Give me what I deserve
Åter hemma i min lägenhet som luktar dålig stämning efter att ha hängt i Jossans soffa och beklagat mig över mäns tendens att vara svin. Jag har ätit chips och sovit igen lite sömn i hennes soffa. Sen vaknat och beklagat mig ännu mer.
Jag känner mig lurad, förnedrad, förbannad och besviken. Inga gemytliga känslor. Inga känslor som på något sätt känns behövliga en bakis söndag.
Jag känner mig lurad, förnedrad, förbannad och besviken. Inga gemytliga känslor. Inga känslor som på något sätt känns behövliga en bakis söndag.
Jag har upplevt ett händelseförlopp jag inte under några omständigheter kunde förutse. En konversation som lämnade mig utan mål i mun! MIIIG!!! Jag har fan alltid mål i mun. Men denna gång hamnade jag i chock. Stirrades på personen i fråga med en känsla av att jag skulle spy på personen ifråga om jag öppnade munnen och försökte tala. Sen ville jag slå in pannbenet på personen ifråga.
P.g.a. grav oärlighet har jag förlorat en vän. En person jag genuint tyckte om och respekterade.
"Förlåt. Var ju inte riktigt tänkt att det skulle bli så här illa."
Lilla du, det är en klen tröst.
Kommentarer
Trackback
