Blow him back into my arms
Efter en gnutta övertid drog jag och träffade extra storebror Martin. Klippan. Världen snällaste man. Typ.
Hade den trevligaste kvällen på länge. Och insåg när jag träffade honom hur mycket jag faktiskt har saknat honom. Jag är ganska bra på att bara gå vidare utan att tänka tillbaka, utan att minnas, bara förtränga. Och sedan slår verkligheten mig rakt i fejjan. Fina människor som jag har lämnat bakom mig. Och där var han. Klippan. Snällaste. Och nu kanske ännu bättre. Vi pratade i munnen på varandra och hade sååå mycket att berätta för varandra. Nu är det bestämt att vi ska träffas oftare. För så här kan vi ju inte ha det.
Och full blev jag. Och har satt myströjan ut och in. Bryr mig inte alls.
Tack för ikväll Martin. Always in my heart. Du som fanns där...för länge sedan...
Kommentarer
Trackback
