Hanna Nilsson

Hål i favvo tröjan. Det är så deprimerande att jag inte finner ord. Den är ytterst välanvänd men jag hade ändå hoppats på att den skulle hålla ett par månader till. Eller kanske livet ut. Det hade varit nåt. Som saker gjorde förr. Höll en livstid. Nu betalar man två miljoner för nåt och det håller en halvtimme.

Jag har halv-städat idag. Och halv-tvättat. För det är vad jag gör. När det kommer till sådana sysslor så blir det oftast bara lite halv-gjort. Det är helt omöjligt för mig att slutföra sådana sysslor. Går ej. Tråkigt tråkigt tråkigt. Jag finner ingen glädje i det överhuvudtaget. "Men det är ju så skönt när det är gjort". Men för fan! Då är jag ju irriterad för att jag har varit tvungen att göra det. Imorgon ska jag baka bröd. Var jag fick den idén från är oklart. Jag hoppas dock att jag lyckas göra det klart. Så jag liksom inte stannar vid smeten och skiter i gräddandet. Eller gräddar lite halvt. Det kan inträffa. Eller så handlar jag alla ingredienser men skiter i att baka. Det kan definitivt hända.

Mamas and the papas kommer imorgon.