarna som tar pluggat/jobbat sig uppåt. Som aldrig har klagat. Som aldrig har bett om saker. Som aldrig har tyckt att dom förtjänat saker bara för att dom är unga och bra. Som sliter i det tysta i en värld där ungdomsarbetslösheten är 30 % och i en värld (Stockholm) där 60 % av ungomar mellan 20-27 år bor hemma för att det inte finns någonstans att ta vägen. I en värld där många flyr (Ronnie Sandhl skrev bra krönika om detta) till granlandet i väst för att hitta jobb och kanske någonstans att bo. Där verkligheten osar lite ljuvare än vad den gör i gamla svedala. Där allt handlar om väskor, events och skönhetsbehandligar. Där inget handlar om det som verkligen betyder nåt; utbildning, bostad, arbete, kommunikationer. Och det finns ingen i vår generation som slåss för det. För det är inte det viktigaste för oss.

Jag är glad att jag har en sambo som är lite mer politisk än vanliga svenssons. Som är så passionerad för sin sak att han skulle kunna diskutera halva natten bara för att få sin sak hörd. Precis som mig. Jag hade inte kunnat vara med någon som inte är så. Som inte med passion och argumentation försvarar sina principer till döddagar. Jag hade dött på insidan. Precis som vår generation verkar ha gjort...tomt tomt tomt.

Jag har jobbat ofantligt mycket på senaste tiden. Så där mycket så att jag inte hinner ta hand om vänner, pojkvän, hem och hälsa. Jag har vaknat på morgonen med mörka ringar under ögonen och tänkt "ta dig för fan bara igenom dagen, överlev!". Sen har jag åkt till kontoret och suttit vid datorn och jobbat non stop. Ibland har kollegorna kommit in och hämtat ut mig för att (deras ordval) "lufta mig lite". Sen har jag krypit tillbaka in i mitt kontor och min bubbla av bokslut, emissioner, likviditetsprognoser, aktieböcker och allehanda triviala saker som ingår i mina arbetsuppgifter.

Denna vecka har varit ännu mer arbetssam än de två innan. Idag sitter revisiorn i rummet bredvid och skriker frågor så väggarna ekar. Och jag känner liksom att kom igen, ge mig lite jävla energi. Ta tag i allt detta. Låt berget av papper minska. Låt allt bara bli klart. Jag är ju superwoman, jag har ingen jävla energidipp.

Sen så tänker jag efter en stund (efter att ha unnat mig en svinigt dyr kaffe). Fy sjutton vad jag älskar mitt jobb. Fy sjutton vad jag har gjort det bra.

Jag klappar mig själv på axeln och säger tyst för mig själv "I fucking did it"! Det finns ingenting jag inte klarar.

I'm CFO, BITCH!

Egentligen känns det gravt uttjatat att dra upp detta fenomen i ytterligare ett medialt forum, men samtidigt känner jag att detta bör belysas från en annan punkt. En annan synvinkel helt enkelt.

Alla babblar om att kungen har sviket ett förtroende. Fuck hans jävla förtroende. Jag bryr mig inte. Hans förehavanden påverkar inte min vardag då han inte har en sådan makt att han kan påverka den. Kungen är endast ett kuttersmycke för Sverige precis som vilken silikonbrud som helst är för en rik ful snubbe. Han besitter dock makt och pondus inom den svenska "eliten" och det är här det blir farligt.

Män i höga positioner har i årtioende, århundraden osv. använt sina pengar för att kunna utföra diverse perversitetet och maktmissbruk mot det motsatta könet eller andra "undergivna" folkgrupper. Där har vi problemet. Vad som stör mig med denna historia är det uttalandet rörande män som sitter i ring och tittar på tjejer som har sex. Snacka om att förnedra och utnyttja. Jag skiter i om dessa tjejer fick betalt eller ej (antagligen fick dom inte det för deras hallick som har kidnappat dom och fört dom illegalt in i Sverige tar vart enda öre), det är fortfarande män i maktpositioner som använder sina pengar till att förnedra och objektifiera det andra könet.

IMF bossen gillar det lite ruff och tycker liksom att han då kan ta tag i alla i hans närhet och kräva lite sex. Vara lite våldsam. För han går ju igång på att förnedra kvinnor. Han tycker att allt är i sin ordning att han köper sig några prostituerade som han sen hurvlar upp lite så där. För han är ju en "kvinnokarl". Lite förtjust i kvinnor så där. Direkt gapas det om komplott och att kvinnan ljuger. Spelar ingen roll att det finns blodiga lakan och sperma blandat med hennes saliv, det har någon placerat ut. Samma sak hände med Assange. Alla hävdade att kvinnorna ljög och allt var bluff och båg. Dom var mediakåta och förtjänade att hängas ut som lögnerskor. Kändisar slöt upp och skulle betala borgen. Var det bara mig det slog? Här har vi ännu en man som utnyttjat sin maktposition mot en kvinna och sedan tyckt att allt har varit i sin ordning. För dom är ju såå framgångsrika och så smarta och så duktiga. Och ingen sådan människa kan begå ett hemskt brott. Och om han begår ett sådant brott så ska han komma undan med det eller i alla fall få lite VIP treatment för han har ju gjort en hel del gott för samhället. (likastället med kändisar som begår otaliga brott men hela tiden kommer undan).

Listan fortsätter i all oändlighet. Och jag är så jävla trött på att ingenting händer. Vart gick det så jävla fel att kvinnor ska förnedras och köpas som slavar av män med pengar? Flertalet män jag känner har flera gånger (iofs främst i utlandet) blivit erbjudna att gå på strippklubb/porrklubb när dom har varit på tjänsteresa. Som att det ingår i maktens finrum att "nu avslutade vi en affär, lets buy a lapdance/blowjob to CELEBRATE!". HAR VI SERIÖST INTE KOMMIT LÄNGRE? Många jag känner tycker tex inte att det är så fel att handla sig en hora när man är i Thailand (om det säger mer om mitt umgänge en allmänheten rent generellt låter jag vara osagt). Kvinnor är boskap för dessa män.

Vidare, i Kongo våldas 48 kvinnor i timmen. Nästan 500 000 våldtäkter per år. Män våldtar kvinnor som krigsföring. Dom förnedrar dom för att bryta ner dom och visa sin oerhörda makt. I Sydafrika har 40 procent av kvinnorna blivit våldtagna och 25 procent av männen har någon gång våldtagit. Om jag tar upp detta med en man så säger dom att siffrorna är överdrivna. Tyvärr är dom inte det. Det är så världen ser ut. För kvinnor. Det är mångas verklighet. Så ursäkta om jag tar lite illa upp när män i maktpositioner fortsätter att utnyttja och exploatera kvinnor som att det vore den mest naturliga saken i världen. Och ursäkta om jag blir en gnutta upprörd att vår kung, med fru och barn, utsätter dom för denna offentliga förnedring. Säkert jättekul att vara Silvia och döttrarna just nu. Jättekul att veta att pappa kungen gillar att förnedra kvinnor när man själv är en. Så ursäkta mig för att jag totalt skiter i kungens jävla förtroende. Ta upp det verkliga problemet istället. MÄN SOM HATAR KVINNOR! Eller i alla fall inte tycker att vi är värda att respekteras som en jämnlike. Där har vi ett verkligt problem.

Helt ärligt. Hör jag en man till säga att det "är väl inte så farligt med lite porrklubb" så kommer jag....Jag förstår totalt fascinationen för porrklubb och porrfilm, den har jag också känt. Men detta är inte pubertal nyfikenhet utan maktmissbruk i dess vidrigaste form.

Människohandel är den tredje största kriminella verksamheten i Europa. Bara knark och vapen är större. Det säger ganska mycket om hur kvinnor och barn exploateras.

Nåväl. Nu har jag lekt peka finger nog för idag.

Men asså jag uppskattar fredagar så infernalistkt. Mer än lördagar. Kanske likaställt med söndagar?

Söndagar tänker ni nu. Jojo, serru, jag älskar söndagar. Söndagar är STORA slappar dagen. Då jag inte gör ett skit. Och då menar jag inte ett skit. Kanske går jag möjligen ner till affären om chirre förrådet har sinat. Annars inte. Då sitter jag inne. Och gör ingenting. LOVELY. Lördagar är oftast förknippat med ganska mycket måsten, typ träffa folk och sånt. Det gör inte mig vidare lycklig. Alla måsten alltså. Träffa folk är ganska roligt.

Make a plan är för mig lika svårt som det är för vissa att svära i kyrkan. Jag mår fysiskt och psykiskt dåligt av att planera saker. "Tänk om jag inte vill just då". För någon som är så känslostyrd som vad jag är så är det gravt jobbigt att behöver utföra en plan som man absolut inte har lust med den dagen. Det dödar min själ.

Nu för tiden försöker jag utföra inplanerade saker. Även om jag inte vill. Förr så hittade jag på en lögn så jag slapp.

Hm, det där lät fel.

CSN är bra. På många sätt och vis. Bara det faktum att alla får låna och alla får studera är få länder förunnat.

Men icket att förglömma så är dom ena riktiga jävla utsugare. Förra året betalade jag 12000 spänn till dom. Av detta gick endast 3500 kr till att betala av mitt studielån och resterande del gick till att betala deras hiskeliga ränta.

För några veckor sedan fick jag brev av dom att jag hade tjänat för mycket 2009 och dom bad mig därför redovisa min inkomst månad för månad för att se NÄR jag hade tjänat dessa pengar, vilket jag också gjorde. Nån vecka gick och jag fick tillbaka att dom minsann behövde mina lönespecar för att säkerställa att jag inte ljög. Så jag jagade rätt på dessa och skickade in. Förra veckan fick jag ett litet krav på 6000 kr som skulle betalas omgående.

Jag hade ingen lust att punga ut 6000 spänn pronto så idag ringde jag upp CSN för att kolla om dom inte bara kunde lägga dessa 6000 på mitt vanlig lån. Vilket dom inte kunde. Sen sa jag att då vill jag delbetala. Men det gick inte för sig utan en ordentlig utredning. Man får nämligen bara avbetala om man tjänar under ett visst belopp. Så det skulle alltså utredas. När jag påpekade att då hinner fakturan förfalla innan dom har utrett klart och att det ville jag verkligen inte, så sa han att ja det kanske går till inkasso, men det tar vi ingen avgift för. Nähä? Men vad bra då?! Tillslut blev jag leds och sa att kan vi inte bara ordna idag så att jag får betala av på tre gånger, då tyckte han att tre gånger var alldeles för kort tid att betala av på och att jag nog inte skulle klara av det. Meeeen han kopplade mig till en annan tjej som hade hand om korta avbetalningstider och nu gick det helt plötsligt att avbetala utan utredning MEN jag måste dock skriva på en miljon papper på att JAG godkänner en avbetlning trots att det är JAG som har bett om det. Sen får jag även betala ränta på dessa pengar. En femtiolapp i månaden. Så då tjänar CSN ytterligare 150 spänn på mig. Sen la hon till innan vi la på "glöm nu inte bort att du fortfarande måste betala av på ditt vanliga lån". HUR FAN SKA JAG KUNNA GLÖMMA DET? VAAAA???

Jag blir så trött.

Men men, jag vet. Jag får stå mitt kast som valde att plugga mina 4 år med fullt studielån och att jag tjänade några tusenlappar för mycket 2009. Det är jag medveten om. Men visst fan suger det ändå. Det var den semesterresan.

Tilläggas ska dock att om jag skulle vinna 250 000 kr idag så skulle jag typ ta pengarna och gå till CSN och skrika: SUCK ON THIS MOTHERFUCKERS! (säkerligen skulle dom nog ha någon typ av avgift som jag måste pröjsa då).

Game of thrones. Sicket mästerverk. Det kan vara den bästa serien sedan Oz (olika genre ja, men lika jävla unika och underhållande).

Jag är lyrisk! Mycket våld. Mycket sex. Mycket svek. Mycket ondhet. Gahhhh, människan när den är som sämst. Gosh, vad det roar mig.

Ja inte fan vet jag.

Han var ju en liten kid i min ögon. En liten valpig unge.

Sen la han sig till med en jävla attityd och några jävla larger than life manéer. Och nu är han helt pllötsligt dödligt attraktiv i mina ögon. Liksom sexdröm deluxe här om natten.

Jag är väldigt väldig sjuk.

Ola undrar var vi tog vägen. Dvs. jag, Sara och Emma i någon sorts underbar dekadent symbios med fest hit och dit.

Livet tog oss. Var sak har sin tid.

Eller nåt.

Men så är det faktiskt. Visst hade jag kunnat hålla kvar vid det livet en liten liten liten stund till, men samtidigt whats the point? Jag går ju alltid all in. Jag har nog därför hunnit festa i ungefär 10 år på 5 år. Nu är det dags för något annat. Typ karriär och allvar. Och det är ju just lovely.

För var sak har ju sin tid.

Och det är inget fel med att säga att jag hellre sitter aspackad hemma i soffan på en fredagkväll, i mjukisbyxor, lyssnandes på den musik JAGVILLHÖÖÖRA. Än aspackad på krogen dreglandes över någon dude som är way out of my leauge, men jag är för full för att förstå det. Jag sitter liksom hellre där. Och bara är. För ärligt talat, jag är så jävla trött nuförtiden. Jag känner mig så jävla gammal nuförtiden.

Och man tänker nog alltid tillbaka på den tid dom varit med något slags drömskt skimmer över hela perioden. Glömmer det dåliga och minns bara det bra.

För visst faan var det bra, men inte sååå bra. Och det är ju något underbart med att bli äldre också. Mer cash, mer självförtroende och bara lite lite bättre helt enkelt.

Jag inser ju inte vikken tjockis jag är förrän jag ser mig själv på bild. Då går det liksom upp för mig att jag är ett litet svullo. Liksom dubbelhaka, ett midjeomfång utan dess like, knubbiga små ben osv.

Imorse kände jag mig ofantligt smal när jag stod framför spegeln och blåste håret näck. "Not to bad" tänkte jag för mig själv och log nästan lite.

Sen kom jag till jobbet och betsämde mig för att ta mig en tur in på Fejjan innan jag kickade igång arbetsdagen. BAAANG! FETTO! Jag tog bort tag omedelbart. Nu var bilden över ett halvår gammal och jag tänker hävda att jag har blivit lite tunnare sedan dess, men inte fasiken var det vackert.

I övrigt ska ju även påpekas att jag inte gör mig på bild. Jag saknar fotogenisk ådra så det stänker om det. Eller så ser jag faktiskt ut så. Men det gör för ont att acceptera.