Hanna Nilsson

För länge sedan var jag kär. I en annan tid. I ett annat liv. Sedan dess har jag varit död. När du lämnade mig eller jag lämnade dig eller ingen lämnade någon, så var det som att jag stängde av. Sedan dess har det varit stendött. Ingen är intressant. Ingen är bra. Ingen är du. Men med tiden glömde jag bort att det var du som hade gjort mig död. Och jag accepterade det faktum att jag inte längre känner något. För någon. Inte något för någon som är relevant iaf. Bara lite olycklig förälskelse.

Men ett enkelt "Darling, hur är det?" väckte mig till liv i natt. Död och begraven i 10 månader. Återuppstått. Och jag gillar det inte alls. 

Leave my heart alone.