Hanna Nilsson

Jag har konverterat till Svenssonismen. Jag är svennebanan personifierad. Jag hatar det.

Det är fan i mig bara Volvo, villa och vovve som saknas. Kan tyckas mycket, men egentligen inte.

Jag undrar vad som hände? När slutade jag vara svår och kaosartad? När slutade jag hata samhället och dess normer? När i helvete blev jag den som följde normerna och sakta med säkert blev prydlig och ordentlig?

Visst fan pissar jag kärnfamiljen i käften fortfarande och kan för allt i livet inte förstå tjusningen med köttfärssås och spaghetti. Men jag måste kanske ändå acceptera att rebellen i mig sakta men säkert håller på att dö ut?

Syrianen klippte min lugg käpprätt åt helvete idag. Egentligen borde jag ha blivit lite sur men jag blev nästan lite tillfredsställd. För jag ser alldeles jävla knäpp och skev ut. Inte vanlig alls. Och det är ju alltid nåt.

Tack tack Fat Mat för att du fixade över musiken från poden till datorn. Du ska få något fint en dag.