Hanna Nilsson

Pratade med person idag. Person jag tänker på ibland. Person som tänker på mig ibland. Länge sedan vi sågs. Men attraktionen finns kvar. Någon typ av längtan finns kvar. Någon typ av dröm eller fantasi lever kvar. Kan inte släppa taget även fast inga direkt djupa känslor finns. Bara en längtan efter att djupa känslor kanske kan finnas. Om det inte var som det var.

Jag här. Du där.

Men du vill bli min slav. Jag vill att du ska vara min slav. Kanske är det lösningen på allt?

Jag känner dig inte alls. Men jag undrar. Eller så är jag lika galen som jag ser ut.

"Show me, show me, show me

How you do that trick

The one that makes me scream, she said

The one that makes me laugh, she said

And threw her arms around my neck

Show me how you do it

And I promise you, I promise that

I'll run away with you

I'll run away with you"