Homecoming.
Nu åker jag hem till Stockholm.
Boden har gett mig myggbett och en massa sömn.
Åhej, vad jag längtar hem. Tycker det är mycket intressant att den plats man har vuxit upp på och spenderat 19 år av sitt liv kan kännas så främmande, samtidigt som en plats där man har bott ett år och 8 månader kan kännas så hemma.
Mamma och pappa är typ det enda viktiga som finns här.
(Ignorera fetto arm nedan, jag har egentligen väldigt smala armar)
Kommentarer
Trackback
