Cry baby! Baby cry!
Jag undrar varför jag känner ett instinktivt behov av att lipa hela jävla tiden? Gråten i halsen. Darrläpp. Vattniga ögon. Klump i halsen.
Känslorna svallar.
Jag är trött. Så in i helvete jävla trött. Fysiskt slut.
Måste städa. Orkar inte städa. Vill bara sova. Eller stirra in i en vägg. Sluta tänka. Bara vara. Om bara för en liten stund. Jag avskyr måsten. Jag hatar dom. Imorgon kanske tänker jag? Men imorgon är jag ännu mer trött. Och så går tiden och tillslut kommer min lägenhet ha tagits över av smuts.
Kommentarer
Trackback
