Ge mig lite hopp. Nåt typ av light.
Jag har läst halva Silverfisken. En 153 sidor lång dikt om att bli våldtagen, drogad och slagen av sin pappa. En mamma som låtsas som ingenting. Pappans vänner som spelar in barnporr med henne och ger henne betalt. Skola, soc och så vidare som inte bryr sig.
Jag mår dåligt. Jag har ångest. Jag vill gråta. Men främst är jag trött. Så obeskrivligt trött. Det är nåt fel på mig. Denna obeskrivliga trötthet vill inte släppa sitt tag om mig. Hjärtat slår i 190. Jag svettas. Något är jävligt fel och jag vet inte vad. Hade jag inte trott att svininfluensan är en bluff så hade jag säkerligen trott att det var det jag hade. Nu tror jag istället att min själ är trött på jävlighet. På elakhet. På vår förbannade jävla generation.
Jag måste försöka ta mig in i duschen och ut ur denna instängda lägenhet. Jag tror jag kommer kvävas snart.
Jag hoppas att jag ska stöta på någon som är snäll.
Solen skiner ju trots allt. Det är en vacker dag.
Kommentarer
Trackback
