I am the wizars now, living is my plan

Veckan har varit full med jobb, umgänge och godis. Ingen träning. Men jag orkar liksom inte. Måste leva. Det är dags för det nu när jag äntligen har tagit mig ut från min dvala och upplever en känsla av glädje och tillfredsställelse vilket jag inte har gjort på mycket länge. Suger i mig dessa känslor, hänger mig liksom fast, eftersom jag vet att dom kan försvinna när som helst. Poff. Sen är det slentrian, tristess och ångest helt plötsligt igen.

Den enda rutinen som hålls på nu för tiden är That 70's Show kl. 22.55. Min och lillebrors kvällsrutin, efter det kan vi somna. Vi är som ett gammalt gift par, bortsett från att vi dock är syskon. En strävsam duo kanske vi kan kalla det istället?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0