Hanna Nilsson

Vidare, Ola skriver att det är trevligt att vara själv. Och jag håller ju givetvis med. Jag hade kunnat skriva boken om att hänga med sig själv. Till trots är detta ju inget som man eftersträvar. Utan mer en acceptens om det faktum att man är allt för "special" för att passa med någon annan. It's me, it's not you. Och detta gäller för alla oss dysfunktionella individer som inte kan få det att fungera med någon utom oss själva. Finns även en diagnos på detta och den heter borderline.

No man is an island and stands alone som Looptroop sjunger. Lyssna på det ni. För vi vill funka. Vi vet bara inte hur. Vi vill ju älska. Men vet inte riktigt hur.

Och jag orkar seriöst inte tänka på "har jag hört av mig för mycket?" eller "är jag för på nu?" eller "vad tycker han nu?" eller "vad tänker han på?" Seriöst, vill jag veta så frågar jag. Seriöst, orka typ spela spel och orka typ försöka vara svår. Varför oroar dig folk så jävla mycket? Här och nu. Lever vi. 

Du är den jag vill vara med här och nu. Imorgon vet jag inte. Svårare än så är det inte.