Hanna Nilsson

När jag var 17 år åkte jag till Ryssland, dvs. en avlägsen plats av Ryssland på Kolahalvön. Det är liksom världens slut. Allt var grått och trist. Jag tror aldrig solen sken. 

Jag vet att vi var där för att göra något viktigt, men det kommer jag inte ihåg. Vi drack mest vodka och lingonlikör tills Sebastian blev spritförgiftad och spydde ner sig själv och sin ryska pälsmössa.

Vi rökte cigg som kostade 3 kr paketet. Försökte äta rysk mat. Gick ej. Så vi överlevde på nudlar som tillagades på ett medhavt Trangiakök. Tills vi en fyllenatt lyckades tända eld på heltäckningsmattan när en burk ravioli skulle värmas. Då fick vi äta chips istället. Tror inte vi duschade hellre. Vilket fick oss att passa in utmärkt mitt i smutsen.

Min pojkvän hade precis gjort slut. Jag var ganska förstörd. Men spriten, smutsen och allt det gråa botade mig. Idag behöver jag Ryssland igen. Dock ser det precis, rent vädermässigt, ut som Ryssland ute. Så går jag och hänger lite på sunk Malmvägen så är jag nog snart hel igen.

En dejt med Nils kan nog göra mig hel också.