Årskrönikan
Såg sportens årskrönika. Lipade efter en minut, vilket kan vara något av ett nytt rekord. Inget kan få mig att lipa som sport. Eller sportbragder. Eller vinster. Eller bara bedrifter. Herregud vill jag verkligen lipa så slår jag på VM krönikan i fotboll från 1994.
Så jag lipade i en timme i kväll. Vet inte riktigt varför jag är så? Kanske är det vetskapen om all tid som har lagts ner på att finslipa tekniken i minsta detalj för att det sedan ska avgöras med en millimeter, en hundradel eller ett stolpskott? Blodet och svetten och tårarna som har lagts ner. Tiden. Främst tiden. Besvikelse och lycka. Det går att lipa till allt. Och det är vackert. Hjärta och smärta.
Kämpavilja. Glöd. Människor som gör det man inte tror är omöjligt. Jag beundrar dom så otroligt mycket. För disciplinen. För styrkan.
Världen hade varit ganska mycket fattigare utan alla dessa sportsmän/kvinnor. Goda förebilder i stort. Ger barn något sunt att se upp till i en värld där annars Britney Spears och Lindsey Lohan idealiseras. Visst Tiger Woods är väl inte årets förebild, men han är endast en på tusen.
Kommentarer
Trackback
