Hanna Nilsson

Igår blev en tjej i 20 års åldern våldtagen 100 m från min lägenhet. Under pistolhot. Klockan 16 på eftermiddagen. I ett fint och trevligt bostadsområde. Gärningsmannen är borta. Tjejen ligger på sjukhus.

Jag är pissed off. Jag är arg för att jävla psykomän där ute med maktbegär och seriösa fel på den där jävla y-kromosomen går omkring och våldtar tjejer och spöar på andra snubbar som att det vore den mest naturliga saken i världen. Jag är så jävla pissed off för att denna händelse har gjort mig livrädd att ta mig ut och springa min löprunda eftersom detta hände där jag brukar springa. Jag är pissed off för att en jävla psykovåldtäktsman med vapen hindrar mig från att leva mitt liv och från att göra det jag vill göra. För att jag som människa känner mig begränsad i vad jag kan göra och hur jag kan leva.

Jag är så jävla less på detta jävla skit samhälle. Alla snubbar säger att dom är för jämställdhet men ingen av dom gör nåt för att tjejer ska slippa vara livrädda så fort dom går utanför dörren. I morse exempelvis blev jag avklädd med blicken av tre medelåldersmän som stod en meter ifrån mig och slickade sig om läpparna. Dom hade lika gärna kunnat dra fram snasen och dragit en runk mitt framför mig och i ärlighetens namn hade jag inte ens blivit förvånad. Som tjej blir man tillslut så jävla van att endast och uteslutande vara ett objekt att man inte längre reflekterar över den skit man blir utsatt för. 

Snälla snälla snubbar/pojkar/män/dudes var rädd om alla tjejer där ute. Följ med oss till taxin, prata med oss i telefon när vi går hem själv, stoppa sexuella trakasserier om ni ser det  och håll koll på oss. Snälla snälla snälla.

Det är vi väl ändå värda? Och då ska jag sluta vara så arg på er och hata er.