Hanna Nilsson

Har precis sett Ken Park och sänkt en vinare. Satan vikken höjdar rulle. Asså, jag hade väntat mig nåt helt annat, typ pervo sex rakt igenom. Men nej nej. Larry Clark är ett geni. Det visste jag iofs redan efter att ha sett Kids och Bully. Men han är fan det asså. Sexscenen i slutet på Ken Park är det vackraste jag sett. Och inte på något äckligt pervo upphetsande vis. Utan bara vackert. Man blir glad. Man blir lycklig. Nästan en tår i ögat. Kravlöst, vackert och respektfullt.

Nu ska jag röka mig en fylle-cigg och vara galet fylle-needy av typen se mig, älska mig! Sen ska jag överanalysera det hela. Plocka sönder i bitar och vara djup.

(Jag har redan börjat och fick inte alls det gensvar jag behöver, nu har jag ett extra behov av se mig, älska mig!)