I can't tolerate, The feelings that I feel when I feel

But don't you know? Some feelings never seem to let go.

Well, jag kan inte hjälpa det. 

Att lyssna på Donkeyboy, stå ensam ute i kylan, medan jag är full och röka på en relativt krokig cigg gör mig en gnutta melankolisk.

Och det är sant som det är sagt, jag står inte ut med dom känslor jag just nu känner. Med det jag känner när jag för en gångs skull känner. När allt samlas och jag MÅSTE känna. Det blir jobbigt då. Jag vet inte hur man känner på ett bra sätt.

Ambitions are already starting to fade. Och jag hatar det. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0