Hanna Nilsson

I någon form av alkoholdimma så blev jag sentimental. Nähä? Dagens sista låt blir därför Kanye West med Hey mama! Hörde den när jag var ute och promenerade för någon dag sedan och jag började nästa lipa. Till alla mammor som ställer upp i vått och torrt liksom. Främst till min egna mamma som är den bästa av dom bästa. Fan vad jag tjatar om det då så säg!

Hey Mama, ahhhhhhhhhh, I wanna scream so loud for you
'Cause I'm so proud of you, let me tell you what I'm about to do
I know I act a fool, but I promise you I'm going back to school
I appreciate that you alive for me, I just want you to be proud of me

Nu när jag ändå liksom är inne i detta träsk av gamla minnen tänker jag slå till med ett par gamla godingar medan jag röker dagens sista cigg. Som idag kommer bli två eftersom det är en "återminnas-natt" och jag då anser mig själv ha rätten att lyxa på lite grann.

Först ut kommer definitivt Lauren Hills låt Ex-factor. Året var 1998 och jag fick mitt hjärta krossat för första gången. Året var 2001och jag fick mitt hjärta krossat för andra gången. Året var 2006 (vårkant) och jag fick mit hjärta krossat för tredje gången. Sedan augusti 2006 har mitt hjärta krossats otaliga gånger av en och samma person. Låten är applicerbar även där. Allt detta hjärtkrossande beror oftast på att jag blir kär i individer med väldigt dysfunktionella personligheter. Lite som mig själv fast sju resor värre. Det blir en hel del sårande då liksom både av mig och personen jag har gett mitt hjärta till. Väldigt destruktivt. De destruktiva "förhållanderna" är ett återkommande moment i mitt liv.

Fy satan vad lång draget det där blev då! Hu! Just nu är jag alldeles för sentimental för mitt eget bästa. Att lägga ut en låttext kan ju vara det mest sentimentala man kan göra?! Here you go! Read it and weep my friends, read it and weep! Jag och Ex-Factor firar faktiskt 10 års jubileum i år och det är fan dags att jag delar med mig av låtens visdom.

It could all be so simple
But you'd rather make it hard
Loving you is like a battle
And we both end up with scars
Tell me, who I have to be
To gain some reciprocity
See, no one loves you more than me
And no one ever will

Is this just a silly game
That forces you to act this way
Forces you to scream my name
Then pretend that you can't stay
Tell me, who I have to be
To gain some reciprocity
See, no one loves you more than me
And no one ever will

No matter how I think we grow
You always seem to let me know
It ain't workin'
It ain't workin'
And when I try to walk away
You'd hurt yourself to make me stay
This is crazy
This is crazy

I keep letting you back in
How can I explain myself
As painful as this thing has been
I just can't be with no one else
See I know what we got to do
You let go and I'll let go too
'Cause no one's hurt me more than you
And no one ever will

Care for me, care for me
You said you care for me

There for me, there for me
Said you'd be there for me

Cry for me, cry for me
You said you'd die for me

Give to me, give to me
Why won't you live for me

Dagens sista blir Smashing Pumpkins med Bullet With Butterfly Wings. Fy satan vad jag lyssnade på Smashing när jag var 14 och gravt olycklig.

Fascinationen över detta band har jag att tacka min första riktiga "pojkvän" för. Till julen 1998 hade jag köpt en Wu Tang skiva åt honom i julklapp. Hann dumpade mig nån dag innan jul och sen fick jag höra att han inte alls hade varit speciellt trogen. Bedragen och arg som jag var så travade jag in i skivaffären (ja, det fanns sådana 1998) och bytte hans skiva mot Smashing Pumpkins skiva Adore. Just därför att jag var kär i låten Ava Adore. Sen var jag fast. Lånade resten av skivorna av min storebror och lyssnade och lyssnade. Fina minnen.

Så tack du kära första "pojkvän" som bedrog mig och krossade mitt hjärta. Utan dig vet man aldrig när jag hade hittat Smashing.

Dagens sista blir Beirut med Nantes. Har inte bestämt mig om den är skum eller extremt cool än. Men bra är den.

Kommit på att det bästa med Entourage är musiken. Typ det faktum att dom spelar Franz Ferdinand i typ alla avsnitt. Och dom drog även till en liten trudelutt med The Doors (husgudar) om det var sista avsnittet i första eller andra säsongen.

Nils, vi måste typ träffas imorgon. Jag tänker lämna staden på torsdag.